Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett standardiserat regelverk för ursprungsmärkning på livsmedel skall upprättas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att nyckelhålsmärkningen skall utvidgas så att halten av sötningsmedel ingår.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda en ny märkning, miljömil, som skall visa hur mycket miljön påverkats av transporten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att upphandlingsreglerna behöver förändras så att krav på ursprung, livsbetingelser och närproduktion kan ställas vid upphandling.1
1 Yrkande 4 hänvisat till FiU.
Efter de uppmärksammade BSE-fallen 1996 infördes regler som krävde att nötkött måste vara märkt med var djuret är fött, uppvuxet och slaktat. För att inte upprepa den tragedin är det dags att jobba vidare med märkningen på fler områden. Mat är livsviktigt och ett måste varje dag. Alla vill vi ha mat som smakar bra, ser god ut och ger den näring vi behöver. När vi handlar vår mat ska vi kunna på ett enkelt sätt se var maten kommer ifrån, näringsinnehåll och bäst före-datum. Men så enkelt är det inte; reglerna är otydliga, smått förvirrande och möter inte de behov vi har när vi handlar. Det är fortfarande alldeles för krångligt att ta reda på råvarornas ursprung. För att främja valfriheten bör konsumenter få rätt till information och konsekvent märkning av livsmedel. Det kan på olika sätt gälla både produktionsland, produktionsmetoder, förekomsten av genmodifierade produkter, antibiotika, hormoner, bestrålning, färgämnen och andra tillsatser.
När det gäller rent nötkött och nötfärs ska det redan idag vara ursprungsmärkt - den regeln efterlevs och fungerar bra, även om det är en underlig gränsdragning att inte hel- och halvfabrikat av nötkött omfattas av kravet på ursprungsmärkning. För fläskkött och annat rent kött finns inte samma tvingande regel om ursprungsmärkning som på nötkött, men oftast så står det i någon form angivet på förpackningen.
Med charkprodukter är det svårare att få ett klart besked varifrån det kommer. Mellan livsmedelsföretagen och handlaren finns frivilliga överenskommelser, som varierar stort. Charkprodukter har en stämpel med Sverige och ett nummer. Det kan då vara lätt att tro att korven eller hamburgaren kommer från Sverige. Men märkningen är bara en följd av EU:s hygienregler och visar från vilken anläggning produkten kommer ifrån. Den säger inget om råvarans ursprung. Samma gäller för kycklingen som inte heller behöver ursprungsmärkas.
Bland halvfabrikaten i våra frysdiskar finns t ex "enportionsrätter". Här kan det också vara svårt att veta ursprunget på råvaran, om det är färsbiffen eller grönsakerna som en eventuell märkning gäller. EMV-produkter, de stora kedjornas egna märkesvaror, tar allt större andel av marknaden. De stora kedjorna lägger ut produktion på offert. Priset är helt avgörande och varifrån råvarorna kommer eller var produkten tillagas spelar ingen roll. För kunderna är det bra att det finns en konkurrenssituation som gör att konsumenter kan sänka sina kostnader. Men det ska vara möjlighet att göra val med andra prioriteringar än priset. Och såär inte fallet idag. Därför är alla vinnare på ett tydligare regelverk som gör att konsumenten kan välja hur tungt priset väger jämfört med var maten kommer ifrån och vad som ingår.
Det är också mycket sällsynt att restauranger deklarerar sina råvarors ursprung eller svårt att få klara besked om man frågar. Därför behövs ett tydligt och överskådligt regelverk för uppmärkning av råvarors ursprung. Regelverket kan med fördel tas fram i samarbete med konsument- och branschorganisationerna. Detta bör ges regeringen tillkänna.
Den ena artikeln efter den andra visar på hur nya matvanor sätter sina spår runt midjor på gammal som ung. Det är lika många som dör av övervikt som dör av undernäring. Vilket är ett sorgligt bevis på att vi inte lyckas fördela jordens resurser på ett rättvist sätt. Det snabba tempot har som följd att det ska vara snabba måltider. Det har öppnat en marknad för hel- eller halvfabrikat i affärerna men också en växande kundtillströmning på snabbmatsserveringar. Det gemensamma i det mönstret är att man inte har någon kontroll över innehållet, varken när det gäller fett eller socker. Tidigare så har fokus lagts på fettintag men nu ser man allt tydligare att sockret sätter sina spår. Det gröna nyckelhålet är en välkänd symbol som är till stöd när man vill göra bra val. Därför bör även halten av sötningsmedel ingå i nyckelhålsmärkningen. Detta bör ges regeringen tillkänna.
En vanlig svensk frukost har i genomsnitt färdats 3 250 mil innan man dukar fram den. Det är inte långsiktigt hållbart och det är en konsekvens av en globalisering av marknaden. Globaliseringen är bra, men inte att transportera mat runt hela jorden. Speciellt inte sådana produkter som man kan producera på närmare håll. Det är en dyr och ohållbar situation.
Sett i ett helhetsperspektiv är det alltid billigast att producera för hemmamarknaden på hemmaplan. För att komma åt transporternas påverkan på miljön bör man på ett enkelt sätt visa hur mycket varje enskild varas transport påverkar vår miljö, så att konsumenterna göra ett medvetet val. En ny märkning av livsmedel, miljömil, skulle vara till god hjälp för konsumenten. Hur den märkningen ska tas fram och vem som ska ansvara för det får regeringen återkomma till riksdagen med förslag på. Detta bör ges regeringen tillkänna.
De kommuner och landsting som vill servera lokalt producerad mat ska kunna göra det. När det gäller offentlig upphandling såär det viktigt att EU:s upphandlingsregler för livsmedel möjliggör att produktionsmetoder kring djur- och miljöomsorg får beaktas. Att de av politiker styrda instanserna som kommun och landsting bör gå före, som goda exempel, borde vara en självklarhet. För det är politiska beslut som satt upp ribban för den svenske bonden och då ska väl vi själva klara av att hoppa över, inte krypa under som är vanligt idag. Det är också en viktig del för att länet ska uppnå sina miljömål och för att arbeta i samma riktning som EU:s regionalpolitik.
Svenska livsmedel har hög kvalitet. Vi är det enda landet i EU som inte haft något fall av BSE, och vi har en god djuromsorg och bland de friskaste djuren i världen. Samt stränga regler som gör att vi i praktiken skulle kunna ha livsmedel fria från salmonella. Om vi konsumenter ska känna oss trygga i de livsmedel vi handlar, måste vi få veta varifrån maten kommer för att själva kunna göra ett medvetet val, både privat men också i det offentliga. Därför behöver upphandlingsreglerna förändras så att krav på ursprung, livsbetingelser och närproduktion kan ställas vid upphandling. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 29 september 2004 |
|
|
Annika Qarlsson (c) |
Birgitta Carlsson (c) |