Motion till riksdagen
2004/05:MJ451
av Gunilla Tjernberg och Erling Wälivaara (kd)

Pristillägg på renkött


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av gällande regler rörande pristillägg på renkött i syfte att uppnå de intentioner som anges i motionen.

Motivering

Renskötseln är den huvudsakliga inkomstkällan för många samer. Idag tvingas många samer kombinera renskötseln med andra näringar för att klara sin försörjning. För att få bedriva renskötsel måste man enligt svensk lag vara medlem i sameby. Samebyarna finns i Norrbotten, Västerbotten samt Jämtland. De flesta samebyar finns i Norrbotten. Antalet renar som samerna får äga fastställs av respektive länsstyrelse. Tillgången på renbetesmarker är avgörande för antalet renar.

Idag betalas pristillägg ut vid slakt. Detta ska ses som ett viktigt stöd till renskötselföretagaren för att öka möjligheten att kunna försörja sig på sitt renskötselföretag. Regeringen drog förra året ner på anslaget till pristillägg vilket var förödande. Regeringen har nu återställt stödet till nuvarande nivå vilket var en nödvändighet.

Förordningen om pristillägg på renkött är reglerat i livsmedelslagen. Där står: Pristillägg lämnas endast för renkött som godkänts vid köttbesiktning enligt föreskrifter som meddelats med stöd av livsmedelslagen (1997:511). Har renar som tillhör en renägare som bedriver renskötsel i Sverige slaktats i Norge eller Finland lämnas dock pristillägg om köttet godkänts vid besiktning enligt de bestämmelser som gäller i landet i fråga. Detsamma gäller om en sådan renägare har sålt sina renar till slakt i Norge eller Finland. Pristillägg lämnas dock inte om renarna transporterats levande från Sverige.

Problem uppstår när en renskötselföretagare vid slakttillfället befinner sig med sina renar nära gränsen till Norge eller Finland och ett slakteri finns i något av dessa länder. För att få del av prisstödet måste renägaren enligt svensk lag först avliva renen i Sverige och därefter transportera renen till detta slakteri och som på grund av närheten är det mest praktiska. Det borde vara möjligt att uppbära pristillägg på renar slaktade i Norge eller Finland även om renarna transporterats levande från Sverige över gränsen. Med transport menas här att renarna drivs och inte lastas. Härigenom skulle också mobila slakterier som är till gagn för både djuren och miljön få en möjlighet att utvecklas.

Detta skulle underlätta väsentligt för renskötaren och ses som en förbättrad möjlighet att försörja sig på sitt renskötselföretag. Mot denna bakgrund upprepar vi vårt krav om att en översyn av nu gällande lagstiftning bör genomföras i syfte att möjliggöra att levande renar kan transporteras till Norge eller Finland och vid slakt ha rätt till prisstöd på renkött.

Stockholm den 30 september 2004

Gunilla Tjernberg (kd)

Erling Wälivaara (kd)