Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tydliggöra ersättningsrätten för berörda i vattenskyddsområden.
Vattenskyddsområden kan behöva upprättas för att skydda dricksvattentäkter. Det kan likaså i känsliga områden vara berättigat med inskränkningar av pågående markanvändning, i syfte att minimera risken för förorening av vattnet.
Däremot är det inte rimligt att de markägare som drabbas av inskränkningar ensamma får stå för hela denna kostnad. För den enskilde kan det vara förödande för dennes möjlighet att fortsätta leva och få sin utkomst av markanvändningen, medan det för vattenkonsumenternas del oftast innebär högst något enstaka öre per kubikmeter i ökad vattenkostnad.
Markägaren drabbas dubbelt: dels direkt genom att pågående markanvändning inte kan fortgå vilket ger omedelbara inkomstbortfall, dels indirekt genom att markpriset sjunker kraftigt samt att värdet av övriga fasta investeringar påverkas av att utnyttjandegraden sjunker när arealunderlaget sjunker (t.ex. djurstallar och silo/torkanläggningar).
Det råder idag oklarhet och delade meningar om hur lagen ska tolkas när det gäller möjlighet att ge ersättning för inskränkningar i vattenskyddsområde. Därför behöver lagen tydliggöras på detta område.
|
Stockholm den 23 september 2004 |
|
|
Lars-Ivar Ericson (c) |