1 Innehållsförteckning 1
2 Förslag till riksdagsbeslut 2
3 Inledning 2
4 Förbättrad kommunal samverkan 2
5 Central styrning 3
5.1 Tillsynsmyndigheternas ansvarsfördelning 3
5.2 Centralt och regionalt stöd 3
5.3 Föreskrifter för lokal tillsyn 3
5.4 Rapportering till centrala myndigheter 3
5.5 Tillsynsplaner 4
5.6 Samrådsgrupper 4
6 Finansieringen av den lokala tillsynen 4
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det centrala stödet måste kombineras med en resurstilldelning till den lokala nivån som står i proportion till dess uppgifter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kraven på lokala och regionala myndigheters rapportering bör bli mindre detaljreglerad.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om balans i de centrala myndigheternas föreskrifter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att likvärdiga villkor behövs för tillsynen inom EU.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att endast förnyade inspektioner till följd av tidigare anmärkningar skall avgiftsbeläggas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avgifterna för de förnyade inspektionerna bör fastställas på central nivå och ej skall överstiga kommunernas självkostnader för desamma.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om principerna för finansiering av tillsynen.
En fungerande livsmedelstillsyn är nödvändig för att upprätthålla konsumenternas förtroende för livsmedlens kvalitet. Kristdemokraterna har under lång tid drivit frågan om att kommunernas möjligheter att samverka kring tillsynen skall förbättras. Kommunerna skall också upprätta tillsynsplaner och inrätta samrådsgrupper med uppgift att följa tillsynen inom länet. Livsmedelsverket skall också ges möjlighet att kunna förelägga en kommun att rätta till bristerna i sin livsmedelstillsyn. En länsstyrelse skall kunna förelägga en kommun att rätta till bristerna i sin djurskyddstillsyn. Om bristerna inte åtgärdas skall Livsmedelsverket eller länsstyrelsen kunna ta över tillsynsansvaret från kommunen. Detta är krav som Kristdemokraterna tidigare drivit.
Av propositionen framgår att företagens kostnader kommer att öka. Kristdemokraterna anser inte att detta är önskvärt. Det är rimligt att myndighetsutövning bekostas genom skattemedel men att åtgärder som utförs till följd av myndighetsutövning finansieras genom avgifter.
En fungerande livsmedelstillsyn är nödvändig för att upprätthålla konsumenternas förtroende för livsmedlens kvalitet. Kristdemokraterna har under lång tid drivit frågan om att kommunernas möjligheter att samverka kring tillsynen skall förbättras. Det är därför positivt att propositionen nu föreslår bestämmelser som underlättar sådan samverkan kommuner emellan.
Det är önskvärt att ambitionsnivån för djurskydds- och livsmedelstillsynen blir mer harmoniserad inom landet. Livsmedelsverkets och Djurskyddsmyndighetens ansvar för samordningen av tillsynen bör framhållas. Kristdemokraterna stöder därför propositionen i denna del.
De centrala myndigheternas stöd till de lokala myndigheterna bör förbättras, bland annat genom en webbaserad databas och olika checklistor. Kristdemokraterna vill dock understryka att det centrala stödet måste kombineras med en resurstilldelning till den lokala nivån som står i proportion till dess uppgifter.
Kristdemokraterna vill värna den kommunala självstyrelsen. Detaljregleringen får inte bli för stor. Samtidigt är det angeläget att djurskydd och livsmedelssäkerhet harmoniseras; idag är de lokala variationerna för stora. Det behövs en balans som medför att föreskrifterna skapar en sådan harmonisering samtidigt som upplägget av det lokala tillsynsarbetet kan anpassas efter lokala förhållanden. För att uppnåönskvärd likformighet behöver tillsynen samordnas centralt.
Likvärdiga villkor behövs inte bara inom landet, de måste även vara i överensstämmelse med övriga EU-länders tillsyn. Om tillsynen varierar avsevärt mellan olika EU-länder skapas en snedvridande konkurrenssituation.
Sverige bör följa EU:s bestämmelser. Dock bör regeringen och de centrala myndigheterna undvika att detaljreglera de lokala myndigheternas arbete utöver vad som krävs av gemensamma EU-regler. Därför bör en lagreglering av myndigheters rapporteringsskyldighet åtföljas av ett tillkännagivande om att kraven på lokala och regionala myndigheters rapportering bör bli mindre detaljreglerade.
Förvisso bör lokala tillsynsplaner upprättas. Detta sker redan idag i stor utsträckning. Det bör vara Djurskyddsmyndighetens uppgift att utfärda föreskrifter om djurskyddet, liksom det är Livsmedelsverkets uppgift att utfärda föreskrifter om livsmedelstillsynen.
Kristdemokraterna är positiva till att samrådsgrupper inrättas. Även ideella organisationers medverkan i tillsynsarbetet bör tas till vara.
Näringarnas och enskilda företags egenkontrollprogram är en viktig del av kvalitetssäkringen i verksamheten. Branschorganisationernas möjligheter att bidra till effektiva lösningar på tillsynsfrågorna bör därför uppmärksammas. Ett exempel på ett lyckat försök med samordnad tillsyn, som LRF genomfört, är det s.k. Katrineholmsprojektet. Konceptet med LRF:s och branschernas "miljöhusesyn" är ett annat instrument som ger underlag för såväl producenternas styrning som för myndigheternas tillsyn. Genom utvecklad samverkan med branschernas egna kontroller kan tillsynens kostnadseffektivitet förbättras.
Det är märkligt att regeringen skriver att propositionens förslag generellt sett kommer att vara till fördel för både små och stora företag, när man i efterföljande stycke konstaterar att den årliga avgiften kommer att höjas betydligt. Detta ger ett intryck av en närmast demonstrativt oseriös attityd till företagande från regeringens sida.
Kristdemokraterna är negativa till de höjda avgifter som propositionen förutskickar. Bland svenska beslutsfattare och konsumenter finns en samsyn kring att Sverige skall ha höga ambitioner vad gäller livsmedelssäkerhet och djurskydd. Detta medför naturligtvis kostnader som måste betalas. Samtidigt konkurrerar svenska livsmedelsproducenter på en gemensam europeisk marknad. I undersökningar av betalningsvilja brukar betalningsviljan vara hög när det gäller att betala för de mervärden som finns i svenska livsmedel. I praktiken har emellertid konsumenten en klar tendens att välja det billigaste alternativet.
En målsättning bör vara att myndighetsutövning i princip skall vara skattefinansierad.
Kristdemokraterna föreslår därför att endast förnyade inspektioner till följd av avvikelser från regelverket skall avgiftsbeläggas. Inspektioner som inte föranleds av anmärkningar bör inte avgiftsbeläggas, eftersom detta innebär att man straffar ett kollektiv där de flesta är skötsamma. Avgifterna för de förnyade inspektionerna bör fastställas på central nivå och skall ej överstiga kommunernas självkostnader för desamma.
Kristdemokraterna delar alltså inte regeringens bedömning att avgifterna bör ökas. Kostnaden för livsmedelstillsyn och djurskydd skall inte vältras över på producenten och därmed på konsumenten. I stället bör vi betala detta via skattsedeln. Staten bör följa finansieringsprincipen. Kommunerna bör därför kompenseras ekonomiskt för sina ökade kostnader.
|
Stockholm den 4 februari 2005 |
|
|
Sven Gunnar Persson (kd) |
|
|
Björn von der Esch (kd) |
Dan Kihlström (kd) |
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
Johnny Gylling (kd) |
|
Annelie Enochson (kd) |
Lars Gustafsson (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |