Riksdagen begär att regeringen i EU-samarbetet, i samarbete med övriga länder i norra Europa, motsätter sig kommissionens förslag om förbud av blankålsfiske i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen i EU-samarbetet, tillsammans med övriga länder i norra Europa, verkar för ökad utsättning av glasål i norra Europas vatten i enlighet med vad som anförs i motionen.
Riksdagen begär att regeringen satsar på att restaurera ålens livsmiljö i enlighet med vad som anförs i motionen.1
1 Yrkande 3 hänvisat till BoU.
Ålen är en av de viktigaste arterna i det svenska småskaliga yrkesfisket, när det gäller såväl fisket vid kusten som insjöfisket. För yrkesfisket är det därför naturligtvis högst angeläget att beståndet av ål förvaltas på ett sådant sätt att fisket kan bli uthålligt över längre tidsperioder.
Ålfisket i Europa bedrivs på olika sätt. I Sydeuropa fångas glasål, som är de ålyngel som kommer från Sargassohavet, där de kläckts. I Sydeuropa används glasålen till både direkt konsumtion och export bl.a. till Kina. I Kina används glasålen till ålodling. Exporten av glasål till Kina har ökat kraftigt p.g.a. stigande priser.
I norra Europa och Sverige är ålfisket inriktat på s.k. blankål. Blankålen är den lekfärdiga ålen som är på väg till Sargassohavet för att leka.
För att skydda det framtida ålfisket i Europa har EU-kommissionen lagt fram ett förslag om att i stort sett förbjuda fiske efter blankål (vuxen ål) i norra Europa, men att tillåta fortsatt fiske efter glasål (ålyngel) i stor skala i Sydeuropa. Detta är inte rimligt. I stället borde åtgärder vidtagas så att vi kan ha ett hållbart ålfiske i hela Europa. Både i Sverige och i övriga Nordeuropeiska länder har det under lång tid bedrivits fiske efter mogna ålstadier, i kombination med utsättning av glasål. Denna utsättning måste öka. EU måste använda olika strukturmedel för att få igång utsättningen av glasål i norra Europa. Utsättning förekom under 1990-talet men har i dag konkurrerats ut av de höga exportpriserna som råder på glasål fångad i södra Europa.
Forskningsresultat har visat att all europeisk ål har samma genetiska ursprung och tillhör samma bestånd, det s.k. västeuropeiska ålbeståndet. Det är därför helt möjligt att fånga glasål i södra Europa och plantera ut glasålen i lämpliga uppväxtområden i norra Europa. En omflyttning av glasål till uppväxtområden i Östersjön och dess tillrinningsområden kommer helt klart att medföra en kraftig ökning av antalet utvandrade blankålar och därmed öka nyrekryteringen av ål i Sagassohavet. Denna åtgärd ger en bättre möjlighet för ålens fortlevnad i både södra och norra Europa än ett ensidigt stopp för ålfisket i norra Europa samtidigt som man har ett fortsatt stort fiske efter glasål i södra Europa.
Genom att ställa strukturmedel till förfogande för att återskapa det europeiska ålbeståndet och dess livsmiljöer finns möjligheter att på sikt få tillbaka de historiska nivåerna på beståndet. Utplantering av glasål i norra Europa är det bästa sättet att trygga det framtida ålfisket i både södra och norra Europa.
Vid sidan av utplanteringen av glasål i norra Europa måste vi fortsätta att satsa på att restaurera ålens livsmiljö och öppna de vandringsvägar som byggnation och olika exploateringar stängt igen. Ålen är också bytesdjur för skarv och säl. Därför är det viktigt att se till att dessa arter inte får utbreda sig ohämmat.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Jeppe Johnsson (m) |
Cristina Husmark Pehrsson (m) |