Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av viltvårdslagen i enlighet med motionen.
Av lag (2000:592) om viltvårdsområden 27 § första stycket framgår att en viltvårds-områdesförening i sina stadgar får uppställa krav på föreningens tillstånd för upplåtelse och överlåtelse av jakträtt inom ett viltvårdsområde och i paragrafens andra stycke anges under vilka förutsättningar sådant tillstånd kan vägras. Enligt 21 § samma lag gäller att en viltvårdsområdesförenings beslut i sådant fall skall fattas på en förenings- stämma och av 20 § 1 framgår att rösträtt i fråga som avses i 27 § endast tillkommer föreningsmedlem som är markägare.
Den övervägande delen av landets viltvårdsområden har i sina stadgar beslutat att föra in bestämmelser beträffande föreningens godkännande av avtal om upplåtelse av jakträtt. Jakträttsavtal skall därmed för att medge rätt att utfå jakträttsbevis och bedriva jakt inom området godkännas av jaktstämma (årsstämma) och denna ordning har visat sig medföra betydande problem för både nyttjanderättshavare och markägare.
I samband med antagande av stadgar har en viltvårdsområdesförening att fastställa sitt verksamhets- och räkenskapsår och regelmässigt tillämpas antingen kalenderår eller jaktår (1 juli-30 juni). Föreningar som tillämpar kalenderår avhåller normalt ordinarie jaktstämma under tiden mars-maj och de som tillämpar jaktår, under tiden juli-augusti. Jakträttsavtal avser i stort sett alltid ett eller flera jaktår och de tecknas ofta relativt kort tid innan det nya jaktårets början. Detta försvårar eller omöjliggör prövning på jaktstämma i synnerhet då föreningens verksamhetsår utgör kalenderår. Eftersom avtal för att kunna behandlas påårsstämma måste vara styrelsen tillhanda viss tid före jaktstämma kan dock motsvarande problem uppkomma även i de fall jaktåret utgör verksamhetsår.
Helt oberoende av om föreningen tillämpar kalenderår eller jaktår som verksamhetsår kan orimliga situationer uppstå i samband med fastighetsöverlåtelser. En sådan överlåtelse är inte bunden till viss tidpunkt pååret, och en ny ägare till en fastighet kan mycket väl ha intentionen att snarast möjligt upplåta jakträtten till någon annan. Om fastighetsöverlåtelsen sker i nära anslutning till eller efter områdets jaktstämma bortfaller möjligheten att pröva ett nyupprättat jakträttsavtal, vilket i sin tur kan medföra ekonomisk förlust för markägaren.
Varken lagen om viltvårdsområden eller stadgarna för ifrågavarande viltvårds-områdesföreningar ställer krav på att beslut om godkännande av jakträttsavtal skall fattas av ordinarie årsstämma (jaktstämma). Fråga om godkännande kan således även behandlas av extra jaktstämma. Behov av prövning kan emellertid, som framgår ovan, uppkomma vid ett flertal tillfällen under samma verksamhetsår och att i varje enskilt fall lösa problemen genom hjälp av extra årsstämma är inget realistiskt alternativ.
Verksamheten inom ett viltvårdsområde måste kunna bedrivas rationellt och på ett sådant sätt att varken nyttjanderättshavare eller fastighetsägare missgynnas. Lagen om viltvårdsområden bör därför ändras i så måtto att det skapas möjlighet för en årsstämma att delegera beslutsrätten vad gäller föreningens tillstånd för upplåtelse och överlåtelse av jakträtt. Det bör av lagen klart framgå att årsstämma (jaktstämma) kan uppdra åt viltvårdsområdesföreningens styrelse att behandla och inom ramen för av stämman fastlagda grundprinciper besluta i sådana frågor.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Karl Gustav Abramsson (s) |
Sören Wibe (s) |