Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Miljöbalkskommittén bör få tilläggsdirektiv för att utreda hur uppfyllandet av miljökvalitetsnormerna skall förhålla sig till annan form av lagstiftning - i syfte att dels klara miljökvalitetsnormerna, dels underlätta för länsstyrelser och kommuner vid handläggning av planeringsärenden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de åtgärdsprogram som tagits fram för att klara miljökvalitetsnormerna i Stockholm och Göteborg med avseende på kväveoxid och partiklar snarast verkställs så att de fastställda tidsgränserna inte överskrids.
Miljökvalitetsnormer (MKN) är ett juridiskt styrmedel som regleras i 5 kap., miljöbalken. Normer kan meddelas av regeringen i förebyggande syfte eller för att åtgärda befintliga miljöproblem, för att de svenska miljökvalitetsmålen ska uppnås eller för att kunna genomföra EG-direktiv.
Idag finns miljökvalitetsnormer för kvävedioxid, kväveoxider, svaveldioxid, kolmonoxid, bly, bensen och partiklar (PM10) i utomhusluft samt för olika parametrar i fisk- och musselvatten. De nivåer som en miljökvalitetsnorm anger får inte över- eller underskridas efter ett visst fastställt datum. Själva fastställandet av halten på en miljökvalitetsnorm ska enbart göras utifrån kunskap om vad människan och naturen tål. Detta innebär att hänsyn inte får tas till om det är ekonomiskt eller tekniskt möjligt att uppfylla normen eller inte. Sådan hänsyn kan däremot vara av betydelse för vilka åtgärder som ska vidtas samt vid vilken tidpunkt normen skall vara uppfylld.
Bestämmelserna om miljökvalitetsnormer infördes i samband med att miljöbalken trädde i kraft den 1 januari 1999. Miljökvalitetsnormer är med andra ord ett relativt nytt styrmedel i svensk miljörätt och det är inte alltid klart vad som gäller vid tillämpningen av bestämmelserna.
För att uppnå eller bibehålla en viss miljökvalitet räcker det inte att meddela miljökvalitetsnormer - myndigheter och kommuner måste även se till att de kan uppfyllas.
Eftersom verksamheter ska bedrivas så att miljökvalitetsnormerna uppfylls, kan myndigheter och kommuner vid behov komma att ompröva tillstånd och villkor för tillstånd. I myndigheters och kommuners planeringsarbete är det framförallt den långsiktiga planeringen som får betydelse för uppfyllandet av miljökvalitetsnormerna. Det gäller till exempel miljökvalitetsnormer för luftkvalitet.
Om det behövs ska åtgärdsprogram upprättas. Ett åtgärdsprogram kan omfatta alla typer av verksamheter som påverkar de förorenings- eller störningsnivåer som miljökvalitetsnormen avser, alltsåäven verksamhet som inte är tillståndspliktig. I praktiken kan ett åtgärdsprogram exempelvis riktas in på att styra om vägtrafiken från vissa gator där kvävedioxidhalten överstiger normen, och/eller uppmuntra till bättre nyttjande av kollektivtrafiken eller andra mer miljövänliga transportslag.
Från och med 1 januari 2005 måste Sverige utifrån EU-direktiv klara miljökvalitetsnormerna (MKN) för kvävedioxid. Från den 1 januari 2006 gäller MKN för partiklar. För att klara dessa mål krävs stora förändringar, särskilt vad gäller infrastrukturplaneringen i storstadsregionerna. Regeringen har uppdragit till länsstyrelserna i Västra Götalands län och i Stockholms län att komma in med förslag till åtgärdsprogram i syfte att kunna klara MKN för kvävedioxid och partiklar. I förslagen tar länsstyrelserna upp en hel del åtgärder, som exempelvis införandet av trängselavgifter, kilometerskatt och differentierade hamnavgifter för att minska utsläpp från sjöfarten.
Från flera håll har det uttryckts en stark frustration kring att tydliga riktlinjer kring hur exempelvis infrastrukturplaneringen ska förhålla sig till miljökvalitetsnormer och att åtgärdsprogrammen saknas. Det finns tydliga brister i det stöd som länsstyrelser och kommuner har från regering och departement för att underlätta arbetet med hur miljökvalitetsnormerna ska kunna uppfyllas.
Miljökvalitetsnormerna innebär att hälso- och miljöfrågor får en ökad tyngd, vilket är mycket positivt. Det ska inte kunna gå att bortse från effekter på hälsa och miljö vid planering. Samtidigt innebär kraven på att leva upp till miljökvalitetsnormerna komplicerade beslut och processer. Om miljökvalitetsnormer riskerar att överträdas kan infrastrukturprojekt och annan exploatering komma att stoppas. Alternativet skulle annars vara att Sverige inte klarar kraven enligt EU-direktivet.
Problemet hittills är att det vid beslut kring flera projekt visat sig att miljökvalitetsnormerna redan överstigits. Ännu så länge har inga beslut tagits för att stoppa viss exploatering p.g.a. att miljökvalitetsnormerna har överskridits.
Vänsterpartiet anser att Miljöbalkskommittén ska få tilläggsdirektiv för att utreda hur uppfyllandet av miljökvalitetsnormerna ska förhålla sig till annan form av lagstiftning i syfte att dels klara miljökvalitetsnormerna och dels underlätta för länsstyrelser och kommuner vid handläggning av planeringsärenden. Detta ska ges regeringen till känna.
Samtidigt ska det dock inte råda någon tvivel om att beslutade och fastslagna miljökvalitetsnormer ska uppnås. Parallellt med kompletterande utredningsarbete ska arbetet fortsätta med att uppfylla fastslagna miljökvalitetsnormer.
Regeringen bereder för närvarande de åtgärdsprogram som rör Stockholm och Göteborg med avseende på partiklar och kväveoxid. Det är inom en snar framtid som normerna ska vara uppnådda. Det är synnerligen angeläget att de åtgärdsprogram som tagits fram för att klara miljökvalitetsnormerna i Stockholm och Göteborg med avseende på kväveoxid och partiklar snarast verkställs så de fastställda tidsgränserna inte överskrids. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Kjell-Erik Karlsson (v) |
|
|
Owe Hellberg (v) |
Sten Lundström (v) |
|
Sven-Erik Sjöstrand (v) |
Karin Svensson Smith (v) |
|
Karin Thorborg (v) |