Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen, genom ägardirektiv och regleringsbrev samt i andra instruktioner till berörda statliga bolag och verk, skall klargöra hur dessa skall agera för att staten skall ta sitt ansvar för de kollektiva nyttigheterna i skogssektorn.1
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en inventering av skyddsvärd skogsmark omgående bör påbörjas av Naturvårdsverket och länsstyrelserna på all skogsmark i privat- och bolagsägo.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att när inventeringarna av skyddsvärd skogsmark är färdiga på den privata och statliga skogsmarken samt på bolagsskogsmarken bör delmålet korrigeras så att alla skogar med höga naturvärden får ett lagstadgat skydd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att inga avverkningar skall ske i områden som Naturvårdsverket bedömer ha höga naturskyddsvärden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att inventeringar av landets skyddsvärda skogar skall vara avslutade och förvaltningsplaner för dem skall vara fastslagna innan bruks- och skyddsåtgärder fastställs.
1 Yrkande 1 hänvisat till FiU.
Svenska staten ska på lämpliga sätt - bl.a. via informationsspridning, forskning och lagstiftning, sitt skogsägande och som aktör i EU - ha ett övergripande ansvar för skogspolitikens utveckling.
Staten äger skogsmark genom bl.a. Sveaskog och Statens fastighetsverk. Det ger unika möjligheter att påverka skogsnäringen.
I princip ska statens bolag agera som ett vanligt kommersiellt företag. Men staten ska också så långt som möjligt ta ansvar för de kollektiva nyttigheter som "marknaden" inte kan eller vill ta ansvar för. Detta ska göras via alla de medel som staten förfogar över. Ägandet av stora arealer skogsmark ger unika möjligheter att ta ett ansvar för de kollektiva nyttigheterna. Dit hör att se till att de likvärdiga produktions- och miljömålen uppfylls. Staten ska också utgå från att miljömålet i långsiktiga termer är det övergripande - miljömålen är en förutsättning för att produktionsmålet kan klaras på sikt - det är dock inte tvärtom. Miljömålen som rör biologisk mångfald och klimatmålen är de som har störst betydelse för skogssektorn.
Ytterligare kollektiva nyttigheter eller samhällsintressen som staten inom skogssektorn måste ta ett delansvar för är:
att skogens sociala roll för både hälsa och rekreation ökar. En av de vanligaste fritidssysselsättningarna i Sverige är att vistas i skog och mark, ofta i den skog som ligger nära hemmet. Modern forskning visar att värdet av detta har ökat - inte minst mot bakgrund av den ökande ohälsan och stressen i dagens tidspressade, komplexa samhälle. Det är också viktigt att väcka intresset för skogens kvaliteter hos grupper som är ovana att vistas i skogen, t.ex. invandrargrupper,
skogens roll som bas för utveckling av andra näringar såsom turism och upplevelseindustri. Skog och träd kan värderas annorlunda när andra näringar som baseras på skog utvecklas. Skogspolitiken och de statliga skogsbolagen ska inte hindra utvecklingen av dessa näringar,
tätortsnära skogars speciella roll - 90 % av människors vistelse i skog sker i tätortsnära skogar. Oftast sker dock förvaltningen av dessa områden på strikt kommersiell basis. Här kan staten agera med sitt skogsinnehav genom att bland annat bidra med markbyten,
den svenska skogens roll i ett internationellt sammanhang. Svensk skog innehåller unika miljöer och arter och några av de få sista orörda vildmarkerna i Europa. Denna roll blir allt viktigare i takt med att läget internationellt sett förvärras - bland annat i östra Europa.
Regering och riksdag ska genom ägardirektiv och regleringsbrev samt i andra instruktioner till berörda statliga bolag och verk klargöra hur dessa ska agera för att staten ska ta sitt ansvar för de kollektiva nyttigheterna i skogssektorn. Detta ska ges regeringen till känna.
Trots att mer skog skyddas idag är det långt kvar för att nå upp till riksdagens beslutade miljömål. Ett stort problem är att det fortfarande saknas mycket kunskap om var de skyddsvärda skogarna är belägna. Ett annat problem är att avverkningarna fortsätter i skogar som vi nu vet med säkerhet har höga naturvärden.
Regeringen gav under sommaren 2002 i uppdrag till Naturvårdsverket att naturvärdesbedöma den statliga skogsmarken. Syftet var att kartlägga statens kvarvarande skyddsvärda skogar. Enligt den nu färdiga rapporten har 885 skogar på 341 000 hektar produktiv skogsmark funnits ha så pass höga naturvärden att de kan komma ifråga för bildande av naturreservat. Naturvårdsverket föreslår att de skogar som ligger söder om Västerbottens län och nedanför gränsen för fjällnära skog skyddas inom det pågående reservatsarbetet. I Västerbotten och Norrbotten har länsstyrelserna ännu inte hunnit inventera alla statens skogar. Att regeringen nu har gett klartecken för en fortsatt inventering på statlig mark är därmed glädjande.
En inventering av skyddsvärd skogsmark bör omgående påbörjas av Naturvårdsverket och länsstyrelserna på all skogsmark i privat- och bolagsägo. Detta ska riksdagen ge regeringen tillkänna.
Naturvårdsverket anser dock att ingen avverkning bör ske i de utpekade skyddsvärda områdena till dess att den kompletterande inventeringen är slutförd. Även i den fjällnära skogen har inventeringen identifierat flera unika områden. Även dessa bör skyddas med någon form av reservat.
Den nya kunskap som inventeringen gett oss om Sveriges skogar med höga naturvärden är en viktig information som vi bör använda i vårt arbete med att bevara den biologiska mångfalden. Enligt den bristanalys (SOU 1997:98) som gjordes 1997 behöver ca 10 % av den produktiva skogsmarken nedanför gränsen för fjällnära skog undantas från det industriella skogsbruket. Samtidigt visade bristanalysen att det fanns en stor brist på skogar med höga naturvärden i landet och att stora arealer skogsmark måste restaureras och återskapas. Slutsatsen var att alla skogar med höga eller snabbt utvecklingsbara naturvärden bör undantas från dagens intensiva skogsbruk. När bristanalysen publicerades 1997 uppskattades dessa skogar till 900 000 hektar.
Delmål inom miljökvalitetsmålet Levande skogar innebär att 320 000 hektar statlig skogsmark ska skyddas i form av naturreservat. Detta ska kompletteras med skydd av ca 425 000 hektar på privat- eller bolagsmark. En översikt av miljömålen håller nu på att genomföras och regeringen har aviserat att en proposition kommer att läggas fram i frågan i början av 2005. Inventeringen av statens skogar visar att delmålet inte räcker för att skydda de nu kartlagda skogarna med höga naturvärden. Om inte delmålet höjs så riskerar skogarna att avverkas.
När inventeringarna är färdiga på såväl den statliga skogsmarken som den privata samt på bolagsskogsmarken bör delmålet korrigeras så att alla skogar med höga naturvärden får ett lagstadgat skydd. Detta bör riksdagen ge regeringen tillkänna.
Det finns akuta problem med fortsatta statliga avverkningar av de utpekade skyddsvärda skogarna. Bl.a. har Statens fastighetsverk avverkat i två av de utpekade områdena i år.
Nyligen avverkade Statens fastighetsverk området Mattaureälven Båldakatj i Arjeplog trots att skogen har höga naturvärden och att både Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Norrbotten avrådde från avverkning. Skogsområdet pekades även ut som skyddsvärt i Naturvårdsverkets inventering av de statliga skogarna.
Efter ett möte i mars 2004, som skogsminister Ulrica Messing organiserade tillsammans med miljöminster Lena Sommestad, finansminister Bosse Ringholm och näringsminister Leif Pagrotsky, uppmanade ministrarna gemensamt Naturvårdsverket att i samråd med de statliga skogsförvaltarna välja ut de områden som ska avverkas. Uppmaningen gick tvärtemot Naturvårdsverkets eget förslag. Trots att rapporten gett oss ny kunskap kommer inte ens Naturvårdsverkets rapport "Skyddsvärda statliga skogar" att sändas ut på remiss eller politiskt behandlas i miljömålsarbete. Istället bidrar regeringens handlande till att de sista skyddsvärda skogarna öppnas för industriellt skogsbruk. Inget avverkningsstopp råder nu i de utpekade områdena.
Självklart måste ett avverkningstopp omedelbart införas i de utpekade områdena. Det logiska är att först inventera, sedan får man besluta hur de aktuella skogarna ska förvaltas. Det kan finnas flera olika sätt att bevara skogarnas värden men en självklarhet är att bevara de mest skyddsvärda områdena.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen tillkänna att inga avverkninger ska ske i områden som Naturvårdsverket bedömer ha höga naturskyddsvärden.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen tillkänna att inventeringar av landets skyddsvärda skogar ska vara avslutade och förvaltningsplaner för dem ska vara fastslagna innan bruks- och skyddsåtgärder fastställs.
|
Stockholm den 2 oktober 2004 |
|
|
Kjell-Erik Karlsson (v) |
|
|
Owe Hellberg (v) |
Sten Lundström (v) |
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
Karin Svensson Smith (v) |
|
Karin Thorborg (v) |