Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att dispenser från strandskyddsbestämmelserna endast får ske om det finns synnerliga skäl.
Mittemot Djurgården med Waldemarsudde reser sig byggkranarna på Nackasidan för att bygga lyxbostäder på områden av riksintresse med strandskydd. Det gäller skyddsvärda partier i en av världens vackraste huvudstäder. Hur skyddas områden av riksintresse för vilka strandskydd gäller? Har dessa skydd överhuvudtaget någon betydelse? Vi har fått nya lagar bla miljöbalken 1999. Vi har en Nationalstadspark att förvalta på Djurgårdssidan. Dessutom ett antal nya bestämmelser och rekommendationer, vilka ska ge ökat skydd åt känsliga miljöer, bla behovet av gröna kilar i storstadsområden, d.v.s. grönområden, som ger växter och djur möjligheter att överleva i bebyggda miljöer. Dessa samverkande faktorer skulle kunna ge ett extra skydd till bestämmelser om strandskydd och riksintressen. Men verkligheten visar att så inte är fallet.
Det finns ett stort behov av byggklara tomter särskilt i storstadsområdena. Samtidigt önskar många människor bo nära naturen och helst strax invid en sjö eller utefter våra kuster.
Kortsiktiga ekonomiska intressen styr i alltför hög grad den fysiska planeringen. Det finns byggkostnadsstatistik från SCB, vilken redovisar att kostnaderna per kvm ökar ju större projekten är. Det som företagen ofta hävdar att det blir billigare per kvm om man bygger mer, stämmer alltså inte. Till detta kommer att när det gäller bostadsrätter i strandnära lägen kan exploatören höja insatskostnaden. Det får till följd att konsumenter och allmänhet får betala dyrt för de stora projekten, dels höga kostnader per kvm, dels förstörd miljö också i skyddsvärda områden. Detta samtidigt som miljonprogrammets bebyggelse väntar på förbättringar. Och bristen på billiga hyresrätter kvarstår.
Strandskyddet tillkom 1952 för att ge människor en möjlighet att vistas vid vatten. Det sågs som en del av allemansrätten. Men eftersom inte bara människor uppskattar stranden utan många växter och djur är helt beroende av den för sin existens utvidgades strandskyddet 1994 för att bevara livsmiljöer för växter och djur.
Det är allemansrätten och naturen som förlorar på exploateringarna. Människor söker sig till vattnet, till ljuset och speglingarna i vattenytan. Att vi alla har möjlighet att uppsöka sådana miljöer är något helt unikt för vårt land och uppskattas oerhört också av turister inte minst i Stockholm.
Där land och vatten möts är den biologiska mångfalden särskilt rik. Strandskyddet har varit ett väl fungerande biotopskydd.
Under senare år har vi på flera håll i landet haft återkommande skyfallsliknande regn med höga vattenstånd och översvämningar. Det drabbar enskilda människor och kommuner väldigt hårt. Statens VA-nämnd upplever en kraftig ökning av antalet ärenden. Vissa områden som inte haft översvämningar på fyrtio år får nu leva med detta år efter år.
Klimatförändringarna kan enligt SMHI medföra att havsytan kan komma att stiga 40-60 cm under de närmaste 100 åren och medföra en ökad risk för stranderosion.
Statens geotekniska institut har fått ansvar för att bygga upp en myndighetssamordning. Den ska vara nationell och innefatta hela den svenska kuststräckan.
Miljöbalken 7 kap. 13-18§§ innehåller strandskyddsbestämmelserna: 100 meter från strandlinjen, kan utökas till 300 meter och det finns även möjligheter till dispens från dessa om det finns särskilda skäl.
Tanken var att dispenser skulle ges mycket restriktivt och skulle föregås av en seriös prövning av påverkan på det rörliga friluftslivet och inkräkta på allemansrätten och/eller på växt- och djurlivet.
Problemet är att dispenserna från kommuner och länsstyrelser ökar i en takt som Naturvårdsverket inte hinner med. Och det får konsekvenser som inte är överblickbara.
Därför bör det förligga "synnerliga skäl" för att få dispens och inte som dagens svagare "särskilda ". Det kanske kan förhindra att allt fler stränder privatiseras och att ännu flera arter ska få sin livsmiljö förstörd.
Strandskydd och områden av riksintresse måste värnas nu mot vidare exploatering annars försvinner oersättliga värden i Storstockholmsområdet och övriga delar av landet.
|
Stockholm den 2 oktober 2004 |
|
|
Helena Hillar Rosenqvist (mp) |