med anledning av prop. 2004/05:13 Distans- och hemförsäljningslag m.m.

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen avslår regeringens proposition 2004/05:13 i den del som avser förlängning av preskriptionstiden för reklamation i konsumentköplagen respektive konsumenttjänstlagen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en konsekvensanalys av förslagets ekonomiska konsekvenser för näringsidkare och konsumenter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör ge riksdagen möjlighet att ta ställning till lagförslag som grundar sig på EG-direktiv innan tiden för genomförande löpt ut.

Bakgrund

I propositionen föreslår regeringen att en ny distans- och hemförsäljningslag skall ersätta lagen om konsumentskydd vid distansavtal och hemförsäljningsavtal (distansavtalslagen). Förslaget syftar huvudsakligen till att genomföra EG-direktivet om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter. Regeringen gör gällande att konsumenternas rättigheter vid framför allt telefonförsäljning och Internethandel, stärks med den nya lagen.

Den förlängda preskriptionstiden för reklamation får betalas av de svenska konsumenterna

Utöver den nya lagen om distans- och hemförsäljningsavtal föreslås i propositionen även bl.a. en förlängning av preskriptionstiden för reklamation, från två till tre år, i konsumentköplagen samt i konsumenttjänstlagen.

I det direktiv som ligger bakom de nu föreslagna lagändringarna föreskrivs att samtliga medlemsstater skall föreskriva en preskriptionstid på minst tvåår vid konsumentköp. Direktivets syfte har varit att ena konsumenträtten och få så stor rättslikhet som möjligt inom unionen. Regeringen föreslår i detta avseende alltså en preskriptionstid som går utöver vad som krävs enligt direktivet. Med det nya förslaget måste näringsidkaren kalkylera med risken att få tillbaka tre år gamla varor. Detta medför ökade kostnader för näringsidkaren, vilket kommer att resultera i höjningar av de svenska konsumentpriserna.

Att förslaget medför ökade kostnader för näringslivet och att de svenska konsumenterna kommer att få betala för detta berörs knappt i propositionen och än mindre föreligger någon konsekvensanalys av förslaget.

Mot bakgrund av att en sådan konsekvensanalys saknas ser vi det som olyckligt att snabbt förlänga preskriptionstiden i konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen. Att regeringen inte heller seriöst har belagt att det finns ett uttalat behov av en förlängd preskriptionstid gör att vi inte kan stödja regeringens förslag. Vi riskerar att driva fram ökade kostnader för svenska konsumenter och för svenska företagare som inte motsvaras av något verkligt behov av en längre preskriptionstid.

Därtill menar vi att en förlängning av preskriptionstiden är olycklig eftersom den förhindrar och försvårar den gränsöverskridande handeln för konsumenterna. Därmed motverkar den själva syftet med det bakomliggande direktivet. Svenska företag ges med förslaget tuffare förutsättningar än sina konkurrenter i Europa. Vi beklagar att regeringen inte mer noggrant överväger dessa risker i sitt förslag. Sämre möjligheter för svenska företag att konkurrera med europeiska är knappast något som gynnar svenska konsumenter.

Med en förlängning av preskriptionstiden föreligger dessutom uppenbar risk att beviskraven som ställs på konsumenten blir ännu högre än vad som gäller enligt praxis idag, eftersom näringsidkaren kommer att kunna invända mot att konsumenten borde ha reklamerat felet tidigare. Förslaget riskerar alltså att invagga konsumenterna i en falsk trygghet genom att ge sken av att det alltid finns tid att reklamera.

Den längre preskriptionstiden medför flera svårhanterliga tvister om felets ursprung. Det är redan idag svårt att avgöra huruvida ett fel är ursprungligt eller inte. I sammanhanget vill vi nämna att det är mycket ovanligt att ursprungliga fel visar sig först efter en så lång tid som tvåår.

Utred förslagens konsekvenser för konkurrens och prisutveckling

Som ovan nämnts underlåter regeringen att seriöst utvärdera vilka konsekvenser förslagen får för konkurrensen, prisutvecklingen samt de berörda branschernas möjlighet att utvecklas. Det gäller förstås inte bara förslaget om förlängd preskriptionstid för reklamation.

Regeringen tillstår att viss merkostnad kan uppkomma till följd av förslaget. Framför allt gäller detta företag inom den finansiella sektorn och försäkringssektorn, men dessa merkostnader bedöms bli "relativt begränsade". Någon uträkning till stöd för detta påstående redovisas emellertid inte.

Detta är beklagligt, i synnerhet mot bakgrund av att flera remissinstanser varnar för ökade kostnader när inarbetade standarder för informationsgivning m.m. nu måste ändras. Internationellt framförhandlade standarder ligger till grund för dagens system för elektronisk kommunikation och elektronisk handel med finansiella tjänster. När dessa standarder måste anpassas till ny lagstiftning innebär detta att företag tvingas ändra, inte bara i sina egna system utan även standarder och andra tekniska hjälpmedel i det internationella arbetet. Detta förändringsarbete innebär betydande kostnader för de företag som drabbas.

De omställningskostnader en lagändring medför måste alltid ställas i relation till det skydd för konsumenten eller andra fördelar som lagstiftningen förväntas uppnå. Förslaget kommer huvudsakligen att leda till ökade kostnader för företagen, vilket i sin tur drabbar konsumenterna i form av högre priser för varor och tjänster.

Det är olyckligt att någon utredning att tala om i detta avseende inte finns att tillgå. Vi menar dessutom att diskussionen om konsekvensanalys av effekterna på konkurrens och prisbildning måste föras på ett tidigt stadium när olika nya förslag till lagstiftning diskuteras inom EU-samarbetet.

Riksdagen bör begära att regeringen i enlighet med ovanstående snarast återkommer med en konsekvensanalys där de kostnader för näringsidkare förslaget kan väntas ge upphov till och vilka effekter det får för svenska konsumenter redovisas. Konsekvensanalysen måste också beakta konkurrensaspekterna.

I sammanhanget vill vi erinra om vad vi tidigare sagt om att tillsätta en lagkostnadskommission för att se över kostnaderna för konsumentlagstiftningen (motion 2004/05:L291).

Regeringens senfärdighet med att införliva EG-direktiv

Till grund för lagförslaget ligger EG-direktivet (2002/65/EG) om distansförsäljning och finanasiella tjänster till konsumenter. Detta skulle ha genomförts i medlemsstaterna senast den 9 oktober 2004. Att regeringen är senfärdig i detta avseende är tyvärr ingen nyhet. Det ter sig snarare som en regel än ett undantag vad gäller direktiv som berör lagutskottets arbetsområde. Att riksdagen inte ens fått en proposition att ta ställning till innan tiden för direktivets genomförande gått ut är oacceptabelt. Detta bör riksdagen tillkännage som sin mening för regeringen.

Stockholm den 4 november 2004
Inger René (m)
Bertil Kjellberg (m)	Henrik von Sydow (m)
Hillevi Engström (m)	Nils Fredrik Aurelius (m)
Ewa Thalén Finné (m)