Motion till riksdagen
2004/05:L263
av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

Barns rätt att komma till tals


1 Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som syftar till att stärka barns rätt att få komma till tals i frågor om vårdnad, boende och umgänge.

2 Barnets bästa eller barnets vilja

År 1996 gjordes lagändringar i föräldrabalken som syftar till att garantera barnets rätt att komma till tals i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge. Enligt 6 kap. 2 b § föräldrabalken skall vid avgörandet av dylika frågor hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.

I domstolspraxis har en ålder på ca 13 år bedömts som tillräcklig för att barnets vilja ska få ligga till grund för utgången i målet (NJA 1988 s. 448). Detta innebär att barn som är yngre än 13 år eller inte bedöms vara åldersadekvata inte ges möjlighet att uttrycka sin vilja i frågor som är högst angelägna för dem.

Vänsterpartiet anser att denna praxis är orimlig med hänsyn till att principen om barnets bästa ska vara vägledande både vid lagstiftningen och i rättstillämpningen. Vi anser således att det inte går att skilja på vad som är bäst för barnet och vad barnet faktiskt vill på det sätt som nu görs i lagstiftning och vid rättstillämpning (A. Singer, "Föräldraskap i rättslig belysning" s. 86 ff).

3 Tidigare utredning

En talerätt för barn har tidigare utretts i flera omgångar utan att leda till förslag om lagstiftning. I propositionen (prop. 1990/91:8) berördes inte frågan uttryckligen. Ambitionen i lagförslaget var att främja samförståndslösningar mellan föräldrarna vilket ledde till att en möjlighet till samarbetssamtal infördes i föräldrabalken. En talerätt för barnet ansågs mot den bakgrunden sakna aktualitet (Ds 1989:52 s. 38).

I en senare promemoria anförs att det är viktigt att barnets uppfattning och egna önskemål klargörs för att det bästa för barnet ska kunna fastställas (Ds 1994:85 s. 35 ff). Slutsatsen i promemorian blev dock att någon talerätt för barn inte skulle införas. I stället företogs den lagändring i föräldrabalken där domstolen erinras om sin skyldighet att fästa särskild vikt till barnets vilja med hänsyn till barnets ålder och mognad (A. Singer, "Föräldraskap i rättslig belysning" s. 83 ff).

Lagutskottet avvisar i sitt betänkande (bet. 2003/04:LU11) motioner som handlar om barns rätt att få komma till tals i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Utskottet hänvisar därvid till att 2002 års vårdnadskommitté har fått i uppdrag att utvärdera 1996 års reform om barns rätt att komma till tals. Lagutskottet anser därför att det inte finns någon anledning att föregripa resultatet av det pågående

lagstiftningsarbetet (bet. 2003/04:LU11 s. 16 ff).

4 Barnets rätt att bli hörd

Vi anser att varje barn bör ha en klar och uttalad rätt att föra fram sina åsikter i samband med tvister som rör vårdnad, boende och umgänge. En ovillkorlig rätt för barn att komma till tals ligger helt i linje med FN:s konvention om barnets rättigheter.

Ett barn som är yngre än 13 år kan t.ex. videofilmas och följaktligen få sin åsikt framförd i samband med bevisupptagningen under en domstolsförhandling. Som lagtexten är utformad i dag finns det egentligen inget hinder för att barns åsikter i en fråga tas upp under ett vårdnadsmål. Eftersom prejudicerande domar satt tonen för rättsväsendets inställning till barns synpunkter på sina egna levnadsvillkor så menar dock Vänsterpartiet att det är hög tid att lagstiftningen på denna punkt ses över.

En annan möjlighet för att barnet verkligen ska få sin åsikt hörd och bli tagen på allvar är att införa speciella barnombud i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Ett barnombud skulle utgå ifrån barnets bästa och barnets vilja i sin argumentation inför rätten och således vara helt frikopplad från föräldrarna. Vi menar att även små barn har åsikter om sin levnadssituation som är värda att ta på allvar i frågor som rör vårdnad, boende och umgänge.

Regeringen bör återkomma med förslag till lagstiftning som syftar till att stärka barns rätt att få komma till tals i frågor om vårdnad, boende och umgänge.

Stockholm den 22 september 2004

Tasso Stafilidis (v)

Rossana Dinamarca (v)

Mats Einarsson (v)

Siv Holma (v)

Rolf Olsson (v)

Peter Pedersen (v)

Per Rosengren (v)

Alice Åström (v)