Riksdagen beslutar om ändring av den av regeringen föreslagna lydelsen i 9 kap. 7 och 8 §§ stiftelselagen (1994:1220) så att det framgår att förordnande av särskild delgivningsmottagare får ske först efter att försök till kontakt med stiftelsen har misslyckats eller försök till kontakt bedömts som utsiktslöst, enligt vad i motionen anförs.
Ekonomisk brottslighet har, utöver det faktum att statskassan går miste om stora pengar, en starkt demoraliserande effekt på samhället. Brott av den här arten drabbar oftast allmänna intressen och de är svåra att upptäcka. Tilltron till rättssamhället bygger på att människor kan förlita sig på en rättvis rättstillämpning och en effektiv brottsbekämpning där övergrepp och kränkningar av medmänniskors integritet och egendom motverkas. En fungerande rättsordning är oumbärlig för ett gott samhälle.
I syfte att motverka ekonomisk brottslighet föreslås att stiftelser, som inte har någon behörig företrädare i Sverige, skall bemyndiga en särskild delgivningsmottagare att på stiftelsens vägnar ta emot delgivning. Tillsynsmyndigheten förordnar om särskild delgivningsmottagare när sådan skall finnas men inte utsetts av styrelsen eller förvaltaren.
Det är ett välkänt förhållande att juridiska personer, däribland stiftelser, som utnyttjas av kriminella och andra oseriösa verksamheter många gånger är svåra att nå för delgivning eftersom delgivningsbar person saknas. Kristdemokraterna är angelägna om att snabbt förbättra bekämpningen av ekonomisk brottslighet och ställer sig positiva till lagändringar i den riktningen. Mot aktuellt förslag kan emellertid anföras, vilket Lagrådet gjort, att de föreslagna bestämmelserna medför att tillsynsmyndigheten kan utse särskild delgivningsmottagare och delge denne även om stiftelsen har känt hemvist i Sverige och styrelseledamöterna har känd adress, låt vara utomlands. Det kan tänkas, såsom Lagrådet påpekat, att stiftelsen av rent förbiseende inte har utsett någon styrelseledamot boende i Sverige eller att den i Sverige boende styrelseledamoten avlidit eller flyttat utomlands utan att tänka på att särskild delgivningsmottagare då borde utses. Delgivning utan att den utsedde delgivningsmottagaren ens försökt komma i kontakt med stiftelsens styrelse kan mot den här bakgrunden inte anses vara vare sig rimlig eller rättssäker. Enligt Kristdemokraternas förmenande ändrar inte en bestämmelse i stiftelseförordningen om att tillsynsmyndigheten skall sända underrättelse om förordnandet till stiftelsens senast kända adress den osäkerheten. Mot bakgrund härav och med delgivningslagens bestämmelser som förebild, anser Kristdemokraterna att förordnande av särskild delgivningsmottagare skall förutsätta att försök till kontakt med stiftelsen har misslyckats eller försök till kontakt har bedömts som utsiktslöst. Detta bör inarbetas i 9 kap. 7 och 8 §§ stiftelselagen.