Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av en ny fördelningsprioritering av kalkningsanslaget som på bästa sätt bidrar till att uppnå de av riksdagen uppställda miljömålen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att kalkningens geografiska spridning och omfattning förankras bättre genom en objektiv analys av försurningspåverkan, aktuellt nedfall och bevarandeintressen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att göra kalkningsarbetet kostnadseffektivt genom att påskynda återhämtningen av mark och vatten så att upprätthållande åtgärder på sikt kan minskas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att kalkningsfördelningen bör följa en mall som ger länsstyrelserna incitament att vara effektiva och återhållsamma snarare än att försöka maximera utdelningen.
Naturliga processer har sedan istiden åstadkommit en långsam utarmning och försurning av marken i de svenska urbergsområdena. Luftföroreningar har under industriell tid drastiskt påskyndat processen. Jämförelser med analyser som utförts några decennier tillbaka i tiden har visat att markens pH-värde har sjunkit uppåt en enhet i landets sydligare delar. Endast i de inre delarna av Norrland tycks marken nästan helt ha undgått att påverkas av det sura nedfallet. Även skogsbrukets uttag av virke har en försurande verkan på marken. Skogsbruket står i södra Sverige för närmare en tredjedel av den nutida markförsurningen och i Norrland för praktiskt taget hälften.
Genom att marken helt eller delvis kan neutralisera tillförd syra har den en viss förmåga att skydda närliggande vatten från sur nederbörd. Under sin passage genom markskikten mot närmaste sjö eller vattendrag blir nederbördsvattnet med andra ord allt mindre surt. Om marken försuras mister den en stor del av sin neutraliseringsförmåga. På så sätt banar markförsurning väg för sjöförsurning. Den snabba ökningen av markens surhet som människan åstadkommit har medfört en kraftig försurning av ett stort antal svenska sjöar och vattendrag.
Markförsurning åtföljs av en utarmning av markens förråd av mineralnäringsämnen (såsom aluminium, kalcium och magnesium) och utgör därför på längre sikt ett hot mot skogens virkesproduktion. När hela markhorisonten är försurad blir även grundvattnet försurat. Ett alltför surt dricksvatten utgör en hälsorisk, framför allt genom att syran kan lösa ut skadliga metaller från ledningssystemet. Markförsurningen påverkar naturligtvis även det levande; mikroorganismer, svampar, lavar, mossor, växter och djur.
Vi har i Sverige en unik historia av vattenkalkning som medicinering mot de negativa konskevenserna av försurningen. Tyvärr sker fortfarande fördelningen av kalkningsanslaget till viss del efter historiska nivåer snarare än efter aktuellt nedfall och försurningsläge. För att nå miljömålet bara naturlig försurning krävs en förändrad prioritering. Dagens bedömningsgrunder vilar i första steget på 1) länsstyrelsernas ansökningar och huruvida ansökningarna är kostnadsrimliga, 2) om kalkningen befogat har ökat mycket på senare tid och 3) om länsstyrelserna använt sina tidigare årsanslag. Större regional variation och möjlighet till skogsmarkskalkning borde göra kalkningen effektivare. Fördelningen bör också följa en mall som ger länsstyrelserna incitament att vara effektiva och återhållsamma snarare än att försöka maximera utdelningen. Exempelvis är idag kalkeffektuppföljningspengarna kopplade till mängden utspridd kalk, kan man hålla uppe spridningsvolymerna får man alltså mer pengar vilket ger fel styrning. Naturvårdsverket bör därför fortsatt utreda hur fördelningen blir kostnadseffektivare.
Det är även viktigt att vidta åtgärder som på sikt minskar kalkningsbehovet i takt med att den försurande nederbörden minskar. Framförallt sådana åtgärder som gör att återhämtningsförloppet skyndas på i landets mest försurade områden. Ett effektivt sätt att påskynda återhämtningen och nå bättre miljöstatus snabbt är att återställa en del av markens buffringskapacitet genom skogsmarkskalkning och vitaliseringsgödsling. Det finns flera vinster med detta; man minskar utlakningen av oorganiskt aluminium samt kalcium och magnesium, mark och vatten får bättre pH-status med allt vad det innebär samt får man en långsiktig effekt genom hela vattenavrinningsområdet.
Försurningssituationen varierar inom landet vilket medför att motiven för kalkning är olika. I norra Sverige har topografin stor inverkan på försurningen, här uppstår ofta episodförsurning vid vårens surstötar. Snömängderna är ofta så stora och vårflödet så kraftigt att smältvattnet knappast alls hinner påverkas av neutraliseringsprocesserna i marken. Där har försurningsskador på vattendragsfaunan påvisats även i områden där någon sentida markförsurning över huvud taget inte är märkbar. De i särklass allvarligaste försurningsproblemen återfinns i syd- och västsvenska urbergsområden där den kritiska syrabelastningen är överskriden. I delar av dessa områden är marken numera försurad ända ned till berggrunden, och där håller sig pH-värdet i många sjöar och vattendrag året om kring 4,5. I sådana trakter uppvisar också grundvattnet tydlig försurningspåverkan. I dessa områden sker ingen neutralisering i marken längre utan problemet "exporteras"till vattendrag och grundvatten. De regionala skillnaderna visar på behovet av mer differentierade åtgärder.
|
Stockholm den 2 oktober 2004 |
|
|
Åsa Domeij (mp) |