Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändringar i strandskyddet.
De regler om strandskydd som finns stadgade i miljöbalken fyller många gånger en viktig funktion i att bevara den möjlighet att bada och idka friluftsliv inom strandområden som allmänheten har enligt allemansrätten. Strandskyddet kan även, särskilt i tätbefolkade områden, ha betydelse för djur- och växtliv. Men Sverige är ett stort land där befolkningen är ojämnt fördelad över landet.
Miljöbalken har inneburit en skärpning av strandskyddet så att det blivit ett stort hinder för regional utveckling. Den skärpning av reglerna som kom i mitten av 1990-talet innebärande att hänsynen till djur- och växtlivet togs in i regelverket har fullföljts genom miljöbalken, som i princip satt stopp för byggnation utmed alla vattendrag, stora som småöver hela landet. Reglerna och därmed gällande praxis belastas idag av betydande rester av gammalt förmynderi från 1970-talet då det generella strandskyddsförbudet tillkom.
I exempelvis Bergslagen finns det en mängd sjöar och vattendrag som idag skyddas av strandskyddet. Ett flexiblare strandskydd skulle medföra att kommuninvånarna själva skulle få avgöra vilka sjöar och vattendrag som ska skyddas. Detta skulle bland annat medföra ett stärkande av det kommunala självstyret och möjliggöra för kommunerna att skapa attraktiva boendemiljöer.
I vissa fall kan strandskyddet vara ett hinder för en önskvärd utveckling av landsbygden. Därför finns det anledning att överväga om inte reglerna rörande strandskydd bör utvecklas så att de blir mer flexibla utifrån regionala och lokala behov och förutsättningar.
Det är ett omyndigförklarande av kommunerna att se strandskyddet som ett statligt intresse. Eftersom kommunerna har ansvar för planering och byggande måste man i enlighet med federalismens principer ges full rätt att besluta även om strandskydd. Vad som ovan sagts om ett förändrat strandskydd bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 22 september 2004 |
|
|
Sofia Larsen (c) |