Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i FN, WTO och i andra internationella forum skall kräva att befolkningens kunskap om nyttjande av lokala genetiska resurser skall skyddas och att varje befolkning bör ges rätten till de egna genetiska materialen från såväl växter som djur.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att göra en översyn av kvaliteten på riskbedömningarna samt föreslå mer enhetliga bedömningar av företagens ansökningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det alltid måste klargöras att alla fakta och forskningsresultat om miljö, hälsa, säkerhet och risker kring ett genmodifierat medel vid ansökan för kommersiell användning måste vara offentliga.
Genteknik är metoder för att undersöka eller ändra en organismens ärftliga material. Avsikten med teknikerna är att de ska åstadkomma förändringar i arvsanlagen hos en organism.
Med hjälp av genteknik kan man göra en mängd olika förändringar och nya produkter, bl.a. framställa DNA på konstgjord väg; mångfaldiga genetiskt material; isolera och analysera enskilda arvsanlag (gener) och ändra deras genetiska kod; föra över gener från en individ, ras eller art till en annan samt framställa olika ämnen och produkter som t.ex. proteiner, vaccin och läkemedelskomponenter.
Gentekniken har många olika tillämpningsområden. Den används såväl inom forskningen som inom den biotekniska industrin, men även inom jordbruket och miljövården. Gentekniken för med sig stora möjligheter, men den kan också få oreparerbara konsekvenser. Därför är människors oro högst befogad. Vi måste gå mycket försiktigt fram. Genteknikens oerhört snabba utveckling har gett människan möjlighet att gåöver gränser och förändra arvsmassan i allt levande på ett sätt som naturen aldrig kan.
Den nya tekniken öppnar möjligheter till nya botemedel mot sjukdomar och till djur och växter som ger högre avkastning. Den kan skapa förutsättningar för att minska lidandet och svälten i världen. Men vi måste fråga oss vilka risker den för med sig och vem som har makten över hur den används. Vilka levande varelser ska få klonas, och vem bär ansvaret om det går snett?
Avsikten med denna motion är att i första hand ta upp riskerna med genmodifiering inom jordbruket och genmanipulerad mat.
Några få stora transnationella företag håller idag på att ta kontrollen över den biologiska mångfalden i världen. Det är den mångfald som bönder världen över genom årtusendena utvecklat och förvaltat. Idag pratar vi om "biokolonialismen" dvs. när företag i rika länder patenterar gener som har sitt ursprung i fattiga länder. Idén med patent är att den som har gjort en uppfinning har rätt till skydd under en viss tid, normalt 20 år. Men gener och annat liv kan inte uppfinnas, bara upptäckas. Möjligheten att ta patent på liv leder till att makten över den biologiska mångfalden koncentreras till de stora företagen som köper upp varandra i allt snabbare takt.
Idag behärskar en handfull företag nästan all försäljning av bekämpningsmedel och genmodifierade grödor i världen. Variationsrika, lokalt anpassade sorter hotas att slås ut av de stora transnationella företagens enhetliga sortiment. Med ensidig odling följer beroende av stora mängder bekämpningsmedel och konstgödsel. Kortsiktigt kan det öka skördarna men till ett högt pris. Miljön och jordarnas bördighet försämras på sikt. Småbönder tvingas skuldsätta sig och lämna sina gårdar och med dem försvinner mångfalden och deras kulturer för gott. Enligt FN:s konvention om biologisk mångfald garanteras staterna och deras befolkning en suverän rättighet till sina genetiska resurser och inflytande över hur dessa används.
Tyvärr får vi rapporter om att ursprungsbefolkningar tvingas att ställa sina kunskaper om medicinalväxter och områdets biologiska mångfald till förfogande för forskning - för att sedan kanske t.o.m. tvingas betala för de patenterade mediciner som forskningen tagit fram. Sverige bör i FN, WTO och i andra internationella forum kräva att urspungsbefolkningens kunskaper om nyttjande av lokala genetiska resurser skall skyddas och att varje befolkning bör ges rätt till de egna generna, såväl som till sina växters och djurs. Detta vill vi att riksdagen skall ge regeringen tillkänna.
Största delen av de genmodifierade organismerna (GMO) som odlas i världen är avsedda att användas som djurfoder. Men GMO odlas också för att framställa livsmedel. Andra GMO-grödor odlas i industriellt eller medicinskt syfte.
Odlingen av GMO inom jordbruket började i USA under 1990-talet. Sojabönan Round-up Ready som är resistent mot bekämpningsmedlet Round-up var först ut. Därefter har det kommit många olika GMO-varianter av sojabönor, majs, raps och bomull. Idag odlas knappt 60 miljoner hektar GMO-grödor i världen, främst i USA, Argentina, Kanada,och Kina.
Dessa GMO-grödor har fått två nya egenskaper, 75% har tillsatts resistents mot bekämpningsmedel, 17% har tillsatts ett inbyggt bekämpningsmedel mot insekter och 8% har tillsatts båda egenskaperna. Över 90% av utsädet till världens samlade GMO-areal levereras av ett företag Monsanto. Sedan GMO-grödorna introducerades i USA på 1990-talet har konsumtionen av Round-up stigit med 250% i hela landet.
I USA måste bönder som odlar herbicidresistenta grödor skriva under ett kontrakt som innebär att om de spar säd för att odla följande år eller om de använder en annan herbicid än företagets egna, riskerar de åtal. Detta gör genteknikföretagen för att skydda sina produkter och sina patent. Av de GMO-grödor som planterades runt om kring i världen år 2000 var 74% herbicidresistenta.
Även i de nordiska länderna är det just de GMO-grödor som är resistenta mot bekämpningsmedel som kan komma att odlas i framtiden om GMO-jordbruk blir tillåtet.Det pågår fältförsök på sådana GMO-grödor i både Sverige och Danmark. Upprepade gånger har man också funnit bekämpningsmedlet Round-up i danskt och svenskt grundvatten.
Det är svårt att bedöma risker vid användning av genmodifierade organismer. Och många av de produkter som innehåller GMO är inte märkta, vilket innebär att konsumenterna inte kan välja att avstå. Ursprungsmärkning, spårbarhet och märkning av GMO inom alla områden är nödvändigt, inte bara för konsumenternas skull utan även för att man i framtiden ska kunna åtgärda oönskade och oförutsedda risker.
En annan svårighet följer överföringen av genetiskt material. Det råder alltid en osäkerhet om var i den mottagande organismens arvsmassa en överförd gen hamnar. Att helt förutsäga vilka egenskaper den modifierade genen i sin nya miljö ger upphov till är omöjligt. Och eftersom GMO är levande och ofta kan föröka sig själv kan eventuella problem bli svåra att åtgärda i efterhand.
Det finns också risker med genetisk förorening. När de väl har släppts ut i de naturliga ekosystemet kan nya genetiskt manipulerade organismer växelverka med andra livsformer och reproducera sig, föra över karakteristiska drag eller mutera som svar på miljöpåverkan. I många fall kan de aldrig återkallas eller hållas tillbaka. Sannolikheten att en eller flera av dessa utsläpp skulle kunna skapa ekologiska skador ökar hela tiden alltefter som fler produkter blir godkända.
Om den genmodifierade organismen korsar sig kan problem uppstå men det är långt värre om en organism tillförs gener som gör att den får ökad överlevnadsförmåga och därmed kan påverka flora och fauna.
Idag kan vi säga att den nuvarande förståelsen av gentekniken är ytterst begränsad och forskarna känner inte till de långsiktiga konsekvenserna av att släppa ut dessa oförutsägbara livsmedel i miljön och i vår föda. Även om transnationella företag och deras politiska anhängare vill få oss att tro att genmanipulerade livsmedel är säkra och grundligt testade så har den ökande medvetenheten om riskerna satt igång en global våg av protester och ifrågasättande från konsumenter, bönder och livsmedelsföretag på många av världen största livsmedelsmarknader.
Inom EU har reglerna kring GMO varit hårt debatterade. Vid ett ministermöte 1999 beslöts om en skärpning av direktivet om avsiktlig utsättning och utsläppande på marknaden. Detta ministerrådsmöte resulterade också i att ytterligare tillstånd för GMO inte skulle ges förrän de nya reglerna blev klara. År 2003 kom två nya rättsakter inom GMO-området. Kraven på märkning utökades och tröskelvärdet för så kallad oavsiktlig eller tekniskt oundviklig inblandning av GMO sänktes från 1.0% till 0.9% av respektive ingrediens. Avsiktlig användning av GMO ska liksom tidigare deklareras.
Inom EU gäller också en förordning om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser. Alla livsmedel framställda av GMO räknas som nya livsmedel. För att bli godkända får nya livsmedel varken innebära risker eller näringsmässiga nackdelar för konsumenterna. Nya livsmedel skall också märkas om de innehåller eller består av GMO.
EU-direktiven innehåller några bra saker, bl.a. har försiktighetsprincipen skrivits in. Under år 2004 har några nya ansökningar kring GMO hanterats inom EU och detta har inneburit att moratoriet eller det tidsbegränsade stoppet som funnit för kommersiell odling av nya GMO-grödor har upphört.
De ansökningar om GMO-grödor i kommersiell odling som har lämnats in till EU för att godkännas, har diskuterats flitigt. Inför besluten har det visat sig att Sverige är i full gång med att underminera den försiktighetsprincip som blev införd med EU-direktiv 2001/18. Därmed är både befolkning och miljö lika oskyddade som under den gamla riskvärderingen. Enligt vår kännedom är det det ansökande företaget som också själv utarbetar riskvärderingen. Företaget kan sedan lämna in ansökan till det medlemsland där man sedan tror att ansökan blir bäst mottagen.
I samband med ansökan kan mycket gå fel. Det kan finnas brister i riskvärderingen och otillräckliga beslutsunderlag kan leda till allvarliga konsekvenser som gör att ett genmodifierat livsmedel som inte skulle komma ut på marknaden gör det ändå. Att använda sig av försiktighetsprincipen är här av en avgörande betydelse. I vänsterpartiet anser vi att företag som själv utarbetar riskvärderingen måste göra detta utifrån enhetliga bedömningar och undersökningar.
Det måste klargöras att alla fakta och forskningsresultat som har och göra med miljö, hälsa och säkerhet finns med i beslutsunderlaget. Ansvariga myndigheter vad gäller GMO-ansökningar i Sverige, t.ex. Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Naturvårdsverket bör därför ges i uppdrag att göra en översyn av kvalitén på riskbedömningarna samt föreslå mer enhetliga bedömningar av företagens ansökningar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Sverige är ett av de länder som av tradition har arbetat för en större öppenhet inom EU och vänsterpartiet hoppas att detta även fortsättningsvis skall vara den svenska linjen. Det är mycket viktigt att allmänheten har en så hög grad av offentlighet i GMO-frågor som möjligt. När stora delar av en ansökan sekretessbeläggs innebär det att miljöorganisationer och fristående forskare inte kan göra någon självständig granskning. Att motivera hemligstämpling av stora delar av en kontroversiell ansökan med att det kan orsaka företaget skada kan också vara känsligt. Om detta motiv skall väga tyngre än kravet påöppenhet sätts företagens bästa framför allmänhetens.
Vänsterpartiet anser därför att det alltid måste klargöras att alla fakta och forskningsresultat som har med miljön, hälsa, säkerhet och risker kring ett genmodifierat medel vid ansökan för kommersiell användning måste vara offentliga. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
|
|
Owe Hellberg (v) |
Kjell-Erik Karlsson (v) |
|
Sten Lundström (v) |
Karin Svensson Smith (v) |
|
Karin Thorborg (v) |
Gunilla Wahlén (v) |