Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tydliga innehållsdeklarationer för livsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tydlig innehållsdeklaration avseende allergener.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om deklaration av saltinnehåll i livsmedel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av insatser från Sverige på EU-nivå inom livsmedelsområdet för att förbättra konsumenternas tillgång till tydligt innehållsdeklarerad mat.
Det är viktigt för alla konsumenter att få korrekt information om innehållet i det man äter. Dels för att konsumenter ska kunna ta ett ansvar för den egna folkhälsan, dels för att personer med olika typer av sjukdomstillstånd kan behöva specifikt beakta innehållet i maten. Det gäller t.ex. hjärt- och kärlsjukas behov av minskad saltkonsumtion och födoämnesallergikers behov av att undvika symptomframkallande tillsatser och födoämnen.
En grundläggande åtgärd för att stärka konsumentens roll är tillgången på information. Innehållsdeklarationen för födoämnen behöver vara utförlig och korrekt. Men livsmedel behöver också vara producerad under säkra former exempelvis så att ingen annan ingrediens råkat hamna i produkten av misstag. Det behövs därmed även regelbundna analyser av innehållet i livsmedel.
Regeringen angav i proposition 2002/03:35 målområden för folkhälsan varav målområde 10 avser "Goda matvanor och säkra livsmedel". Goda matvanor och säkra livsmedel är förutsättningar för en god hälsoutveckling hos befolkningen. Goda matvanor och säkra livsmedel skall därför utgöra ett särskilt målområde. I propositionen påtalades att bland barn upp till sex års ålder och bland tonåringar och unga vuxna är omkring 10 procent överkänsliga eller allergiska mot något födoämne. Mot bakgrund av att människors matvanor påverkas av så många olika faktorer och aktörer och p.g.a. att förbättrade matvanor i befolkningen är en förutsättning för en god hälsa anser regeringen att ett mål för samhällsinsatser när det gäller matvanor bör fastställas. Men regeringen hade inget förslag utan meddelade att regeringen avser att återkomma med förslag på hur ett sådant mål bör lyda.
Säkrare mat minskar risken för negativa konsekvenser som leder till försämrad hälsa, negativ inverkan på sjukdomsförlopp, ökade sjukskrivningar eller ännu allvarligare följder. Konsumentens möjligheter att aktivt ta ansvar för den egna konsumtionen är i slutändan beroende av vilken information som finns att tillgå avseende innehåll samt tillförlitlighet. Det preventiva arbetet med utförliga innehållsdeklarationer lönar sig genom ökad folkhälsa men även genom att bespara människor onödiga vårdtillfällen.
Enligt Livsmedelsverkets föreskrifter (SLVFS 1993:19) om märkning och presentation av livsmedel, får inte märkningen av livsmedel vilseleda konsumenten. Märkningsuppgifterna ska också vara lätta att förstå, väl synliga, klart läsbara och beständiga.
Det finns ett fåtal undantag från märkningsregler avseende tillsatser. I vissa fall kan en s.k. sammansatt ingrediens som i sin tur består av flera andra ingredienser, t.ex. margarin, ingå i ett bröd. I så fall räcker det att bara skriva margarin på brödförpackningen. Den överkänslige får då ingen fullständig information om ingredienserna i margarinet, t.ex. mjölkpulver eller soja. Personen måste därför se upp med livsmedel som innehåller vissa sammansatta ingredienser där full deklaration inte krävs på slutprodukten. Detta gäller specifikt även för ingrediensen "vegetabiliskt fett". Sammansatta ingredienser som man på förhand kan utpeka som riskingredienser borde deklareras tydligare.
Allergi och annan överkänslighet har mer än fördubblats de senaste 30 åren.
När "nya" livsmedel börjar användas i ett land ökar ofta antalet allergier mot detta livsmedel. I Sverige har t.ex. under de senaste decennierna sojaprotein och jordnötter börjat användas mera frekvent, vilket har medfört att flera drabbas av allergier mot dessa livsmedel.
Det finns flertalet exempel på allergener i livsmedel. Vad gäller oljor och fetter kan proteinrester från råvaran i icke raffinerade oljor, liksom användning av skummjölk, skummjölkspulver och vassle som ingredienser i matfetter, utgöra risker för allergiker. Huvuddelen av fettråvaran i margarin och annat matfett är rapsolja, palmolja, kokosolja och mjölkfett. I margarin ingår vanligen skummjölkspulver, skummjölk eller vassle. Sojalecitin, E 322, används som emulgeringsmedel i de flesta margariner. Sojalecitin i sig är inget problem för den som är allergisk mot soja, men i sojalecitin förekommer i regel små rester av sojaprotein. Det kan inte uteslutas att dessa små rester kan vara ett problem för den som är allergisk.
Den vanligaste anledningen till oväntade allergiska reaktioner hos mjölkallergiker är mjölk i korv, bageriprodukter och mörk choklad. Mjölk kan ha tillförts produkten, men sedan inte deklarerats, dvs. ingrediensen har glömts bort. Små mängder mjölk kan också ha överförts från en tidigare tillverkad produkt med mjölk till en som inte skulle innehålla mjölk.
Lysozym, E 1105, kommer från ägg och används som konserveringsmedel i ost. Både dansk, österrikisk och holländsk ost har innehållit lysozym utan att detta deklarerats och därigenom orsakat reaktioner hos äggallergiker. Man räknar med att cirka en tredjedel av dem som är allergiska mot ägg reagerar mot lysozym.
Ärtprotein, liksom ärtstärkelse, används framför allt i hamburgare, korv, blodpudding och leverpastej, men också i glutenfri pasta. Både protein och mjöl från lupiner har börjat dyka upp i Europa. I Sverige har muffins med lupinmjöl förekommit, och från andra länder rapporteras bl.a. pasta gjord på lupinmjöl. Allergiska reaktioner har rapporterats bl.a. hos personer som är jordnötsallergiska.
Enligt nuvarande märkningsregler behöver producenterna inte ange mängden salt på förpackningen. Detta är en regel som gäller i hela EU. Ett undantag är Finland, där man sedan 1994 har särskilda märkningsregler för salt. Ett generellt krav för att ange salthalt borde inte vara komplicerat att få till stånd. Alla som exporterar till Finland måste redan idag ange salthalten.
Lägre saltintag kan sänka blodtrycket och därmed minska risken för hjärt- och kärlsjukdom. Ett problem i sammanhanget är att salt precis som socker finns dolt i produkter som bröd, ost och färdigmat. Eftersom 60-70 procent av det salt vi får i oss kommer från färdiga livsmedel som bröd, ost och charkuteriprodukter räcker det inte att minska på saltet i matlagningen. Det är därför önskvärt att salthalten i färdiga livsmedel sänks men framförallt deklareras.
Flera nya expertrapporter från bl.a. WHO, USA och Storbritannien anser att salt är en av flera riskfaktorer för att utveckla högt blodtryck. National Heart, Lung and Blood Institute i USA har tagit fram nya riktlinjer för diagnos och behandling av högt blodtryck. Man konstaterar att en hälsosam livsstil är viktig för att förebygga högt blodtryck hos alla och är viktig i behandlingen av personer med högt blodtryck. De livsstilsförändringar som de påtalar är effektivast om man vill minska blodtrycket är viktminskning för den som är överviktig, att äta mycket frukt och grönsaker, begränsa intaget av fett, framför allt mättat fett, och salt (< 6 g/d) samt att vara måttlig när det gäller alkohol. En begränsning av saltintaget är enligt National Heart, Lung and Blood Institute en åtgärd som kan bidra till att motverka den åldersrelaterade ökningen av blodtrycket hos befolkningen.
Finland införde systemet före EU-inträdet. Livsmedel i Finland som innehåller höga salthalter måste märkas med benämningar som "stor mängd salt" tillsatt. Det är också tillåtet att märka livsmedel med uttrycken låg salthalt eller lättsaltat.
Livsmedelsverket i Sverige har angett exempel på svenska livsmedel som skulle kunna märkas med "hög salthalt" om man följde den finska nomenklaturen, exempelvis vissa ostar, bröd, frukostflingor, ätfärdig köttbuljong på burk samt nästan alla korvar.
Den svenska livsmedelslagstiftningen är i princip reglerad på EU-nivå och därmed gemensam för hela EU. Sverige kan inte reglera livsmedelshanteringen på egen hand utan gör det i samarbete med andra medlemsstater.
Det behövs mer av samarbete och här har den nybildade EU-myndigheten EFSA (the European Food Safety Authority) en central roll att spela. En ny aktör som är viktig för att stärka konsumentens tillgång till information inom EU.
EFSA:s vetenskapliga råd "EFSA Scientific Panel on Dietetic Products, Nutrition and Allergies" har till uppgift att bistå kommissionen för att identifiera behovet av förtydligande av innehållsförteckningar samt för att i förekommande fall ge rekommendationer avseende rekommenderade mängder samt andra faktorer såsom framställningen av livsmedel i syfte att minska eller eliminera allergener i födoämnen.
För att nå det övergripande folkhälsomålet i Sverige bör arbetet med säkra livsmedel och matvanor integreras med varandra i större utsträckning än vad som sker i dag. Att innehållsdeklarationer behöver vara bättre och utförligare spelar en viktig roll och hjälper överkänsliga och födoämnesallergiker att ta ansvar för sin hälsa. Men även konsumenter som behöver minska t.ex. saltkonsumtionen för att påverka ett sjukdomsförlopp behöver tillgång till bättre information i innehållsdeklarationer.
Sverige behöver ta initiativ inom EU för att förbättra alla konsumenters situation i Sverige och Europa så att konsumenterna kan ta större ansvar för folkhälsan. Men de förutsätter förbättrad information om vad det är vi köper och konsumerar. Förbättrade innehållsdeklarationer för livsmedel är ett måste.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Nina Lundström (fp) |