Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i regelverket som innebär att äktenskapslagstiftningen görs könsneutral.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i regelverket som innebär att partnerskapslagen avskaffas under förutsättning att äktenskapslagstiftningen görs könsneutral.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i regelverket som innebär att vigselrätten tas bort från svenska kyrkan och andra trossamfund.
Enligt nuvarande lagstiftning är äktenskapet en heterosexuell förening mellan kvinna och man. Möjligheten att registrera partnerskap står sedan år 1994 till buds för de homosexuella par som vill gifta sig. Den rättsliga skillnaden mellan partnerskapslagen och äktenskapsbalken gäller möjligheten för lesbiska kvinnor att få tillgång till assisterad befruktning. Således är partnerskapslagen i stort sett en kopia av äktenskapsbalken varför Vänsterpartiet inte ser några sakliga skäl till att behålla denna särlagstiftning.
Partnerskapslagen är historiskt ett viktigt och stort steg i arbetet för sexuellt likaberättigande men i dag fyller den inte samma funktion. Den blir i stället ännu en tydlig markering av hur lagstiftningen präglas av en särskiljandets logik där homosexuella separeras ifrån heterosexuella. Vi finner det märkligt att äktenskapslagstiftningen inte görs könsneutral i likhet med sambolagstiftningen som gäller lika för alla oavsett sexuell läggning. Partnerskapslagen ses som "ett andra klassens äktenskap" och ett bihang till äktenskapsbalken. Äktenskapsbalken ger heterosexuella par rätt att gifta sig. Denna rätt saknar homosexuella par trots att de befinner sig i en jämförbar situation. Vänsterpartiet anser att lagstiftningen diskriminerar homosexuella.
Det finns grupper i samhället som verkar för att äktenskapet ska behålla sin diskriminerande särställning. Man hänvisar bl.a. till att en könsneutral äktenskapslagstiftning skulle innebära en diskriminering av alla andra former av förhållanden. Detta resonemang bygger på en missuppfattning av definitionen av begreppet sexuell läggning.
Vänsterpartiet vill därför erinra om att sexuell läggning definieras som homosexualitet, bisexualitet och heterosexualitet. Vidare anser man inom dessa grupper att äktenskapet är en naturlig förening mellan kvinna och man som tryggar kärnfamiljens fortlevnad. Enligt naturrättsliga teorier finns det en av gud eller i naturen inneboende ordning som är oföränderlig. Vänsterpartiet menar att argument som hänvisar till en naturrättslig ordning inte kan ligga till grund för en modern lagstiftning.
Äktenskapet är enbart en rättsligt reglerad samlevnadsform som det är möjligt att förändra i takt med att värderingarna i samhället förändras. Den traditionella kärnfamiljen har spelat ut sin roll som samhällets grundval. Vi kan inte bortse från att det finns kvinnor och barn som lever i kärnfamiljer där de utsätts för våld och övergrepp av närstående män. Således utgör inte den traditionella kärnfamiljen generellt något särskilt bra exempel på den bästa miljön för ett barn att växa upp i. Vänsterpartiet har självfallet inga synpunkter på människors val av samlevnadsform och lägger därför inga värderingar i enskildas val att leva i en kärnfamilj. Vi ifrågasätter däremot kärnfamiljens normerande verkan för hur samlevnad ska se ut.
Lagutskottet anför i sitt betänkande (bet. 2003/04:LU22) att tiden nu är mogen för att brett och förutsättningslöst utreda frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning vilket är vällovligt. Regeringen har ännu inte låtit meddela direktiv till en dylig utredning. Vänsterpartiet anser dock att det inte finns några skäl till att inte omgående lägga fram förslag till en lagändring på området.
Regeringen bör återkomma med förslag till lagändring som innebär att äktenskapslagstiftningen görs könsneutral.
Under förutsättning att äktenskapslagstiftningen görs könsneutral vill vi även att regeringen återkommer med förslag till lagändring som innebär att partnerskapslagen avskaffas.
Ett kyrkligt äktenskap saknar i sig rättslig verkan då en rättsligt giltig vigsel enligt äktenskapsbalken förutsätter att äktenskapsbalkens regler har iakttagits. Däremot får civil vigsel förrättas av företrädare för vissa samfund efter särskilt förordnande från Kammarkollegiet.
När en person med ett sådant förordnande förrättar vigsel måste han eller hon följa äktenskapsbalkens regler. I det avseendet skiljer sig alltså inte en civilt giltig vigsel förrättad av en präst i svenska kyrkan eller i något annat trossamfund från en vigsel förrättad i en borgerlig ordning. Den "kyrkliga" vigseln existerar således inte i rättslig bemärkelse (artikel i FT, D. Hanqvist, "Den sista enhörningen: på jakt efter den kyrkliga vigseln").
Enligt gällande lagstiftning är det möjligt att vigas i svenska kyrkan, annat trossamfund eller borgerligt. Delegeringen av vigselrätt till representanter för svenska kyrkan och andra trossamfund leder inte sällan till ett intryck av att staten skulle erkänna en religiös vigsel. Det kan därmed uppfattas som att staten ställer sig bakom de olika överväganden och läror som ligger till grund för de religiösa ceremonierna.
Nuvarande ordning kan leda till att den rättsligt giltiga vigselordningen sammanblandas med de religiösa sedvänjorna eller tappas bort till förmån för sådana sedvänjor. Ordningen strider mot principen om statens neutralitet i religiösa frågor. Denna princip tydliggjordes då Svenska kyrkan skildes från staten den 1 januari 2000. För att anpassa lagstiftningen på området till den kulturella och religiösa situationen i det svenska samhället bör vigselrätten tas bort från Svenska kyrkan och andra trossamfund.
Paret skulle liksom i dag kunna välja att ha en ceremoni med fritt valt innehåll i samband med den civila vigselförrättningen. En sådan ordning skulle innebära ett enhetligt sätt att ingåäktenskap för alla par, oavsett sexuell läggning. Med utgångspunkt i principen om statens neutralitet i religiösa frågor menar Vänsterpartiet att det är rimligt att äktenskapet sekulariseras på så sätt att vigselrätten tas bort från Svenska kyrkan och andra trossamfund. Den religiösa ceremonin i samband med vigseln bör vara en privat angelägenhet för paret och staten ska inte ge sken av att ge sitt gillande av någon särskild religiös ceremoni.
Lagutskottet utgår i betänkandet (bet. 2003/04:LU22) från att tidigare motionsyrkanden med krav på bl.a. civil vigsel kommer att behandlas i den utredning om könsneutralt äktenskap som regeringen ska utarbeta direktiv till (bet. 2003/04:LU22 s. 15)
Vänsterpartiet anser dock att det tydligt bör framgå att den aviserade utredningen även ska omfatta frågan om civil vigsel. Vi är av den uppfattningen att utredningen även bör behandla frågan om rätten att förrätta vigsel. Regeringen bör återkomma med förslag till lagändring som innebär att vigselrätten tas bort från Svenska kyrkan och andra trossamfund.
|
Stockholm den 20 september 2004 |
|
|
Tasso Stafilidis (v) |
|
|
Rossana Dinamarca (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Siv Holma (v) |
Rolf Olsson (v) |
|
Peter Pedersen (v) |
Per Rosengren (v) |
|
Alice Åström (v) |