Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att något miljökvalitetsmål för husdjursgenetiska resurser inte behövs.
I skrivelsen redogör regeringen för sin syn på bevarande och utnyttjande av husdjursgenetiska resurser.
Själva uttrycket, husdjursgenetiska resurser, för tanken till att det skulle vara möjligt att bland alla de gener som finns hos våra husdjur välja ut de som vi kan ha nytta av, nu eller i framtiden. Detta synsätt är oegentligt. Djur har en mer komplex genuppsättning än växter. Det är svårare att välja ut och dra nytta av enskilda gener med medföljande egenskaper hos djur än hos växter. Trots vad som sägs i avsnitt 4.1 i skrivelsen verkar det som om det föresvävar regeringen att man kan dra paralleller mellan växtförädling och växtbanker med husdjursförädling och husdjursbanker. Detta är inte fallet. Man skall inte ha någon övertro på förutsättningarna att använda gamla husdjursraser som bas för framtida produktionsdjur. Animalieproduktionen framöver kommer att som hittills ha nuvarande djur som bas.
Att bevara gamla husdjursraser har huvudsakligen ett historiskt och kulturellt intresse. Hade de haft värde ur nyttosynpunkt hade de inte varit utrotningshotade. Då det är fråga om just husdjur beror överlevnadsmöjligheterna för dessa djur enbart på om människor är villiga att fortsätta föda upp och vårda djuren.
Detta måste huvudsakligen vara en statlig uppgift eftersom produktionsvärdet är lågt. Staten kan således själv bedöma nyttan av och bekosta bevarandet av det antal husdjur som anses motiverat. Därför är det märkligt att detta avses beaktas vid införande av eventuellt ytterligare miljökvalitetsmål.
Vi vill inte att ytterligare miljökvalitetsmål införs. Redan nu är målstrukturen omfattande, oöverskådlig och delvis överlappande. Något mer miljökvalitetsmål bör således inte införas.