1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Inledning 2
4 En internationell marknad 3
5 Lön för mödan 4
5.1 Lån- och riskkapital 4
5.2 Dieselskatten 5
5.3 Kväveskatten på handelsgödsel 5
5.4 Enklare regler 6
5.5 Exportfrämjande åtgärder 6
5.6 Särskilt utsatta områden 6
5.7 Produktionsbortfall vid epizootiutbrott 7
5.8 Kompetensutveckling för de areella näringarna 7
5.9 Tidpunkt för utbetalningar av ersättningar 7
5.10 Infrastruktur 8
6 Levande landsbygd 8
6.1 Småskalig livsmedelsförädling 8
6.2 Integrera hästen i jordbrukspolitiken 9
7 Mervärden av svenskt lantbruk 9
7.1 God djuromsorg 9
7.1.1 Djurtransporter 9
7.1.2 Mobila slakterier och gårdsslakterier 10
7.2 Säker mat 10
7.2.1 Konsumentmakt 10
7.2.2 Livsmedelssäkerhet 11
7.2.3 Salmonella - ett internationellt problem 11
7.2.4 Antibiotika 11
7.3 Öppna landskap 11
7.4 God miljöhänsyn 12
7.4.1 Minska näringsläckaget från jordbruket 12
7.4.2 Ekologiskt lantbruk 12
7.4.3 Lokalproducerade livsmedel 13
8 Nyttja EU-medlemskapet 13
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stärka svenskt jordbruks konkurrenskraft på en global livsmedels- och energimarknad.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skapa förutsättningar för bättre villkor för lantbruksföretagaren och ökad lönsamhet i lantbruksföretagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att livskraftiga jord- och skogsbruk är en förutsättning för en levande landsbygd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att svenskt jord- och skogsbruk ger samhällsnyttor i form av god djuromsorg, säker mat, öppna landskap och god miljöhänsyn, som skall ersättas från samhällets sida.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige skall nyttja vårt EU-medlemskap optimalt för att skapa goda möjligheter för svenskt lantbruk.
Centerpartiet vet att livskraftiga lantbruk är en motor för landsbygden. I denna motion beskrivs Centerpartiets visioner för en politik som skapar möjligheter för livskraftiga lantbruk i hela landet. Med ett konkurrenskraftigt lantbruk följer ocksåöppna landskap, livsmedelsförädlingsföretag, turistnäring, småskaligt skogsbruk och så vidare. Drygt fem procent av sysselsättningen i landet har jordbruket som grund (tio procent om man också inkluderar skogsbruket). Det krävs en modern jordbrukspolitik som uppmuntrar nya generationer att satsa på yrket, en modern jordbrukspolitik som tar hänsyn till att produktionsjordbruket måste balanseras med miljöanpassning och god djuromsorg. Att Sveriges konsumenter förstår och uppskattar nyttan och kvaliteten i svenska livsmedel är avgörande för näringens framtid. Konsumenterna måste ta sitt ansvar, om vi vill ha en fortsatt levande landsbygd. Även om basen också i framtiden kommer att vara livsmedelsproduktion finns det stora möjligheter för produktion för andra ändamål t ex energiråvara. Jordbruket och skogsbruket utgör också en viktig resurs för produktionen av råvaror till industrin.
Vi anser att det är en självklarhet att våra lantbruksföretag skall kunna konkurrera på lika villkor. Detta gäller inte minst frågan om olika särskatter, som skatt på handelsgödsel. Lönsamheten hos de svenska lantbruksföretagen är alltför låg. Lantbruksbarometern har under de senaste åren visat en mycket oroande utveckling i lönsamheten hos lantbruksföretagarna.
Sverige har en av världens främsta livsmedelssektorer, alltifrån hög kvalitet och säkerhet till god miljö- och djuromsorg. Det skall vi vara stolta över och se som en chans för svenskt jordbruk att utgöra en god förebild för andra inom EU. Åren av medlemskap i EU har haft stor påverkan på jordbruket. EU:s reformerade jordbrukspolitik och dess implementering på nationell nivå ställer om möjligt ännu högre krav på att våra intressen tas tillvara av landets företrädare på EU-nivå samt att näringen inte drabbas av nationella särskatter, krångliga regler osv. I stället handlar det om att vi måste värna och stärka det svenska lantbruket maximalt, utifrån vad det internationella samarbetet medger.
Svenskt jordbruk är, precis som skogsbruket, en oumbärlig del i omställningen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. För att främja den biologiska mångfalden är det av avgörande betydelse att bevara det öppna landskapet. Miljöanpassningen av jord- och skogsbruket har gått fort fram men det är viktigt att utvecklingen inte stannar av. Ett långsiktigt hållbart jordbruk kräver ett ansvarstagande generellt och inte enbart hos vissa företagare som tar ett stort ansvar och "nischar in sig" på miljöanpassat brukande. I framtiden skall konsumenter som väljer miljöanpassade produkter vara normen och ett ohållbart brukande skall vara undantaget, som man får leta efter och betala extra för.
Livsmedelsproduktion är inte längre enbart en nationell angelägenhet. Jord- och skogsbruk påverkas av internationella konventioner och ersättningar, varför det är viktigt att vi anpassar den svenska jordbrukspolitiken efter dessa.
Sverige spelar inte bara en roll i EU:s livsmedelsförsörjning utan ingår även i ett större sammanhang. En översyn och avreglering av jordbrukspolitiken ska inom de flesta områden göras parallellt med USA och andra WTO-partners, för att främja konkurrens på lika villkor. En avreglering av stöd måste ske globalt, i annat fall kan europeiska bönder missgynnas i konkurrensen.
En nyligen publicerad Temo-undersökning visar att nästan varannan konsument tycker att uppgifter om varans ursprung är den absolut viktigaste informationen vid livsmedelsinköpen. Matens fett- eller sockerhalt värderas som betydligt mindre viktig. Det är alltså viktigt även för konsumenterna att känna till var och hur ett livsmedel är producerat, vilket torde gynna våra inhemska producenter.
Det svenska jord- och skogsbruket utgör också en viktig länk i omställningen av energisystemet. Det finns stor potential för Sverige att genom produktion och vidareförädling utveckla nya marknader för bioråvaror. Jord- och skogsbruket kan rätt utnyttjat producera en betydande del av framtidens energibehov. Därför är det av största vikt att använda denna sektor och se den som en viktig resurs i miljöarbetet. I vår motion Drivmedelsbyte skriver vi mer om detta och där finns också yrkanden.
Från samhällets sida är det också av största vikt att stödja näringens arbete med utbildning och rådgivning, vilket krävs för att förbättra och stärka företagarna i deras företagarroll.
Regeringen ska tillsammans med "bas- och verkstadsindustri" gemensamt utarbeta ett program för trä/skog, metallurgi och fordonsindustri. Ett sådant program/åtgärdspaket skulle också skyndsamt behöva utarbetas tillsammans med jordbruket och livsmedelsindustrin. Ett sådant programarbete skulle självklart innefatta vad staten kan göra och aktivt bidra med, och även hur Sverige bör agera i EU-samarbetet för att inte den svenska livsmedelsproduktionen ska missgynnas. Vad som ovan anförts om att stärka svenskt jordbruks konkurrenskraft på en global livsmedels- och bränslemarknad bör ges regeringen till känna.
För att stärka konkurrenskraften för jordbruket måste lika villkor råda, vilket innebär att skatter och regelverk måste underlätta en likvärdig konkurrens. Det är nödvändigt att Sveriges lantbrukare ges förutsättningar att fortsätta bedriva sina verksamheter och utveckla livskraftiga lantbruksföretag. Lantbrukarnas delaktighet i målet om en hållbar utveckling får inte underskattas och undanröjas av tunga ekonomiska pålagor.
Att jordbruket upplevs som en framtidsnäring är naturligtvis viktigt för att yngre människor ska våga satsa på näringen. Detta understryker ytterligare behovet av att svenskt lantbruk ges villkor likvärdiga med sina konkurrenters. Regeringens dåliga behandling av svenskt jordbruk är således inte bara ett hot mot aktiva lantbrukare utan också mot framtida lantbrukare. Utan rimliga arbetsvillkor och rimlig lön för mödan är risken stor att många kommer att se sig om efter andra yrken.
Risken är stor för att den svenska livsmedelsproduktionen kommer att minska betydligt de närmaste åren, en livsmedelsproduktion med stora mervärden och av hög kvalitet. Det beror dels på det mycket pressade lönsamhetsläget inom både den svenska växtodlings- och animalieproduktionen, dels på att EU:s frikopplingsreform ger bonden valfrihet att producera eller ej. Eftersom EU med reformen bl a vill minska matproduktionen är det en uppenbar risk att just svenska bönder, som har bland de lägsta ekonomiska resultaten inom EU, i betydande utsträckning kommer att upphöra med sin produktion eller starkt extensifiera den, samtidigt som investeringarna kan sjunka kraftigt. Även från myndighetshåll förs nu dessa farhågor fram. Vad som ovan anförs om att skapa förutsättningar för bättre villkor för lantbruksföretagaren och ökad lönsamhet i lantbruksföretagen bör ges regeringen till känna.
I tider då alltfler små lantbruk läggs ned försvåras möjligheterna för unga människor som vill bli lantbrukare att kunna starta egen verksamhet. De som inte kan ta över en gård från någon i sin släkt kan ha svårt att finna finansiering för köp av de större enheter som nu växer fram. Denna utveckling är oroande om man ser till framtidens behov av yngre människor i lantbruksnäringen. Startstöd och andra liknande inslag har en viktig roll att fylla för att garantera återväxten. Det är viktigt att dessa funktioner inte urholkas. Det maximala beloppet för startstöd bör höjas till samma nivå som EU-förordningen anger.
Det finns en stark vilja hos dagens och morgondagens lantbrukare och livsmedelsindustri att vilja producera vidare och investera. Risken att göra detta har dock ökat kraftigt med de sjunkande och fluktuerande prisnivåerna. Upplever man därtill som småföretagare att Sverige har ett högt kostnadsläge, mycket krånglig och fördyrande byråkrati, högt skatte- och avgiftstryck från löneskatter till ökande kommunala avgifter samt en ovilja att utnyttja EU:s ersättningssystem likt andra länder, är det tyvärr begripligt att investeringsviljan sjunker och därmed produktionen.
De nya reglerna att banken inte får ta säkerhet i maskiner inom lantbruksföretagen skapar problem. I och med att lantbruket blir alltmer teknikintensivt, krävs det också investeringar i en maskinpark som kan behöva belånas.
Det råder också en orimlighet i de regler som råder för återbetalning av stöd. Enligt 1 kap 14 § LBU-förordningen har länsstyrelsen rätt att kräva tillbaka stödet inom tio år efter att utbetalningen skett. Återbetalningsskyldigheten gäller då dessutom hela stödperioden. Trots modern teknik i form av satellitfoton och GIS, ska företagaren alltså behöva kalkylera för denna återbetalningsrisk i hela tio år.
Allt tyder på att det nu äntligen råder en stor politisk enighet om att lyfta av jord- och skogsbruket dess "ryggsäck" i form av dieselskatten för arbetsmaskiner. Centerpartiet har länge krävt att skattebördan ska ner till jämförbar EU-nivå, för att lika konkurrensvillkor skall råda. Därför är det glädjande att skatten nu sänks till viss del men samtidigt är det mycket trist att sänkningen blir för liten, samt att den i allt väsentligt finansieras av samma näringar som den var tänkt att avlasta. Centerpartiet förordar en dieselskatt för jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner på 1 kr/liter. Det skulle alltså motsvara en sänkning med 2,33 kr (2,63 kr efter regeringens budgetproposition 2004). För yrkande i detta ärende hänvisas till Centerpartiets skattemotion.
En betydande del av den ryggsäck som svenska bönder bär påär kväveskatt på handelsgödsel. Sverige är det enda land i EU som har en sådan skatt. Visserligen är det sagt att skatten ska återföras till jordbruket, vilket har gjorts genom stöd för lantbrukare med växtodlingsplan samt till jordbruksforskning. En modell med att återföra inkomsterna från kväveskatten till jordbruket är att gå en omväg anser vi. Den miljöstyrning som man försöker uppnåär marginell och går att uppnå genom andra metoder. Dessutom har återföringen visat sig vara krånglig att genomföra inom ramen för EU:s politik.
Det absolut enklaste är att göra en ren skattesänkning, vilket inte innebär administration av det slag som regeringens modell ger upphov tilloch inte heller kräver samma procedur i EU. Centerpartiet förordar denna modell där kväveskatten om 180 öre/kg tas bort. Det brukar anföras att en skattesänkning eller slopande av kväveskatten innebär en förlorad miljöstyrning. I syfte att detta inte ska ske avsätter Centerpartiet budgetmedel för att förstärka arbetet med odling i balans. Förbättrat arbete med växtnäringsbalanser ska drivas med kraft. För yrkande beträffande slopande av kväveskatten på handelsgödsel hänvisas till Centerpartiets skattemotion.
Under de senaste åren har ett stort antal översyner och försök till regelförenklingar för jordbruksföretagare gjorts. De har dock inte lett fram till några i realiteten stora förenklingar för företagarna och flera av de översyner som gjorts har haft utgångspunkten att förenklingarna skall vara kostnadsneutrala för staten. Detta är ett underligt synsätt och dessutom kortsiktigt. Förenklade regler kan förbättra möjligheterna för företagen att nå lönsamhet och på så sätt bidra med högre skatteinkomster för staten. Ibland kan det också handla om att behöva anpassa regler efter lokala förutsättningar i vårt avlånga land.
En medveten satsning på exportfrämjande åtgärder för olika former av nischprodukter som har sitt ursprung i de areella näringarna skulle betyda mycket för företagsamheten och sysselsättningen främst på den svenska landsbygden. Olika exportfrämjande åtgärder med hjälp av statliga insatser är särskilt viktigt för de mindre producenterna som saknar de större företagens säljorganisationer, marknadsföringsmöjlig heter och kapital.
Centerpartiet anser att det är viktigt att särskilt utsatta jord- och skogsbruksområden samt skärgårdsmiljöer ges förutsättningar att utvecklas. Norrlandsjordbruket, den svenska skärgården och det sydsvenska höglandet är några exempel på jordbruksområden med speciella förutsättningar. Långa avstånd och ett utsatt klimat gör att förutsättningarna ser annorlunda ut än på andra håll i Sverige och EU, vilket medför merkostnader. Det här är områden som behöver stöd från samhället för att vi ska upprätthålla produktionen på dessa marker.
Att bekämpa smittsamma djursjukdomar är viktigt ur flera synvinklar. Djuren ska inte lida. Det handlar även om ekonomiska aspekter och förtroendet för hela näringen. För vissa sjukdomar, bland annat gruppen TSE (transmissible spongiform encephalopathy) samt mul- och klövsjuka, är ersättningen för produktionsbortfall 100 %. Ersättningen för produktionsbortfall vid epizootiutbrott är dock endast 50 % (särskilt allvarliga epizootiska sjukdomar berättigar till full ersättning). Den låga ersättningsgraden på 50 % innebär en risk för att icke seriösa lantbrukare försöker dölja sjukdomar hos sina djur. Centerpartiet anser att det är mer korrekt att utforma ersättningsreglerna så att förebyggande arbete stimuleras. Ersättningsnivåerna bör kopplas till om djurägaren har anslutit sig till ett kontrollprogram eller inte. Ersättning för produktionsbortfall bör utgå till 100 % för besättningar som är anslutna till kontrollprogram som drabbats av epizootiutbrott. Ersättning för produktionsbortfall bör utgå med 70 % för besättningar som inte är anslutna till kontrollprogram. Det är också viktigt att utbetalningarna av ersättningarna enligt zoonosförordningen sker omgående till den berörda företagaren. Det får inte bli som vid fallen av salmonella i Östergötland, sommaren 2003, då företagarna fick vänta orimligt länge på ersättningarna.
Under senare år har allt färre av de studerande vid naturbruksgymnasierna valt utbildningar med jordbruksinriktning. Detta kan i förlängningen leda till problem med nyrekrytering inom jordbruket och dessutom försvåra möjligheterna att anställa kompetent personal inom näringen. För att vända den negativa utvecklingen är det viktigt att inställningen till jordbruksföretagande förändras.
Många gånger gör människor idag ett senare val av yrkesväg än vad man gjorde tidigare. Det kan innebära att man efter genomförd gymnasieutbildning kanske arbetar eller studerar vidare för att sedan upptäcka att det är inom lantbruket man vill förlägga sin yrkeskarriär. Många gånger kan då denna väg vara stängd då man sedan tidigare har en utbildning som förhindrar att man går ytterligare en utbildning. Det är därför, särskilt inom denna sektor, av stor betydelse att behovet av ett sent yrkesval med tillgång till yrkesinriktad grund- och vidareutbildning inom lantbrukssektorn garanteras, oberoende av individens tidigare val av gymnasieutbildning.
Centerpartiet har länge kritiserat ryckigheten kring utbetalningarna av ersättningar från EU:s budget. Nu senast har också jordbrukarnas ersättningar blivit en "säkerhetsventil" för regeringen att kunna hålla utgiftstaket i statens finanser: ett hyckleri med siffror på bekostnad av de enskilda företagarna! Årets senarelagda utbetalningar beräknas kosta jordbrukarna ränteförluster i storleksordningen 30-50 miljoner.
Dessa osäkra premisser från den svenska regeringens sida innebär att mottagaren av stöden får en näst intill ohållbar situation i planeringsarbetet, i all synnerhet då stöden betalas ut kring årsskiftet - den tidpunkt då de flesta lantbruksföretagare har årsbokslut. Centerpartiet anser att arealstöd och djurbidrag ska utbetalas senast den 30/11 för stödåret.
En god infrastruktur är en grundförutsättning för företagande och boende i alla delar av landet. Jord- och skogsbruk är precis som alla andra företag beroende av en väl fungerande infrastruktur för sin fortlevnad. Dålig vägstandard hotar framkomligheten för transporter. Ett väl fungerande nät av enskilda vägar är otroligt viktiga för fast- och fritidsboende, turister, företag och hela näringsgrenar. Jord- och skogsbruksnäringen, turistnäringen m.m. är på sina håll i landet mycket dominerande varför ett eftersatt underhåll av det enskilda vägnätet kan få mycket stora negativa regionala och sociala effekter. En lösning om staten har problem med skötseln av sina vägar är att staten behåller ägandet men i ökad utsträckning köper skötselansvaret från närliggande enskilda vägsamfälligheter.
IT och utbyggnaden av 3 G får en allt viktigare roll för det svenska jord- och skogsbruket. Tillgång till snabb och säker kommunikation är oerhört viktigt. Samtidigt är det lätt att konstatera att regeringens IT-politik är ett fiasko. Alla delar av landet kommer inte att få bredband och främst är det landsbygden som drabbas. Centerpartiet arbetar för att alla delar av landet ska få del av den nya tekniken.
Livskraftiga jord- och skogsbruk är en motor för landsbygden. Med ett konkurrenskraftigt lantbruk följer ocksåöppna landskap, livsmedelsförädlingsföretag, turistnäring, småskaligt skogsbruk och så vidare. Tio procent av sysselsättningen i landet har jord- och skogsbruket som grund. Det är alltså avgörande med en sund jord- och skogsbrukspolitik om hela landet ska kunna leva och bidra till den gemensamma tillväxten och välfärden.
Småskalig livsmedelsförädling är en betydelsefull del av landsbygdsutvecklingen. Det höjer förädlingsvärdet och förbättrar möjligheten till sysselsättning på landsbygden. Utöver detta bidrar den småskaliga förädlingen till att höja intresset för och statusen på svensk mat från svenska råvaror generellt. Det är viktigt att regel- och kontrollsystem utformas på ett sätt som gynnar utvecklingen på detta område. Resurscentra som stödjer entreprenörer att utveckla sina produkter och företag inom småskalig livsmedelsförädling har stor betydelse. Det visar sig ofta att relativt små investeringsvolymer ger bra återbetalning i form av antal arbetstillfällen per insatt krona.
Hästen blir ett allt viktigare inslag i jordbruket och på den svenska landsbygden. Det är positivt att jordbrukets bas på olika sätt breddas. Likasåär det ökande antalet hästar positivt för det öppna landskapet och därmed den biologiska mångfalden. Vi anser att detta bör visa sig i jordbrukspolitiken. Det är hög tid att betrakta den moderna hästnäringen som en betydande resurs när det gäller att utveckla jordbruket, landsbygden och miljön. Hästen är en motor för ekonomisk utveckling på landsbygden, vilket måste tydliggöras och erkännas. Vad som ovan anförts om att livskraftiga jord- och skogsbruk är en förutsättning för en levande landsbygd bör ges regeringen till känna.
Djurskyddet i Sverige och många andra länder har med all rätt flitigt debatterats de senaste åren. Självklart ska djur behandlas väl och skyddas från lidande. Konsumenter ska kunna känna sig trygga med vetskapen om att djur behandlas väl under hela sin livstid, från födsel till slakt. Djurskyddet är även viktigt för en god livsmedelskvalitet. I EU:s grundfördrag görs ingen skillnad mellan djur och andra varor. Det är viktigt att inte denna syn blir Sveriges, utan att vi fortsätter att ständigt debattera djurskyddsfrågor och förbättra lagar och regler i Sverige och även påverka synen på djurskydd inom EU.
Människan har genom sin unika ställning ett särskilt ansvar för att djuren behandlas väl. Sverige har ett väl utvecklat djurskydd och en stark djurskyddslag. Den svenska djurskyddslagen ger ett starkare skydd för djuren än de flesta andra länders lagstiftning. Djurskyddslagstiftningen måste dock ständigt debatteras för att om så behövs förbättras. Att lagen inte alltid efterlevs är mycket olyckligt och ger upphov till lidande hos djuren samtidigt som seriösa lantbrukare med god djurhållning riskerar att "dras över samma kam".
Intimt förknippat med djurskyddslagstiftning är transporterna av levande djur. Såväl slaktdjur som livdjur transporteras och far många gånger väldigt illa under transporten.
EU:s direktiv för djurtransporter måste ändras så att reglerna för transporter av levande djur skärps. Exempelvis måste såväl slakt- som livdjur omfattas av direktivet, regler för transporter av ungdjur och dräktiga djur måste införas och djurtransporter bör beläggas med avgifter för att motverka onödigt lidande. Samtidigt måste exportstöd till transport av levande djur upphöra i EU. Det måste även etableras kontrollfunktioner i direktivet, så att de regler som finns också efterlevs.
Den nuvarande svenska tillämpningen av EU:s regelverk vad gäller småskalig vidareförädling av livsmedel innebär avsevärda svårigheter för bl.a. mindre slakterier och andra livsmedelsförädlare. En positiv utveckling inom denna bransch förutsätter att regelverket omgående förenklas. Det finns många lantbrukare som gärna ser att möjligheten till slakt på gården via mobila slakterier eller närliggande gårdsslakterier blir verklighet. Det finns flera fördelar med mobila slakterier. De främsta fördelarna är att transporter av levande djur kan kortas och t.o.m. undvikas, vilket i sin tur minskar stressen för djuren. Regelverket måste förenklas och utformas så att dessa slaktformer underlättas.
Sunda och säkra livsmedel är mycket viktigt för människors hälsa och välbefinnande, inte minst för våra barn. Livsmedel framställda på ett etiskt och ekologiskt riktigt sätt är en livskvalitetsfråga. Den ständigt pågående debatten kring livsmedelssäkerhet visar att ett förebyggande livsmedelsarbete måste prioriteras. I en tid då jordbruksnäringen internationaliseras kommer människor allt längre från produktionen, vilket medför att människor inte vet hur den mat de äter produceras. Banden mellan konsumenter och producenter måste stärkas så att förtroendet för livsmedelsproduktionen främjas.
Livsmedel skiljer sig från andra produkter genom sin tydliga koppling till djur, miljö, hälsa och livskvalitet. Det är därför viktigt att utbilda och informera konsumenterna och på så sätt stärka konsumentmakten. Konsumenter som gör aktiva val i livsmedelsbutiker, på arbetsplatser, i skolor etc. kan tillsammans påverka utvecklingen. De kommuner och landsting som vill servera lokalt producerad mat ska kunna göra det. När det gäller offentlig upphandling är det viktigt att EU:s upphandlingsregler för livsmedel möjliggör att produktionsmetoder kring djur- och miljöomsorg får beaktas.
För att främja valfriheten vill vi att konsumenter ska ges rätt till information och konsekvent märkning av livsmedel beträffande produktionsland, produktionsmetoder, förekomsten av genmodifierade produkter, antibiotika, hormoner, bestrålning, färgämnen och andra tillsatser.
Livsmedelskontroll är mycket viktigt vad gäller dels kvalitetssäkring, dels konsumenternas förtroende för producenter och efterföljande led som hanterar de olika produkterna. I tider då livsmedelsmarknaden blir alltmer internationell är det viktigt att vi driver på för att andra länder ska sköta sin livsmedelskontroll på ett lika framgångsrikt sätt som i Sverige. Samtidigt har det på senare år blivit svårt för många kommuner att hinna med en tillfredsställande tillsyn, något som kan vara följden av att vi årligen importerar stora mängder livsmedel. Ansvaret för att t.ex. salmonellasmittade produkter inte når fram till konsumenterna ligger i sista hand på kommunernas livsmedelsinspektörer. Den kommunala livsmedelstillsynen behöver på många håll tilldelas mer resurser. Även Livsmedelsverket bör få mer resurser för att göra fler stickprovskontroller. Vi vill dock se att en fortsatt kommunal livsmedelstillsyn bedrivs. Det är viktigt för att främja kontakterna mellan tillsynsmyndighet och näringsidkare.
Internationellt sett har Sverige en mycket låg förekomst av salmonella. Mindre än en procent av alla djur och livsmedel är smittade. Det var också därför EU, inför Sveriges inträde i unionen, gick med på det svenska kravet på salmonellakontroll av exporten hit.
Detta har gett Sverige rätt att kräva att kött av nöt, svin och fjäderfä skall vara salmonellaundersökt före införsel till Sverige. Numera har vi dock inte längre krav på obligatorisk egenkontroll av salmonella i köttberedningar införda från annat EU-land. Med köttberedningar avses exempelvis marinerad kyckling, kebab, malet kött med kryddor samt saltat och rimmat kött. Detta är en stor brist i salmonellasäkerheten, varför Sverige skall verka för att även krav på salmonellakontroll i köttberedningar skall ingå i kontrollen inom EU, inte minst för att inte svenska producenter skall missgynnas i konkurrensen. Det krävs framför allt att problemet åtgärdas vid källan och det är därför av stor vikt att ambitionsnivån för att bekämpa problemet med salmonella höjs inom EU.
Antibiotikaresistensen ökar dramatiskt i den västliga delen av världen. Än är läget bra i Sverige, d.v.s. låg förekomst av antibiotikaresistens. Det är oerhört viktigt att detta goda läge bibehålls, och det är därför viktigt att tillsynen beträffande användningen av antibiotika och antibiotikaliknande medel t.ex. koccidiostatika ökas.
Utan bönder inget öppet landskap! Bonden och jordbruket är förutsättningen för bevarandet av det öppna landskapet och den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Utan "betande mular" kommer vi inte att klara miljömålet "Ett rikt odlingslandskap". Ängar och naturbetesmarker av olika slag, diken och våtmarker, stenmurar, alléer, åkerholmar och odlingsrösen är viktiga livsmiljöer för många växt- och djursamhällen. Vissa arter är helt beroende av dessa miljöer och många av våra rödlistade arter finns just i dessa hotade miljöer. Det öppna landskapet spelar också en stor roll för människors välbefinnande. För många är det en avgörande faktor för var man väljer att bosätta sig och man ser också det öppna landskapet som en del av sin identitet.
Ekologiska och lokalproducerade livsmedel blir alltmer efterfrågade av konsumenter. Alltfler vill köpa mat från lokala producenter som de känner igen och ha möjlighet att bidra till minskade transporter för djurens och miljöns skull. Denna trend sätter helt nya krav på regelverk och lagstiftning så att denna form av livsmedelsproduktion inte missgynnas. För att miljömålen skall kunna nås och djurhållningen förbättras krävs en generell miljöanpassning inom jordbruket. Samtidigt är det viktigt att den KRAV-märkta produktionen kan gå före och driva utvecklingen framåt.
En betydande del av EU:s miljöstöd bör inriktas på att minska läckaget av närsalter från jordbruksmark. Inriktningen bör vara att stimulera användning av fånggrödor samt minska kvävegivorna genom rådgivning och ökad användning av växtnäringsbalanser.
Att odla fånggrödor är en enkel och kostnadseffektiv åtgärd för att minska näringsläckaget från jordbruket utan att för den skull tappa i avkastning och bör därför stöttas i de delar av landet där det är ett effektivt sätt att minska näringsläckaget.
Riksdagens mål om ekologisk odling och djurhållning kommer förhoppningsvis att kunna nås, tack vare att jordbrukare har arbetat hårt med att ställa om sin produktion och att konsumenternas efterfrågan på ekologiska livsmedel har ökat. Totalt för riket är nästan 15 procent av åkerarealen ansluten till miljöstöd för ekologiska produktionsformer och under de senaste sex sju åren har marknaden för ekologiska livsmedel regelbundet ökat med i genomsnitt 30 procent per år (målet är 20 % år 2005). Målen avseende den ekologiska djurproduktionen är nästan uppfyllda (år 2005 bör 10 % av mjölkkor och slaktdjur av nöt och lamm finnas i ekologisk produktion).
För att målen verkligen skall nås och produktionsmetoderna utvecklas, måste forskningen inom detta område utökas. Centerpartiet månar om det ekologiska jordbruket som ett komplement till ett alltmer miljöanpassat konventionellt jordbruk.
För att tillmötesgå konsumenternas efterfrågan på lokalproducerade livsmedel och producenternas behov av alternativa marknader, krävs nya former av distributionskanaler som komplement till de sedvanliga. Genom att upprätta kanaler mellan producenter och privatpersoner, storkök samt restauranger, kan jordbruket trygga avsättningen för sina produkter. Man bör också satsa på lokala varumärken där lokala mattraditioner samordnas med turismen. Vad som ovan anförts om att svenskt jord- och skogsbruk ger samhällsnyttor i form av god djuromsorg, säker mat, öppna landskap och god miljöhänsyn, som skall ersättas från samhällets sida, bör ges regeringen till känna.
I och med beslutet om EU:s långtidsbudget för perioden 2000-2006 slogs regelverket för stöd till mindre gynnade områden, miljöersättningsprogrammen samt andra kompletterande åtgärder samman till en landsbygdsagenda i en särskild landsbygdsförordning. Landsbygdsagendan är, till skillnad från jordbrukspolitiken, ett till stora delar frivilligt och delfinansierat program. När dessa medel fördelades länderna emellan erhöll Sverige en mycket dålig tilldelning av EU-resurser. Sveriges tilldelning av EU-medel blev cirka 1,3 miljarder kr/år d v s cirka 3,4 procent av den totala budgeten. För svensk del innebär det att vi förlorar cirka 0,5 miljarder kr/år i utebliven EU-finansiering. Länder jämförbara med Sverige har erhållit ett väsentligt bättre utfall, till exempel Finland 2,5 miljarder kr/år och Österrike 3,7 miljarder kr/år. Med hänsyn till att beslutet om fördelning är kopplat till en sjuårsbudget blir de ackumulerade effekterna avsevärda om inte särskilda åtgärder vidtas. Konsekvenserna blir att ambitionen i det svenska miljöprogrammet för jordbruket dras ned, vilket innebär minskade möjligheter att hålla landskapet öppet och därmed bevara den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet. Det innebär vidare att konkurrensförhållandet för svenska bönder och den svenska landsbygden försämras ytterligare.
Centerpartiet har tidigare påpekat de negativa effekterna av det klena svenska förhandlingsresultatet. Då behovet fortfarande finns avser vi att försöka verka konstruktivt för att mildra effekterna av det dåliga utfallet för svensk del. För att mildra utfallet av det klena förhandlingsresultatet gällande landsbygdsförordningen och miljöstödsprogrammen bör nationella budgetmedel tillföras. Det är självfallet också viktigt att misstaget inte återupprepas i de kommande förhandlingarna och framtagandet av de nya LBU-programmen.
En viktig princip är dessutom att näringen inte själv skall betala medfinansieringen till sina EU-ersättningar (en för EU i övrigt okänd metod och därmed inte konkurrensneutral). Principen måste vara att allmänna samhällsintressen skall betalas av samhället, inte av enskilda näringar. Som regeringen nu föreslår kommer handelsgödselskatten att återföras till jordbruksnäringen via LBU-stöden. Detta är ersättningar som till största delen handlar om allmänna samhällsintressen, som t ex bevarande av det öppna landskapet, och borde således också betalas av det allmänna.
Den stundande reformeringen av EU:s jordbrukspolitik kommer att ha stor påverkan på jordbruket. Även om reformen är nödvändig och bra på lång sikt kommer det oundvikligen att finnas enskilda företagare som står inför stora ekonomiska omställningar. Hur svenska företagare kommer att drabbas beror till stor del också på hur övriga länder väljer att genomgöra den nationella implementeringen. Säkert är i vilket fall, att det kommer att finnas enskilda företagare som kommer att drabbas oskäligt hårt. Centerpartiet anser, att det krävs en rimlig övergångsperiod för att inte enskilda företagare eller produktionsgrenar skall slås ut. Exempelvis bör de nötköttsproducenter som förlorar betydande belopp av sina EU-ersättningar kompenseras. Vad som ovan anförts om att Sverige skall nyttja vårt EU-medlemskap optimalt för att skapa goda möjligheter för svenskt lantbruk bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 27 september 2004 |
|
|
Maud Olofsson (c) |
|
|
Åsa Torstensson (c) |
Kenneth Johansson (c) |
|
Sofia Larsen (c) |
Roger Tiefensee (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
Eskil Erlandsson (c) |