Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändring i strandskyddslagstiftningen som syftar till att strandskyddet skall utformas på kommunal nivå.
Den nuvarande strandskyddslagstiftningen har rötter decennier tillbaka. Den har under denna tid bidragit till att bevara värdefulla strandmiljöer från exploatering och därmed räddat dessa miljöer för det rörliga friluftslivet. Så bör det huvudsakligen vara även i framtiden. Men Sverige är ett stort land där befolkningen är ojämnt fördelad över landet. Det uppenbara behov av ett starkt strandskydd som kan finnas i exempelvis delar av Stockholms skärgård eller i specifikt attraktiva kustområden runt Sveriges kust är inte lika uppenbart i andra mer glesbefolkade eller mindre attraktiva kustområden. I vissa fall är till och med strandskyddet ett hinder för att hela landet skall kunna utvecklas. Detta eftersom människor som söker nya livsmiljöer förhindras detta trots att det ibland finns strandsträckor som skulle räcka till hela kommunens befolkning.
Målet måste vara att alla regioner skall kunna skapa tillväxt och utvecklas utifrån egna resurser och efter egna prioriteringar och beslut. Detta bör även vara en önskvärd utveckling såväl för landsbygden som för skärgården i dess helhet. Därför finns det anledning att överväga att reglerna rörande strandskydd skall utvecklas så att de blir mer flexibla och utgår från regionala och lokala värderingar och beslut. Ansvaret för utformningen av strandskyddet bör föras över till kommunerna och det generella förbudet att bygga i närheten av vatten bör avskaffas. Genom att kommunerna har ansvaret för utformningen av det lokala strandskyddet stärks det kommunala självstyret och möjligheterna att skapa fler attraktiva boendemiljöer både på landsbygden i inlandet och i skärgården. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Åsa Torstensson (c) |
Eskil Erlandsson (c) |