Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om flexibla bullerrestriktioner vid byggnationer i tätorter.
Riksdagen har tidigare fastställt svenska riktvärden för trafikbuller och det 15:e miljömålet, En god bebyggd miljö. Under det miljömålet har som delmål 3 angetts: Andelen människor som utsätts för trafikbullerstörningar överstigande de riktvärden som riksdagen ställt sig bakom för buller i bostäder skall ha minskat med 5 procent till år 2010 jämfört med 1998.
En alltför strikt tolkning av bullerkraven påverkar och ibland helt omöjliggör förutsättningarna för att bygga nya bostäder i centrala lägen nära kommunikationer och infrastruktur i många kommuner. Det borde vara möjligt att få göra undantag eller åtminstone tillämpa en mer flexibel tolkning av bullernormerna framför allt i storstadsområdena där mark i dag skulle kunna exploateras för bostäder med en mer flexibel tolkning av bullernormerna.
Boverket, som enligt uppgifter från Stockholms stad, har väsentligt skärpt tillämpningen av bullernormerna. Tidigare var det tillräckligt att ha en "tyst sida" där dygnsmedelvärdet är under 55 decibel för att det skulle gå att bygga ett hus. I Boverkets nya regeldokument talas om ett maxvärde för den tysta sidan på 45 till 50 decibel och en maxgräns på 65 decibel på den bullriga sidan. Mätningarna avser ljudet i lägenheterna när fönstret står öppet. Den här tolkningen betyder i praktiken att det blir förbjudet att bygga bostäder i stadsmiljö. En konsekvens av detta kan bli att man endast kan bygga bostadsområden utanför städerna vilket kommer att leda till ökad biltrafik in till innerstan - och ännu mer buller. Det finns en stark efterfrågan på bostäder i våra städer, och där bullrar det trots allt mer än i glesbygd. Därför bör myndigheterna tolka bullernormerna mer flexibelt och med hänsyn till om man bygger i stadsmiljö eller i glesbygd. Detta bör kunna göras utan att man ger avkall på de nationella målen för att minska det totala bullret som orsakas av trafiken.