Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om könsdiskriminerande reklam och att regeringen bör överväga behovet av en lagstiftning för att bättre komma till rätta med dagens si-
tuation.
I reklam och medier framställs kvinnor och män allt oftare efter gamla förlegade schablonbilder. Förutom att kvinnor beskrivs som rena sexobjekt skildras de som underordnade och oförmögna att kunna fatta egna beslut. Män framställs gärna som potenta, starka, beslutsamma och resultatinriktade. En konsekvens av att dessa snedvridna bilder frodas är att vår identitet alltmer sammankopplas med vår sexualitet och sexuella förmåga.
Veckotidningar och reklam, framför allt riktad till ungdomar, spär dagligen på denna stereotypa bild genom att de ständigt pumpar ut budskap om att vi människor inte duger som vi är.
Det är nu hög tid att på allvar bryta denna könskonserverande trend. Vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking 1995 antogs ett handlingsprogram, Platform for Action. En av programpunkterna berörde kvinnor och medier med betoning på mediernas ansvar för hur kvinnors livssituation belyses. Problemet med de könsrollskonserverande beskrivningarna av kvinnor och män i medier uppmärksammades särskilt, liksom behovet av att spegla kvinnors och mäns roller i samhället.
Könsrollsdiskriminerande reklam är i dag ett växande samhällsproblem, och reklamens roll för att befästa gamla förlegade könsroller kan inte nog uppmärksammas. För närvarande saknas ett direkt förbud mot könsdiskriminerande reklam i Sverige, men sådan lagstiftning finns bl.a. i Norge och
Island.
Något förslag till lagstiftning lades inte fram i Sverige i samband med att den nya marknadsföringslagen antogs 1996. Men många föräldrar och vuxna upplever i dag att övertrampen blir allt grövre, och därför utgår vi ifrån att regeringen kontinuerligt följer frågan och vidtar de åtgärder som visar sig behövas som t.ex. en lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam.
Förra året, 2003, kom det in 350 anmälningar till Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam, ERK. Fällande uttalanden gjordes i 30 fall. På senare tid har antalet anmälningar ökat. När man tar del av statistiken, inser man att det inte något som talar för att antalet fällanden avtar. Det verkar också som bedömningarna blivit strängare när det gäller den schabloniserande reklamen. Anmälningarna av denna reklam ökar också, såsom anmälningar mot leksakskataloger och barnklädesreklam.
Det uppfattas inte alltid negativt av företagen att bli fällda, de kan t.o.m. ha räknat och kalkylerat med det i sin marknadsföring för att provocera fram ännu mer publicitet och uppmärksamhet. Enligt ERK:s stadgar prövar ERK skriftliga anmälningar från enskilda personer, näringsidkare, organisationer, myndigheter eller kommunala organ.
Rådet kan även pröva ärenden på eget initiativ. Detta är en alldeles för passiv hållning att man i stort sett litar till att privatpersoner anmäler vad de anser vara könsdiskriminerande.
Att konsumenter ständigt matas med schablonbilder som framställer kvinnor och män som objekt påverkar naturligtvis arbetet med att uppnå jämställdhet och jämlikhet mellan könen på ett mycket negativt sätt. Det är därför helt oacceptabelt att kränkande sexuella anspelningar används i reklamen för att sälja varor och tjänster.
Eftersom det ändåär så vanligt förekommande med denna reklam, så bör regeringen nu allvarligt överväga möjligheten att föreslå lagstiftning på området.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Carina Ohlsson (s) |
Monica Green (s) |