Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en utredning skall tillsättas med uppgift att ta fram förslag till ändring av aktiebolagslagen innebärande att minst 40 % av vardera könet skall vara representerade i börsnoterade aktiebolagsstyrelser samt i statligt och kommunalt ägda aktiebolagsstyrelser.
Då verkligheten betraktas ur ett feministiskt perspektiv synliggörs många asymmetrier.
Denna motion fokuserar på maktobalansen mellan könen, den s.k. könsmaktsordningen, såsom den gestaltas i näringslivet. Trots en liten ökning av antalet kvinnor i börsbolagens styrelser de senaste åren, upptas styrelseposter fortfarande till övervägande del av män. När det i övrigt gäller chefstjänster i såväl privata som offentligt ägda företag är det fortfarande på personal- och informationschefsposter man återfinner kvinnorna, medan de s.k. tunga posterna som har med finans, juridik och IT att göra alltjämt är manliga domäner.
Enligt den enkätundersökning av könsfördelning som presenteras i SOU 2003:16 är 93 % av styrelserna i privatägda företag mansdominerade. Hälften av dess företag har enbart män i styrelsen. I genomsnitt består 17 % av styrelserna i undersökningen av kvinnor och 83 % av män (SOU 2003:16 s. 245 ff).
År 2002 tillsattes en utredning av regeringen. Den särskilda utredaren, som fick i uppdrag att kartlägga kvinnors deltagande på lednings- och styrelsenivå i svenskt näringsliv och sammanfatta kunskapsläget på området, har presenterat sitt betänkande Mansdominans i förändring. Om ledningsgrupper och styrelser (SOU 2003:16). Utredaren fick aldrig i uppdrag att ta fram några konkreta förslag pååtgärder. Vänsterpartiet anser därför att det är hög tid att tillsätta en utredning som ges i uppdrag att ta fram lagförslag på området.
Vänsterpartiet är oroade av den bild som framträder i det svenska näringslivet. Könsblindheten och frånvaron av handling är enligt Vänsterpartiets mening en del av förklaringen till att förändringar går så långsamt eller helt uteblir. Att det betraktas som normalt att kvinnor saknas i styrelserummen väcker frågan om hur mansdominansen reproduceras i styrelser.
För att förstå detta är kopplingen mellan kön och makt central. Det är lätt att konstatera att kön har betydelse för vilka som blir företagsledare, eftersom mansdominansen bland högre chefer i näringslivet är tydlig. Detta innebär att en i stort sett enkönad miljö präglar det vi kallar ledarskap och chefskap på högre nivåer i näringslivet dvs. där makten finns. Enligt dagens ordning får män tolkningsföreträde för hur chefskapet utformas, och i detta tolkningsföreträde ingår att betrakta könsordningen som normal. Män har ofta uppfattningen att chefskap och kvinnor inte passar ihop (SOU 1994:3).
Enligt SOU 2003:16 är bilden fortfarande lika mörk. Mansdominansen befäster föreställningar om kvinnor som bristfälliga och komplementära i relation till ledande positioner. Kvinnor bedöms som avvikande från den manliga normen (SOU 2003:16). Män väljer således fortfarande män. Att det finns få kvinnor på chefspositioner leder därför till att kvinnor sällan rekryteras till ledande befattningar. Enligt vår mening skulle en lagstiftning om könskvotering kunna bryta denna onda cirkel.
Trots att de börsnoterade bolagens styrelser är så tydligt strukturerade efter kön, så osynliggörs detta faktum ofta. Vi anser att ur ett demokrati-, jämställdhets- och rättviseperspektiv är detta helt oacceptabelt. Men även ur ett samhällsekonomiskt och företagsekonomiskt perspektiv måste detta ifrågasättas.
Halva mänskligheten består av kvinnor och därmed hälften av alla potentiella kunder av de produkter och tjänster som bolagen tillhandahåller. Att kvinnor inte skulle ha något att tillföra vid utvecklingen och utformandet av dessa produkter, som de i slutänden förväntas konsumera, får anses högst osannolikt. Dagens ordning innebär att det inte handlar om kvotering eller ej, utan om vilka kvoter som är önskvärda. Såväl lagutskottet som regeringen har uttryckt att en ökad jämställdhet bör främjas med andra medel än genom tvingande lagstiftning om styrelsernas könssammansättning (bet. 2001/02:
LU11). Har den lagstiftande församlingen och regeringen som styr riket ansvar för diskriminerande effekter som beror på underlåtelser att stifta lagar?
Vänsterpartiet anser att frånvaron av handling för att stifta en lag om kvotering i bolagens styrelser är könsdiskriminering, eftersom frånvaron av en sådan lag i huvudsak drabbar kvinnor. Vänsterpartiet anser att en utredning ska tillsättas med uppgift att ta fram förslag till ändring av aktiebolagslagen innebärande att minst 40 % av vardera könet skall vara representerat i börsnoterade aktiebolag samt i statligt och kommunalt ägda aktiebolags styrelser.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Tasso Stafilidis (v) |
|
|
Rossana Dinamarca (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Siv Holma (v) |
Rolf Olsson (v) |
|
Peter Pedersen (v) |
Per Rosengren (v) |
|
Alice Åström (v) |