Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en lagändring som innebär att betänketiden vid äktenskapsskillnad tas bort.
Utgångspunkten för äktenskapsbalken är att makarna själva ska ta ansvar för sina liv både under och efter äktenskapet. Äktenskapet anses vara en överenskommelse mellan två självständiga, jämställda individer som har förmågan att förhandla om sina förhållanden. Förutom då det gäller den ekonomiska aspekten tas ingen hänsyn till maktstrukturen mellan könen (prop. 1986/87:1 s. 39). Vi ifrågasätter denna utgångspunkt utifrån ett feministiskt perspektiv.
Äktenskapsskillnad ska föregås av betänketid om båda makarna begär det eller om någon av dem varaktigt bor tillsammans med eget barn under 16 år som står under den makens vårdnad (5 kap. 1 §äktenskapsbalken). Vill bara en av makarna att äktenskapet skall upplösas, har den maken enligt 5 kap. 2 § rätt till äktenskapsskillnad endast efter betänketid. Har betänketiden löpt under minst sex månader, skall dom påäktenskapsskillnad meddelas om någon av makarna då framställer ett särskilt yrkande om det.
Vänsterpartiet anser att bestämmelsen om betänketid vid äktenskapsskillnad utsätter människor för ett onödigt lidande. Betänketiden drar ut på processen och människor tvingas kvarstanna i oönskade relationer. Kvinnor som utsätts för våld i hemmet befinner sig ofta i en särskilt svår situation. För de kvinnor och barn som utsätts för våld av mannen i äktenskapet kan den nuvarande betänketiden vara livshotande. Vänsterpartiet anser att det är stötande att dessa kvinnor tvingas att uthärda betänketid innan ett destruktivt äktenskap kan avslutas.
Lagutskottet har tidigare avstyrkt motionsyrkanden med krav på en längre betänketid vid äktenskapsskillnad (bet. 2000/01:LU13). I betänkandet (bet. 2003/04:LU22) hänvisar lagutskottet till att betänketiden på 6 månader är väl avvägd. Det är förövrigt samma argument som utskottet använder för att motivera att betänketiden inte bör förlängas.
Vänsterpartiet noterar att de aktuella bestämmelserna härrör från Giftermålsbalken som trädde i kraft år 1920. (SOU 1974:41, prop. 1986/87:1 s. 120). Det är i förarbeten till ändringar i giftermålsbalken från 1970-talet som lagutskottet funnit stöd för att en betänkettid fortfarande krävs vid äktenskapsskillnad (prop. 1973:32, prop. 1978/79:12). Syftet med betänketiden är att motverka förhastade beslut om skilsmässa samt att makarna under betänketiden ska kunna motiveras att delta i familjerådgivning.
Vänsterpartiet anser att det är hög tid att den utveckling som skett i samhället sedan 1970-talet återspeglas i lagstiftningen på området. Den traditionella kärnfamiljen har spelat ut sin roll som samhällets grundval. Vi menar att ett par som väl fattat beslut om att ansöka om äktenskapsskillnad redan har övervägt detta i tillräcklig omfattning. Bestämmelsen om betänketid rimmar för övrigt illa med synen på makarna som i övrigt ansvarstagande individer. Om endast en av makarna vill att äktenskapet ska upplösas torde denna önskan ha sin grund i att relationen faktiskt inte fungerar. Tiden är nu mogen för att göra en ny avvägning och låta människor ta ut äktenskapsskillnad utan att det ställs krav på betänketid. Skulle parterna vid en senare tidpunkt ändra sig finns ju alltid möjligheten att åter ingåäktenskap.
Regeringen bör återkomma med förslag till lagändring som innebär att betänketiden vid äktenskapsskillnad tas bort.
|
Stockholm den 14 september 2004 |
|
|
Tasso Stafilidis (v) |
|
|
Rossana Dinamarca (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Siv Holma (v) |
Rolf Olsson (v) |
|
Peter Pedersen (v) |
Per Rosengren (v) |
|
Alice Åström (v) |