Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ej avkräva kommunal säkerhet vid tillståndsgivning för deponianläggningar.
I samband med tillståndsgivning att deponera avfall på en deponianläggning krävs att den driftsansvarige kan visa en ekonomisk förmåga för de åtgärder som föreslås. Detta i form av en ekonomisk säkerhet. Denna typ av säkerhet har tidigare inte krävts av stat och kommun men till följd av ett EG-direktiv om avfallsdeponering och implementeringen av direktivet i svensk lagstiftning finns emellertid sedan år 2002 i Miljöbalken ( 15 kap 34 §) krav på säkerhet utan undantag för kommuner. Kommuner är dock per definition en, ur ekonomisk synpunkt, säker verksamhetsutövare. Det saknas därför helt skäl att belasta kommuner med onödiga kostnader för att ställa och hålla ekonomisk säkerhet, kostnader som ytterst faller tillbaka på skattebetalarna i kommunen.
Helt uppenbart innebär den nya regeln att ett flertal aktörer (stat, kommun, landsting och kommunalförbund) måste lägga ner utredningskostnader på säkerhetsfrågorna, utan någon nytta alls för att bedöma aktörens "kreditvärdighet" för att kunna klara deponin på sikt, och avsevärda årliga summor på att ställa och hålla säkerhet, utan samhällsfunktion eller miljönytta. Det finns anledning att ifrågasätta om inte det uteblivna undantaget i Miljöbalken är ett misstag. Förarbetena till den genomförda lagändringen behandlade inte närmare varför säkerhet nu ska krävas av stat och kommun, vilka annars normalt anses besitta tillräcklig grad av ekonomisk trygghet i detta avseende. Några motiv för denna ändrade grundsyn går alltså inte att finna i förarbetena.
Helt uppenbart går den svenska implementeringen av EG-direktivet mycket längre än vad som krävs eftersom syftet var att få till stånd trygghet i den framtida hanteringen av samhällets avfall. Kommuner och stat uppfyller till fullo denna trygghet.
Tilläggas kan att när tillståndsgivningen gäller täktverksamhet finns i regelverket en hänvisning som innebär att kommuner i detta fall inte ska ställa säkerhet.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Lars Wegendal (s) |
Carina Adolfsson Elgestam (s) |