Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av enhetligare tolkning och tillämpning av miljöbalken.
Den centrala miljölagstiftningen finns sedan den 1 januari 1999 samlad i en miljöbalk. När miljöbalken infördes innebar det också att ett samlat grepp kring miljöfrågorna etablerades. Det är inte enkelt att definiera och avgränsa miljöbrott. Det kan röra sig om allt ifrån enskildas sophantering, olaglig fällning av träd på allmän mark till brott som begås storskaligt vid industrianläggningar med hög kapacitet. Det blir därmed svårt att definiera och formulera de enskilda bestämmelserna då de ska kunna tillämpas på en bred skala av brott mot miljön.
Detta medför att reglerna med nödvändighet måste vara flexibla och innehålla utrymme för bedömningar. Ett problem i detta blir att man då ocksåöppnar för olika tillämpning av samma bestämmelse på olika håll i landet. Erfarenhet visar att olika myndigheter, bl.a. kommunernas miljöinspektörer, ibland kommer till olika bedömningar vid tillämpning av samma bestämmelser. Det är inte en hållbar situation, varken för enskilda eller för företag.
Det är välkommet att regeringen har tillsatt en kommitté som har till uppgift att se över miljöbalken. Kommittén arbetar brett med de olika problemställningar som ryms inom ramen för brott mot miljön och ska lämna sitt slutbetänkande 2005. I anknytning till detta arbete är det av stor vikt att regeringen gör en uppföljning av miljöbalkens tolkning med syfte att bemöta problemet med alltför olika tillämpning. Kommunerna har en viktig uppgift att se till att miljönämnder och miljöinspektörer är uppdaterade om och känner sig delaktiga i kommitténs arbete för att uppnå målet att miljöbalkens regler ska kunna tolkas och tillämpas på ett likartat vis.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Anders Karlsson (s) |
|
|
Annika Nilsson (s) |
Kent Härstedt (s) |