Motion till riksdagen
2004/05:L320
av Ulrika Karlsson (m)

Insemination och äggdonation


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om insemination och äggdonation av lesbiska kvinnor vid svenska sjukhus.

Motivering

I framtiden kommer antalet homosexuella föräldrar att öka. I en undersökning publicerad av SCB, "Homosexuellas syn på barn och familjebildning", deltog 2 150 personer. Av dessa uppgav 19 procent att de för dagen var förälder - men hela 33 procent räknade med att vara förälder inom fem år. Frågan är alltså inte om homosexuella kommer att fortsätta att skaffa barn utan på vilket sätt. Forskning visar att insemination antagligen för överskådlig framtid kommer att bli ett betydligt vanligare sätt för homosexuella att skaffa barn än genom t.ex. adoption. Om lagstiftningen förblir som den är i dag svarar 44 procent att de kan tänka sig att inseminera utomlands. Om lagstiftningen ändras, så att sjukhusinsemination blir möjlig i Sverige, svarar endast 2 procent att de kan tänka sig att inseminera utomlands.

Det viktiga med en lagändring som tillåter insemination vid svenska sjukhus är att betydligt fler barn som tillkommer genom insemination skulle få en möjlighet att ta reda på vem den biologiska pappan är. I Sverige är det nämligen, till skillnad från i många andra länder, möjligt för barnet, då det uppnått mogen ålder, att få reda på det. Detta skulle enligt de flesta bedömare, bl a barnexperterna i Kommittén om barn i homosexuella familjer, gynna barnens välmående. Det ligger alltid i barnets intresse att kunna ta reda på vem pappan är, särskilt om man plockar in perspektivet ärftliga sjukdomar eller sjukdomar som kan botas via donation från biologisk förälder.

Lesbiska kvinnor bör erhålla samma möjlighet att insemineras på sjukhus i Sverige, och på samma villkor, som heterosexuella kvinnor. Därmed skulle de också efter samma villkor och principer genomgå befintliga prövningselement. En läkare prövar om det med hänsyn till de sökandes medicinska, psykologiska och sociala förhållanden är lämpligt att inseminationen äger rum. Inseminationen får utföras endast om det kan antas att det blivande barnet kommer att växa upp under goda förhållanden. Det är en extra säkerhetskontroll, som talar för en lagändring.

Då argumenten för likabehandling av kvinnor oavsett sexuell läggning är desamma vid äggdonation som vid insemination bör lagstiftningen likställas också på det området, så att ingen i lagtext utesluts från prövningen p g a sin sexuella läggning. Ovannämnda prövning sker också vid äggdonation.

På god faktamässig grund för barnens skull bör lagstiftningen ändras så att lesbiska kvinnor tillåts prövas för insemination på svenska sjukhus och att ta emot donerade ägg.

Stockholm den 3 oktober 2004

Ulrika Karlsson (m)