Motion till riksdagen
2004/05:L333
av Ingegerd Saarinen (mp)

Oskäliga ansökningar om betalningsföreläggande


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett skadeståndsansvar bör införas för den som gör oskäliga ansökningar om betalningsföreläggande.

Motivering

Företag och privatpersoner utsätts ofta för så kallade fakturaskojare av skilda slag. Det kan till exempel handla om fakturor för obeställda annonser, kontorsmaterial eller modemkapning.

Många av de oseriösa försäljare som bedriver den här typen av verksamhet driver in betalning på mycket aggressivt sätt, trots att betalningsskyldighet saknas. Det handlar både om att de använder sig av inkassoföretag och att de ansöker om betalnings­föreläggande hos Kronofogdemyndigheten.

Skojarföretagen använder sig av betalningsföreläggande som hot, för att de vill tvinga till sig betalning. Kronofogdemyndigheten blir alltså indragen som ett led i brottslig verksamhet. Detta kan ske eftersom den som ansöker om betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten inte riskerar någonting.

Betalningsföreläggande skojarnas bästa verktyg

Ansökan om betalningsföreläggande utnyttjas som ett utpressningsverktyg. Redan hot om en sådan ansökan skrämmer företagare till betalning eftersom en betalnings­anmärkning kan äventyra hela affärsverksamheten. Problemet är likartat för privat­personer. Dessa är ofta okunniga om inkasso och indrivning och betalar hellre än riskerar att få någon form av anmärkning.

Om en ansökan om betalningsföreläggande lämnats till Kronofogdemyndigheten angående ett företag så registrerar kreditupplysningsföretagen det som ett tecken på obestånd. Resultatet blir sänkt kreditvärdighet.

För privatperson får kreditupplysningsföretagen inte registrera sådan uppgift men det känner inte gemene man till och skräms till betalning redan vid hotet om kronofogde.

Skadeståndsansvar för oskälig ansökan

För att hindra detta skulle ett skadeståndsansvar kunna införas för den som gör oskäliga ansökningar om betalningsföreläggande, såsom ansvar finns för den som ansöker om konkurs när det saknas skälig anledning att anta att gäldenären var på obestånd. Lagen om betalningsföreläggande och handräckning bör kompletteras med en regel motsvarande 17:3 konkurslagen. Det finns ingen anledning till den skillnad som finns mellan lagarna i det här hänseendet.

Denna åtgärd syftar till att hindra skojarföretagens verksamhet, men skulle också medföra minskad arbetsbelastning på Kronofogdemyndigheten. Vidare skulle en sådan lagändring skydda den nuvarande formen av förenklad ansökan om betalnings­föreläggande. Om oseriösa aktörer kan fortsätta att missbruka systemet riskeras den mycket framgångsrika lösningen med förenklad ansökan om betalnings­föreläggande.

Stockholm den 4 oktober 2004

Ingegerd Saarinen (mp)