Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa möjlighet till en andra bedömning vid vårdnadsutredningar.
Vid skilsmässor är det normala att föräldrarna kommer överens om vårdnaden om barnen. I den mån föräldrarna inte kommer överens görs en vårdnadsutredning i socialtjänsten med slutligt avgörande i tingsrätten om vårdnadstvisten inte har kunnat lösas. Lagen om vårdnad, boende och umgänge förutsätter att föräldrarna har gemensam vårdnad med hänsyn till att detta är bäst för barnet. Tingsrätter dömer också regelmässigt till gemensam vårdnad.
Utredningar om vårdnad kan bli både utdragna och plågsamma och risken är stor att den ena föräldern känner sig mycket missgynnad av hur vårdnadstvisten löses. En undersökning har visat att tingsrätterna regelmässigt dömer till gemensam vårdnad även i de fall den ena föräldern motsätter sig detta med hänvisning till att det förekommit våld i familjen. Många kvinnor vittnar om att de känner att de pressas till att gå med på gemensam vårdnad trots att de är oroliga för barnen i umgänget med fadern.
En vårdnadstvist är en mycket känslig process och det gäller att så långt det överhuvudtaget är möjligt skapa förtroende för hur tvisten löses. När en förälder känner sig uppenbart missgynnad är det stor risk att detta kan gå ut över barnet. Parterna kan uppleva utredning och samarbetssamtal som starkt styrda och att alternativa synsätt inte ges utrymme.
Ett sätt att förbättra processen vore att möjliggöra en andra bedömning, s.k. "second opinion". Den part som känner sig missgynnad skulle då kunna begära ytterligare en professionell bedömning. På detta sätt skulle utredningen kunna göras säkrare och barnets bästa vägas in ur olika och nya synvinklar. Med ytterligare en bedömning kan själva utredningsprocessen kvalitetssäkras genom att en annan bedömare tar del av den.
|
Stockholm den 4 oktober 2004 |
|
|
Anna Lilliehöök (m) |