Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att straffansvaret vid illegala oljeutsläpp utsträcks till att omfatta, förutom rederiet och befälhavaren, även transportköparen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att verka inom EU för att gällande lagar om straffansvar vid oljeutsläpp efterlevs internationellt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att länderna inom EU gemensamt skall kunna lagföra illegala oljeutsläpp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att hamnarnas åliggande att ta hand om avfall från fartyg efterlevs.1
1 Yrkande 4 hänvisat till TU.
Det internationella samarbetet för att motverka föroreningar av havsvattnet påbörjades under 1950-talet och har fortlöpt sedan dess med en allt större detaljreglering i takt med den internationella fartygstrafikens utveckling. Samarbetet har påverkats av några stora fartygsolyckor som fått internationellt genomslag. Den senaste är Prestigehaveriet utanför Spaniens atlantkust i november 2002 och Erikahaveriet i december 1999. Detta har lett fram till omfattande skärpningar och tvååtgärdspaket inom EU - däribland ett förslag till EU-direktiv rörande föroreningar orsakade av fartyg och införandet av påföljder, inbegripet brottspåföljder, för föroreningsbrott.
Det är fortfarande alltför lätt att ostraffat släppa ut olja till sjöss. Under år 2000 förekom över 400 registrerade oljeutsläpp enbart i Östersjön. Runt om Europas kuster är det frågan om tusentals utsläpp med både långsiktiga och akuta effekter. Antalet personer som blir straffade för detta är mycket litet. Ett av skälen till detta är svårigheterna att hitta den direkt skyldige ombord och att lagföra denne.
Ett utsträckt straffansvar att omfatta inte bara rederiet och befälhavaren utan även transportköparen är därför nödvändigt. Om de oseriösa redarna inte fick några uppdrag skulle vi på sikt tvinga bort dem från marknaden och därmed drastiskt minska utsläppen i Östersjön och inom EU. Ett annat skäl till de illegala oljeutsläppen är att det internationella samarbetet för att kunna lagföra förövaren är bristfälligt. Det förefaller för närvarande inte ens möjligt att lagföra ett illegalt oljeutsläpp i ett annat EU-land, något som EU-förslaget nu tar sikte på. Ett arbete i denna riktning är nödvändigt för att vi i alla fall inom EU skall komma tillrätta med problemet. EU bör också verka samlat för att förbättra den ofta bristfälliga lagföringen och återrapporteringen i vissa flaggstater.
Under riksmötet 2000/2001 beslutade riksdagen i ett betänkande (2000/01:TU5) att genomföra Östersjöstrategin för mottagningsanordningar för fartygsgenererat avfall. Syftet med strategin är att skydda miljön i Östersjön från skadlig påverkan från fartyg. Detta skall åstadkommas genom ett antal åtgärder, t.ex. obligatorisk avfallslämning från fartyg till mottagningsanordningar i land utan extra kostnader för fartyget. Vidare föreslås att tillsynsmyndigheten vid inspektion av fartyg får kontrollera att den obligatoriska avfallslämningen har fullgjorts. Det är nu mycket viktigt att Östersjöstrategin tillämpas fullt ut i svenska hamnar och att Sverige inom Östersjösamarbetet arbetar för att implementeringen förbättras i vissa andra hamnar så att sjöfarten verkligen bereds de möjligheter att kostnadsfritt lämna avfallet i hamn som är grundtanken i Östersjöstrategin.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |