Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en särskild utredare bör utses för att utreda ett system med djurskyddssanktionsavgift.
Inom miljölagstiftningen finns ett system med miljösanktionsavgifter. Systemet regleras av 30 kap. miljöbalken, och skall betalas av en näringsidkare som vid bedrivande av näringsverksamhet
åsidosätter föreskrifter som har meddelats med stöd av denna balk,
påbörjar en verksamhet som är tillståndspliktig eller anmälningspliktig enligt denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken, utan att tillstånd har meddelats eller anmälan har gjorts, eller
åsidosätter tillstånd eller villkor som har meddelats med stöd av denna balk eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av balken.
Detta gäller dock endast för sådana överträdelser för vilka regeringen har föreskrivit om avgift enligt 2 §.
Miljösanktionsavgift skall tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. Miljösanktionsavgift skall dock inte tas ut om det är uppenbart oskäligt.
Miljösanktionsavgiften skall tillfalla staten (utdrag 30 kap. 1 § miljöbalken).
Utdömandet av miljösanktionsavgift är inget som påverkar det övriga juridiska hanterandet av en överträdelse av miljöbalken. Beslut om miljösanktionsavgift fattas av tillsynsmyndigheten.
Trots att det är samma lokala myndigheter, miljö- och hälsoskyddsnämnderna, som utövar tillsynen enligt miljöbalken och djurskyddslagen och tillsynen går till i princip på samma sätt finns inga möjligheter att utdöma djurskyddssanktionsavgifter. Systemet med miljösanktionsavgifter har fungerat bra för att man får en, under förutsättning att förseelsen upptäcks, mer eller mindre automatisk sanktion utan en långdragen domstolsprocess. Däremot har den taxa för miljösanktionsavgifter som Naturvårdsverket beslutar om med rätta kritiserats för att en del sanktionsavgifter har blivit orimligt höga i förhållande till förseelsens art och företagens storlek.
Ett system med djurskyddssanktionsavgift skulle kunna innebära att ett ekonomiskt incitament införs för t.ex. de som trotsar burhönsförbudet. Rent ekonomiskt bör avgiften kopplas till djurhållarens omsättning av verksamheten för att undvika de problem som har uppkommit med tillämpningen av miljösanktionsavgifter. Ett sådant system kräver att ändringar görs i djurskyddslagen, och det är därför lämpligt att frågan i ett första steg utreds av en särskild utredare.
|
Stockholm den 27 september 2004 |
|
|
Åsa Domeij (mp) |
|
|
Gustav Fridolin (mp) |
Ingegerd Saarinen (mp) |
|
Ulf Holm (mp) |