Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ålfiske.
Ålfisket har stor betydelse för stora delar av det svenska fisket. Utplanteringsverksamheten har förutsättningar att lämna väsentligt bidrag till både för insjöfisket och fisket efter kusterna i östra och södra Sverige. Den senaste tidens diskussion om problemen med för låg utvandring av blankål till lekplatserna i sydvästra Atlanten understryker nödvändigheten av att satsa stort på utplantering av ål.
Krisen i det europeiska ålfiskebeståndet har blivit en EU-fråga där man kommer att fatta beslut om en handlingsplan för ålen. Sverige bör bevaka att de begränsningar som införs för svenskt fiske efter ål motsvaras av begränsningar i övriga länder runt Östersjön. Hänsyn måste också tas till de förvaltningsåtgärder som Sverige, i motsats till andra länder, målmedvetet har tagit.
Följande åtgärder krävs:
Satsa på att restaurera ålens livsmiljö och öppna upp de vandringsvägar som byggnation och exploatering stängt igen.
Använd strukturmedel för att få igång storskalig utsättning liknande den som skedde under 1990-talet.
Sätt upp mål för ålbestånden men låt de nationella förvaltningarna tillsammans med sina inhemska ålfiskare utforma åtgärderna. Det leder till både snabbare och kraftfullare åtgärder, anpassade efter regionala förhållanden.
Regional harmonisering av regelverk, så att samma nationella regler gäller för gemensamt fiske i berörda länder.
Det skulle vara katastrofalt för svenskt fiske om restriktioner i ålfisket endast skall drabba svenska fiskare.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Kent Olsson (m) |
Inger René (m) |