Motion till riksdagen
2004/05:L346
av Helena Bargholtz (fp)

Rimligare villkor för trafikskadade


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs ombehovet av en översyn av den lagstiftning som reglerar trafikskador.

Motivering

Antalet anmälda trafikskador har ökar dramatiskt. År 1980 anmäldes ca 22 000 skadade. 20 år senare hade antalet anmälda skadade fördubblats och under år 2001 anmäldes ca 47 000. Antalet dödade har däremot minskat något under motsvarande period.

Dessutom ar det skett en ökning av mer diffusa skador som whiplash, som inte medför en hög invaliditetsgrad i traditionell bemärkelse, men som av allt att döma får stora psykosociala och fysiska konsekvenser. Dessa skador brukar bli långdragna. Den årliga kostnaden för antalet anmälda skador beräknades uppgå till närmare tre miljarder kronor (Finansinspektionens rapport 2003:1).

Det finns allvarlig kritik mot hur försäkringsbolagen beter sig mot de människor som råkar ut för trafikskador. Det handlar om hur de blir bemötta, långa handläggningstider, bolagens medicinska rådgivare och ombudskostnader.

Drabbade känner sig ifrågasatta. Försäkringsbolaget anses inte vinnlägga sig om den skadades förtroende. Trafikskadade kan ha svårt att komma till tals med skaderegleraren och förstår därför inte skaderegleringsprocessen. Särskilt utsatta är personer med låg utbildning.

Bolagen beaktar inte i tillräcklig grad de sociala och ekonomiska problem som kan uppstå, t.ex. för den drabbades familj. Försäkringsbolagen får kritik för sitt okänsliga sätt att bemöta skadade.

Kritik riktas också mot de långa handläggningstiderna i skadehanteringen. Den skadade vet inte när hans eller hennes skadeärende blir avslutat, vilket gör den skadade orolig och passiv.

Bolagens medicinska rådgivare får kritik. Det kan vara svårt att förstå att bolagets ställningstagande inte i alla delar grundar sig på den behandlade läkarens slutsatser. Det är också svårt att förstå att den som inte träffat den skadade gör en avgörande bedömning.

Ett problem vid sidan om själva skaderegleringen är kostnaderna för de ombud som under skaderegleringen kan tillåtas i vissa ärenden och för vilka den trafikskadade under vissa omständigheter kan bli ersättningsskyldig. Dessa kostnader kan av den skadade upplevas som orättvisa.

Med tanke på den kritik som enskilda trafikskadade och trafikskadades organisationer riktar mot den nuvarande lagstiftningen som reglerar trafikskador är det nödvändigt att en översyn görs av regelverket. Särskilt bör då beaktas

Stockholm den 24 september 2004

Helena Bargholtz (fp)