Riksdagen beslutar att konsumenttjänstlagen utökas till att också omfatta de olika elleverans- och elnätstjänsterna, bredband och andra Internetuppkopplingar, telefonabonnemang fasta och mobila advokattjänster och juridiska tjänster samt digitala TV-sändningar samt att lagen också bör kompletteras med rättigheten för konsumenten att vid tvister om fortlöpande tjänster deponera pengar.
Konsumenterna behöver ha ett större skydd än vad som är fallet i dag när det gäller nätleveranser, bredband, olika telefonabonnemang med mera. Eftersom konsumenttjänstlagen inte omfattar dessa tjänster är det svårt för konsumenten att exempelvis få skadestånd vid avtalsbrott. Det är också svårt att hålla inne pengar för att få rättelse vid fel då motparten har maktmedlet att låta bli att leverera oavsett vad man är oense om. Då tjänsterna inte omfattas av lagen lägger man dessutom hela bevisbördan på konsumenten vid en tvist i dag.
Ett exempel är elleverantören Svenska Kraftkommissionen AB:s inställda elleveranser i december 2002 då flera tingsrätter vägrade ta upp skadeståndsfrågan. Därmed prövades inte om konsumenten hade rätt att få ersättning för de merkostnader som uppstod när de fick anvisningsbolag och rörligt pris istället för sitt lägre bundna pris. Det fanns ingen lag att stödja det på. KO (Konsumentombudsmannen) fick ju rätt i sin grupptalan i ARN (Allmänna reklamationsnämnden) angående skadestånd med hjälp av så kallad analog hänvisning, men hur ska en enskild konsument känna till detta?
Konsumenten ska inte råka ut för avstängningar så länge man tvistar. Konsumenten ska kunna ges möjlighet att, som vid hyrestvister, hålla inne pengar genom deponering på särskilt konto i bank eller hos länsstyrelsen. Jämför JB (jordabalken) 12 kap. 21 § (hyra).
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Sonia Karlsson (s) |
Christina Axelsson (s) |