Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av att vidta de åtgärder som behövs för att en begränsad jakt på lodjur åter skall medgivas utanför renskötselområdet.
Sverige har i delar av landet en stark lodjursstam, som gott och väl uppfyller den numerär som anses nödvändig för att stammen skall bedömas vara livskraftig ur ett biologiskt perspektiv. Utanför renskötselområdet har lodjursstammen mer än fördubblats de senaste tio åren. Stammen fortsätter att öka, men inom delar av området har tillväxten avtagit p.g.a. minskande födotillgång. Inom renskötselområdet har stammen reducerats till följd av den skyddsjakt som medgivits i enlighet med riksdagens mål. Lodjuren orsakar skador på renar och får, samt har stor inverkan på rådjursstammen - många jägare har fått kraftigt försämrad rådjursjakt och i andra områden är rådjursstammen inte längre jaktbar.
Eftersom inventeringar 2003 tydde på att lodjursstammen i landet understiger beslutad miniminivå på 300 lodjursföryngringar medgav Naturvårdsverket ingen lojakt utanför renskötselområdet - där stammen är stark, medan jakt medgavs i mindre omfattning än tidigare inom renskötselområdet. Beslutet har väckt en våg av protester och brist på förståelse. Eftersom riksdagens intentioner varit att en begränsad jakt skulle kunna fortsätta var det ett misslyckande i förhållande till intentionerna när NV ansåg det nödvändigt att stoppa den begränsade jakt som hittills medgivits inom områden bl.a. i mellersta och södra Svealand där lodjursstammen är så tät att tillväxten börjar avta p.g.a. ett sviktande bytesunderlag. En viktig grundtanke i riksdagens beslut om en sammanhållen rovdjurspolitik var därtill att öka det regionala medinflytandet över rovdjursförvaltningen. I detta sammanhang finns anledning påpeka att samtliga länsstyrelser i det aktuella området som yttrade sig inför beslutet om lojakt 2003/04 förordade jakt.
Om rovdjurspolitiken skall bli framgångsrik är det viktigt att lokalbefolkningen har förståelse för genomförda åtgärder, och om möjligt bör de också via förankring på regional nivå känna delaktighet i beslutsprocessen. Därtill är det viktigt att ta stor hänsyn till sociala aspekter och att balansera olika intressen. Det aktuella beslutet om att stoppa lojakten har tyvärr bidragit till att öka såväl polariseringen som bristen på förståelse för den nationella rovdjurspolitiken. Inte minst mot denna bakgrund finns starka skäl att vidta de åtgärder som behövs för att en begränsad jakt på lodjur åter skall tillåtas också utanför renskötselområdet. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Kenneth Johansson (c) |
Eskil Erlandsson (c) |