Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet av ett anläggningsstöd för anläggande av odling av åkerbränsle på nedlagd jordbruksmark.
Åkerarealen har i de sju nordligaste länen minskat med ca 270 000 ha sedan 1950-talet. Denna areal har tagits ur produktion och ingår inte i Sveriges basareal. I t.ex. Norrbotten och Västerbotten uppgår den nedlagda arealen till drygt 80 000 ha.
Marken saknar idag användning och befinner sig i ett igenväxtningsstadium. Stora delar av denna areal finns i inlandet och skapar där miljömässiga olägenheter för boende och turistnäring samtidigt som det finns brist på arbetstillfällen.
De analyser som är gjorda visar på att markerna i många fall lämpar sig för odling av energigräs men kostnaderna för att ställa dem i ordning för odling av energigräs är stora, vilket gör det svårt att åstadkomma en lönsam odling.
Den pågående processen mot ett hållbart Sverige bl.a. i form av kommunernas konvertering bort från fossila bränslen och kretsloppsanpassning har skapat ett behov av nya råvaror för pelletsproduktion men också ett behov av odlingsarealer för att återföra avloppsslam och aska till kretsloppet.
De nedlagda åkerarealerna kan om de kommer till användning också medverka till att öka råvarubasen för bioenergi i Sverige men också medverka till minskad deponi och bättre utnyttjande av ändliga råvaror som t.ex. fosfor samtidigt som fossilbränsleberoendet minskar.
Beräkningar gjorda inom SLU:s forskningsprogram SLASK visar att exempelvis ca 40 000 ha av den nedlagda åkermarken i Norrbottens och Västerbottens län är lämpade att tas i anspråk för energiproduktion. Samma studie visar att de kan ge avsättning för de ask- och slammängder som idag genereras i regionen och som idag deponeras.
Den energiråvara som kan produceras på denna areal räcker till 350 000 ton pellets, vilket kan ge underlag till fördubbling av produktionen i regionen samt ett ökat produktionsvärde på 370 miljoner kr/år, vilket kan översättas till ca 1 300 nya arbetstillfällen i regionen.
Intresset att odla åkerbränsle har varierat under årens lopp och kan sägas vara avtagande under senare år. Orsaken till detta är att någon avsättning för grödan inte har funnits, den situationen håller dock på att förändras.
Skellefteå Kraft planerar att etablera en pilotlinje för utveckling av pressteknik och förädling av rörflen i Storuman, vilket öppnar möjligheterna att börja producera åkerbränslen. Det är första gången som en seriös slutanvändare har visat intresse att utveckla pressteknik och utrustning för rörflen till pellets och briketter.
Den konkurrens som råder mellan olika biobränslen medför att rörflen prismässigt måste vara konkurrenskraftig mot exempelvis torv och trädbränslen. Marknaden för rörflen är idag mycket osäker men när det kommer fram aktörer, som nu sker, som kommer att ha användning för rörflen i sin energiproduktion förändras förutsättningarna.
Den osäkra marknadssituationen och när energislaget befinner sig i sin etableringsfas är någon form av statlig insats nödvändig. En sådan insats kan vara att minska de initiala kostnaderna genom ett anläggningsstöd, i likhet med det som finns för salix idag.
Anläggningsstöd för salix lämnas idag för anläggning av energiskog på uttagen areal som berättigar till arealersättning. Odlingen av salix är begränsad till mellersta och södra Sverige. På samma sätt kunde ett anläggningsstöd införas till åkerbränsle på nedlagd jordbruksmark.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Karl Gustav Abramsson (s) |