Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om balansen mellan kontroller och eget ansvar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rapportering av data från lokal till central instans.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att myndighetsutövning skall bekostas av allmänna medel.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsynsavgifter inte skall få användas för andra kostnader än tillsynsrelaterade kostnader.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att återkomma med en ny proposition om djurskydds- och livsmedelstillsyn som uppföljning inom ett par tre år.
Propositionen syftar till att stärka djurskydds- och livsmedelstillsynen inom ramen för nuvarande tillsynsorganisation.
Under en följd av år har det från tid till annan visat sig att det funnits brister i tillsynen av livsmedel och djurskydd. Det har också visat sig att tillsynen inte är likartad i hela landet och att kostnaden varierar.
Dessa brister medför risker för djurs och människors hälsa och välbefinnande. De medför också att företag och producenter har olika villkor beroende på var i Sverige de bor och verkar. Inget av detta är acceptabelt.
Ett sätt att komma tillrätta med olikheter och att stärka tillsynen är att överföra den till statlig regi. Regeringen har valt att föreslå att nuvarande ordning skall behållas, men att styrningen från centralt håll skall bli tydligare och att möjligheterna för staten att ta över tillsynen från de kommuner som inte klarar av detta skall öka.
Det grundläggande arbetet för en god livsmedelshygien och en bra djurhälsa utförs av enskilda bönder och på våra livsmedelsföretag. Företag och individer gör detta inte av tvång utan som en del i sitt arbete där frihet och ansvar är oseparerbara delar. Statens roll är att skydda allmänheten från risker och djur från vanvård. Kontroller är härvidlag ett verksamt medel för att upptäcka också omedvetna risker. Tippar balansen så att den offentliga kontrollen blir av sådan omfattning att den med rätta eller felaktigt upplevs som alltför styrande riskerar man ett minskat engagemang och ansvarstagande hos dem som kontrolleras. Detta är en uppenbar risk som måste vägas in när omfattning av och detaljnivå på kontroller bestäms.
Såväl livsmedelshygien som djurhälsa är generellt sett mycket bra i Sverige. Få människor drabbas av livsmedelsrelaterad ohälsa. Djuren har till övervägande delen det bra här. Det visar att de allra flesta som hanterar livsmedel och de allra flesta djurhållare tar sitt ansvar i dessa hänseenden. Det betyder dock inte att brister i tillsynen kan negligeras. Den potentiella följden av till exempel smittspridning via livsmedel är allvarlig. En väl fungerande kontroll är ett bra hjälpmedel för att begränsa denna risk eller i bästa fall eliminera den. Inte minst viktigt är att smittor som kommer utifrån kan upptäckas på ett tidigt stadium.
Svensk livsmedelsproduktion sker inte isolerat utan i ett internationellt sammanhang. Den goda livsmedelshygienen är sannolikt den största konkurrensfördelen för svenska livsmedel. Viktigt är att vi kan upprätthålla minst samma höga nivå framöver. Svenska administrativa regler medför kostnadsnackdelar gentemot andra länders producenter. En alltför stor icke motiverad kontrollverksamhet riskerar att ytterligare öka kostnadsnackdelarna. Det är en utmaning att hitta balanspunkten där kontrollen är fullgod men inte blir en belastning.
Människor måste kunna bo och verka i hela landet. Primärproduktion av livsmedel och djurhållning är verksamheter som huvudsakligen finns på landsbygden. Ett stort problem redan idag är den byråkrati som följer med jordbrukspolitikens och landsbygdspolitikens bidragsflora. Byråkratin späds ytterligare på när miljöregler och skogsvårdslag tillämpas. Till detta kommer annan byråkrati som företag av alla storlekar har att hantera.
Vi delar utgångspunkten att tillsynen av livsmedel och djurskydd skall vara tillfyllest. Det är likaledes viktigt att grundlagens krav på lika behandling av medborgare och företag uppfylls oavsett var i landet de befinner sig. Detta får emellertid inte tas till intäkt för ytterligare byråkrati för landsbygdsföretagen.
Detta gör att vi delar uppfattningen att ansvaret för tillsynen skall ligga hos kommunerna där kunskap om de lokala förhållandena bör vara bättre än hos regionala statliga organ.
Byråkratin drabbar för övrigt inte bara företagen. I propositionen föreslås en omfattande rapporteringsverksamhet från de lokala tillsynsnivåerna till de centrala. Visserligen är det värdefullt med en god kunskap om och en bra bild av statusen på de verksamheter som skall kontrolleras. Rapporterna får inte bli ett självändamål utan skall fylla ett rimligt syfte. De uppgifter som efterfrågas bör sovras. Med detta sagt är det givetvis inte acceptabelt att kommuner slarvar med att lämna efterfrågade uppgifter.
Då många kommuner är små och har förhållandevis få verksamheter att kontrollera välkomnar vi förslaget att det skall bli möjligt för kommuner att samverka om tillsynen. Det bör bidra till en bättre verksamhet och större kunskaper inte minst i Sveriges många små kommuner.
Det samrådsförfarande som föreslås bör ytterligare bidra till att bygga kompetensen i kommunerna. Involveras andra aktörer, till exempel branschorganisationer, veterinärer och livsmedelsindustri, i samrådsförfarandet ökar förutsättningarna för att tillsynen kan effektiviseras eftersom kunskaper om reglerna, deras tillämpning och vilka kontroller som behövs sprids till fler. Informationsutbytet bör vara gagn för samtliga parter. Vi förutsätter att samrådsförfarandet tillämpas på detta sätt.
Med anledning av Riksrevisionens granskning av djurskyddstillsynen framförde vi vår principiella syn på hur tillsynen bör finansieras. Vi menar att den principiellt riktiga fördelningen av kostnaderna är att myndighetsutövning skall bekostas av allmänna medel. Däremot är det rimligt att kontroller föranledda av brister betalas av den felande.
Av särskild vikt bedömer vi kontroll av livsmedel och djurtillsyn vara eftersom de syftar till att förhindra hälsovådlig verksamhet. Det är därför särskilt angeläget att följa principen om att myndighetsutövning betalas av det allmänna när det gäller sådana kontroller.
Samtidigt innebär en skattefinansiering att det görs en prioritering av kontrollerna till verksamheter där de gör mest nytta. Den uppbyggnad av kostnadsdrivande strukturer som propositionen öppnar för genom att ge möjlighet att använda tillsynsavgifter för andra kostnader än tillsyn kommer inte att ske utan noggranna överväganden. Den snedvridning av konkurrens mellan företag som består av att olika avgifter tas ut i olika kommuner upphör.
Under inga omständigheter bör tillsynsavgifter få användas för att täcka andra kostnader än de som relateras till tillsynen.
De väsentligt ökade kostnader för tillsyn som enligt propositionen befaras bli följden av förslagen kommer då inte att bäras av företagen utan av kommuner och i förekommande fall av staten. Detta är enligt vår mening rimligt. I en prioritering av det allmännas uppgifter bör människors och djurs hälsa komma högt upp.
Det är viktigt att tillsynsverksamheten fungerar kostnadseffektivt, likvärdigt och väl. Propositionen är ett försök att uppnå detta. Vi är, som framgått i motionen, skeptiska i fråga om kostnadseffektiviteten kommer att öka. Det är heller inte självklart att tillsynen förbättras som avsett när förslagen konfronteras med verkligheten. Vi är beredda att stödja huvuddragen i propositionen under förutsättning att de endast är temporära. Regeringen skall därför återkomma till riksdagen med en uppföljning redan efter ett par tre år. Uppföljningen skall ske i form av antingen förändrade regler eller konfirmation av de nu föreslagna om de fallit väl ut. Med andra ord krävs en ny proposition för att detta villkor skall uppfyllas.