Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av att snarast påbörja en utvärdering av den svenska rovdjurspolitiken.
Undertecknade underströk i en motion 2003/04: MJ260, behovet av att med hänsyn till nya fakta om vargens biologi revidera målet för vargstammens storlek. Bakgrunden till motionen var främst - den problembild och den starka oro som finns bland många som bor i områden med varg; - att det saknas ett tydligt mål för vargstammens utveckling; samt - att det efter riksdagsbeslutet tillkommit fakta som inte var kända när rovdjursutredningen genomfördes. Motionen har ännu inte behandlats av riksdagen.
Ett år senare kan konstateras att polariseringen kring rovdjursfrågorna tyvärr tycks ha fortsatt att öka. Konflikterna är mest uttalade i Mellansverige - inom ca 1/3 av landets yta - som får bära en stor del av tyngden av en, vad gäller antalet rovdjur, mycket ambitiös rovdjurspolitik. Vargstammens tillväxt och koncentration inom begränsade områden och följdverkningar som vargangrepp på renar, tamkreatur och hundar samt försämrade möjligheter till älgjakt, fortsätter att påverka människors livsvillkor. Inom samma del av landet finns också en stark lodjursstam. Utanför renskötselområdet har lodjursstammen mer än fördubblats de senaste tio åren. Stammen fortsätter att öka, men inom delar av området har tillväxten avtagit p.g.a. minskande födotillgång. Inom renskötselområdet har stammen reducerats till följd av den skyddsjakt som medgivits i enlighet med riksdagens mål. Lodjuren orsakar skador på renar och får, samt har stor inverkan på rådjursstammen - många jägare har fått försämrad jakt och i en del områden finns inte längre en jaktbar rådjursstam.
Eftersom inventeringar 2003 tydde på att lodjursstammen i landet understiger beslutad miniminivå på 300 lodjursföryngringar medgav Naturvårdsverket ingen lojakt utanför renskötselområdet - där stammen är stark, medan jakt medgavs i mindre omfattning än tidigare inom renskötselområdet. Beslutet har väckt en våg av protester och brist på förståelse. Därtill har ny kunskap om lodjurets biologi satt fokus på frågan om beslutad miniminivå för lodjur är realistisk. Vid en hearing som genomfördes av Miljö- och Jordbruksutskottet i mars 2004 konstaterade professor Henrik Andrén att expansionen av lodjur i Götaland går sakta och att de täta lodjursstammarna i mellersta och södra Svealand sannolikt kommer att minska oavsett om man jagar lodjur eller ej. Anledningen är att lodjuren överbeskattar rådjursstammarna i området, med sviktande bytesunderlag som följd. Av allt att döma är det således inte möjligt att upprätthålla dagens lodjursstam i Svealand. Eftersom det inte är sannolikt att motsvarande ökningsker i Götaland blir konsekvensen att det kan ifrågasättas om det långsiktigt är möjligt att uppfylla de mål för lodjursstammen som riksdagen fastställt.
Sammanfattningsvis kan konstateras att det med tanke på vargfrågans starka polarisering samt att ny biologisk kunskap erhållits inte är rimligt att vänta med att påbörja den av riksdagen beslutade utvärderingen av vargförekomstens effekter tills etappmålet om 20 vargföryngringar har uppnåtts. Ett annat tungt vägande skäl för att utvärdera även andra delar av rovdjurspolitiken är konsekvenserna av Naturvårdsverkets beslut att stoppa lodjursjakten utanför renskötselområdet och de frågetecken som idag finns om målen för lodjursförvaltningen är realistiska. De många oroande signalerna om en växande klyfta mellan beslutsfattare och människor vars vardag påverkas negativt av rovdjurens närhet måste också tas på stort allvar. Det kan ifrågasättas om dagens rovdjurspolitik, i den omfattning som utredaren Sören Ekström föreslog, tar hänsyn till sociala aspekter d.v.s., hur rovdjursförekomsten påverkar det dagliga livet för människor som bor i områden där stora rovdjur förekommer. Såväl biologiska fakta som många oroande signaler om en växande oro, frustration och misstro mot rovdjurspolitiken understryker behovet av att Riksdagen snarast tar initiativ till att utvärdera konsekvenserna av dagens rovdjurspolitik. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Kenneth Johansson (c) |
Eskil Erlandsson (c) |