Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat lokalt inflytande över lokala miljöproblem.
Många miljöproblem är utpräglat lokala. Det gäller exempelvis buller som inte i någon mening drabbar andra än dem som hör ljudet i fråga. Det gäller även utsläpp till luft och vatten som stannar lokalt och inte i något avseende sprids till det omgivande landet.
Samtidigt gäller att kännedom om lokala förhållanden vad avser inverkan på miljön (av något) oftast är störst på den lokala nivån. Hur stor olägenhet som orsakas till exempel av bullret från en flygplats eller en viss vägdragning kan oftast bedömas bättre av berörd länsstyrelse än av Naturvårdsverket i huvudstaden.
Trots dessa uppenbara förhållanden så sker mycket av styrning av hanteringen av lokala miljöproblem centralt, framförallt av Naturvårdsverket. Några aktuella exempel på detta är tillståndsgivning för flyg och snöskotrar i fjällen. Här vill nu Naturvårdsverket strama upp reglerna med hänvisning till olika miljömål, bland annat målet om en tyst fjällmiljö. Enligt många bedömare på lokal nivåär dock Naturvårdsverkets problembeskrivning överdriven och regelskärpningen onödig ur saklig, miljömässig, synpunkt.
Alldeles oavsett sakläget är det emellertid önskvärt, av demokratiska och sakliga skäl, att beslut som handlar om lokala miljöproblem i större utsträckning än nu handhas på lokal nivå. Då det gäller exempelvis villkoren för vattenskotrar i Stockholms skärgård är det rimligt att dessa fastställs av Länsstyrelsen i Stockholm, naturligtvis inom de ramar som regering och riksdag bestämt i sin lagstiftning. Och lika rimligt är det att Länsstyrelsen i Norrbotten fastställer de konkreta villkoren för flyg och (snö-) skoterfärder i de norrbottniska fjällen, även här givetvis inom ramen för gällande miljölagstiftning.
Med hänvisning till ovanstående vill vi att riksdagen uttalar att det är önskvärt med ett större lokalt inflytande över hanteringen av lokala miljöproblem. Regeringen bör göra en översyn av myndighetsuppgifterna inom miljöområdet, syftande till att ge ett större utrymme för lokal detaljstyrning. Mer konkret kan översynen undersöka i vad mån myndighetsuppgifter som nu utförs centralt av Naturvårdsverket kan överflyttas till länsstyrelserna eller annan lokal myndighet.
|
Stockholm den 29 september 2004 |
|
|
Sören Wibe (s) |
Lars Lilja (s) |