Riksdagen beslutar att länsstyrelsens beslut om betydande miljöpåverkan skall fattas inom sex veckor från inlämnande av ansökan i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen beslutar att verksamhetsutövare frivilligt bör kunna bedöma att verksamhet har betydande miljöpåverkan och snabbare kunna inleda samrådsprocessen i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om harmonisering av miljökonsekvensbeskrivningen i Sverige och MKB-direktivet samt en anpassning av prövningssystemet till IPPC-direktivet.
Riksdagen beslutar att 6 kap. 5 § miljöbalken skall förändras i enlighet med Miljöbalkskommitténs förslag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kungörande av ansökan skall innebära att tillståndsmyndigheten bedömt att ansökningshandlingarna uppfyller miljöbalkens krav.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om prövning av täkter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ikraftträdande av förordning där villkoren för husbehovstäkter klargörs.
Miljöbalkskommittén lade fram sitt delbetänkande om enklare miljöprövning redan 2003. Först nu har regeringen samlat sig till att komma med förslag som grundas på betänkandet. Kommitténs förslag innebär att miljöprövningen förenklas och underlättas i skedet från första myndighetskontakt till beslut i första instans. Motivet var att dagens regelverk medför långa handläggningstider och omfattande byråkrati vid tillståndsgivning. Detta kan leda till att investeringar som medfört bättre miljö och/eller bättre samhällsekonomi uteblivit.
Därför är det med tillfredsställelse vi kan konstatera att regeringen kommer med förslag som till stora delar följer betänkandet. Det är nödvändigt med förändring av nuvarande tidsödande system för miljöprövning. I det följande lämnar vi endast synpunkter där vår uppfattning avviker från regeringens.
Regeringen har valt att inte föreslå att länsstyrelsen skall ha en tidsgräns för beslut om en verksamhet har betydande miljöpåverkan.
Enligt vår mening borde ett beslut kunna lämnas inom en inte alltför lång tid. Kommittén har i sitt betänkande föreslagit en tidsgräns på sex veckor. Delvis relevanta invändningar har kommit från remissinstanserna. Värt att ta fasta påär att det måste klargöras under vilka förutsättningar länsstyrelsen skall få förlänga tiden till dess beslut slutgiltigt fattas.
Enligt vår mening är en tidsgräns på sex veckor från inlämnande av ansökan till beslut rimlig. Länsstyrelsen skall under denna tidsperiod ges möjlighet till förlängning av tiden om kompletteringar måste inhämtas. En ny tidsgräns på sex veckor skall sedan börja löpa från det att kompletteringarna lämnats in. Överskrids tidsgränsen skall den sökande ha rätt till skadestånd. Skadeståndet skall ökas med tidsutdräkten.
Kommittén anförde att en verksamhetsutövare frivilligt bör kunna betrakta sin verksamhet så som om den har betydande miljöpåverkan. Därmed behöver inte länsstyrelsen fatta beslut om detta. Förslaget finns inte med i propositionen, och regeringen motiverar inte varför det saknas. För att minska tidsutdräkt och osäkerhet vore det av värde om verksamhetsutövaren själv kan bedöma att verksamheten har betydande miljöpåverkan så att samrådsprocessen snabbare kan inledas.
De krav på en miljökonsekvensbeskrivning som ställs i Sverige skulle med fördel kunna harmoniseras med MKB-direktivet. Stora besparingar i prövningsprocessen för såväl företag och myndigheter skulle därigenom kunna åstadkommas. Det svenska prövningssystemet bör också anpassas till IPPC-direktivet och helst omformas från att vara produktionsrelaterat till att vara utsläppsrelaterat. På så sätt underlättas övergången till nya miljöverktyg som handel med utsläppsrätter och miljökvalitetsnormer.
Kommittén föreslog att länsstyrelserna på förhand skall lämna besked om miljökonsekvensbeskrivningens inriktning och omfattning för verksamheter och åtgärder som kan antas medföra betydande miljöpåverkan.
Regeringen föreslår i stället att länsstyrelserna under samrådet skall verka för att miljökonsekvensbeskrivningen får den inriktning och omfattning som behövs.
Förändringen innebär att istället för att verksamhetsutövare från början får klart för sig vad som gäller för en miljökonsekvensbeskrivning blir det ett flytande rättsläge, där länsstyrelsen under processens gång kan tillföra krav eller bedöma tidigare ställda krav som obehövliga. Ingetdera är bra. Nya krav medför att tiden till beslut förlängs och ökade kostnader på grund av tidsutdräkten i sig men också att nya underlag måste tas fram. Bortsett från andra krav som uppfyllts betyder det att tid och pengar lagts ner till ingen nytta.
I en rättsstat är ett grundläggande krav att man vet vad som gäller för ett godkännande när processen påbörjas. Vi delar därför kommitténs bedömning och anser att 6 kap. 5 § miljöbalken skall utformas efter dess förslag.
Kommittén ansåg också att kungörelse i målet eller ärendet i sig skall innebära att länsstyrelsen godkänt att underlaget för ansökan uppfyller miljöbalkens krav. Regeringen har valt att inte gå på kommitténs linje utan vill behålla dagens regler vilka innebär att krav på kompletteringar av underlaget kan komma att ställas också sent i processen. Detta är ägnat att skapa osäkerhet både vad gäller innehåll och tidsutdräkt. Det var just dessa problem kommittén avsåg att lösa.
Synpunkter som kommer in under samrådstiden kommer givetvis att kunna beaktas trots denna förändring.
Vi menar därför att kommitténs förslag bör genomföras.
Regeringen har valt att föreslå att även fortsättningsvis särbehandla prövningen av tillstånd för täktverksamhet. Kommittén föreslog att dessa särbestämmelser skulle tas bort och ersättas av de allmänna hänsynsregler som gäller för övrig miljöstörande verksamhet. Någon begränsning liknande den för täkter finns inte för någon annan verksamhet.
Det måste vara en allmän princip för lagstiftning att ha så få specialregler som möjligt. Därför är det principiellt riktigt att som utredningen gör föreslå enhetliga regler. Det är dock viktigt att inte stora natur- och miljövärden påverkas av en förändring av lagstiftningen. Vi anser det därför svårt att ta ställning till att ta bort särbehandlingen av täkter innan förändringarna i de allmänna hänsynsreglerna och en ny regel om biologisk mångfald presenterats.
Vi kräver därför att regeringen återkommer vad gäller förändring av reglerna kring täkter i samband med den proposition som bör vara en följd av Miljöbalkskommitténs slutbetänkande.
Propositionen medför oklarhet om vad som skall gälla för husbehovstäkter. Enligt texten i propositionen skall även fortsättningsvis husbehovstäkter delas in i anmälningspliktiga och inte anmälningspliktiga. Detta regleras idag i 12 kap. 1 § miljöbalken. Enligt texten föreslås bland annat denna paragraf upphävas och flyttas till 2 kap. miljöbalken. I lagförslaget utförs upphävandet av 12 kap. 1-5 §§, medan 2 kap. föreslås bli oförändrat. Kommittén föreslår i princip samma lösning men anför också att täkter skall tas med i listorna över tillstånds- och anmälningspliktiga miljöfarliga verksamheter. Förordningen måste därför ändras så att det klart framgår att husbehovstäkter även fortsättningsvis tillåts. Förordningsändringen måste träda ikraft samtidigt som ändringarna i miljöbalken.
Vi förutsätter att utskottet utformar erforderlig lagtext.