Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en genomgripandeöversyn av fastighetsmäklarlagen (1995:400).
Den nuvarande fastighetsmäklarlagen tillkom genom riksdagsbeslut år 1995 efter en utredning och översyn. Översynen syftade till att stärka konsumenternas ställning, stärka konsumentskyddet och fastlägga vad som ingår i begreppet "god fastighetsmäklarsed". Avsikten var också att tydliggöra fastighetsmäklarens uppgifter och fastlägga objektiviteten mellan säljare och köpare vid en förmedling.
En effektiv och fungerande bostadsmarknad erfordrar en aktiv förmedlingsverksamhet som motsvarar bostadskonsumenternas berättigade krav och förväntningar. Varje år sker försäljning av ett mycket stor andel av landets 2,3 miljoner småhusfastigheter och ca 650 000 bostadsrätter. Köp och försäljning av bostäder är de största ekonomiska ställningstaganden och åtaganden som sker i vanliga familjer och fordrar därför särskilt skydd för konsumenterna. En mycket stor andel av bostadsöverlåtelserna sker genom landets ca 5 000 registrerade fastighetsmäklare.
Redan i betänkandet Fastighetsmäklarnämnden - effektivare tillsyn (SOU 1999:35) föreslogs att fastighetsmäklarlagen skulle ses över. Det var ett förslag som tillstyrktes av remissinstanserna, och behovet av en översyn har inte minskat sedan dess. Utvecklingen på marknaden sker ständigt och påverkar konsumentskyddet och mäklarnas verksamhet utifrån vad som från tid till annan kan anses omfattas av begreppet "god fastighetsmäklarsed".
Under de senaste åren har nya förutsättningar tillkommit:
Användningen av IT, främst marknadsplatser på Internet typ Hemnet, har förändrat fastighetsmäklarnas arbete och mäklartjänstens innehåll.
Möjligheter finns nu att differentiera tjänster. Den ökade internationaliseringen påverkar mäklartjänsten genom aktörer med annorlunda och nya koncept.
De objekt som förmedlas är i ökande omfattning bostadsrätter.
Branschens tjänsteflora ökar, t.ex. överlåtelseförsäkringar, försäkringar mot prisfall, flyttstädning och flytthjälp, vilket inte täcks i den nuvarande lagstiftningen.
Utvecklingen går raskt mot elektroniska fastighetsaffärer där hela överlåtelse- och belåningsprocessen hos fastighetsmäklare, banker och inskrivningsmyndigheter sker digitalt med elektroniska signaturer. Inom de närmaste året kommer ett helt nytt IT-stöd för inskrivningsmyndigheterna att finnas framme till en kostnad på ca 150 miljoner kronor. Riksdagen har fattat beslut om att utveckla nätverksmyndigheter inom ramen för 24-timmarskonceptet. Bankerna satsar stora resurser på att ytterligare effektivisera belåningsprocessen. Fastighetsmäklarnas branschföreningar satsar också på att använda ytterligare IT-stöd. Inom några år kommer det att finnas möjligheter att knyta samman olika aktörers handläggnings- och verksamhetssystem så att köpare och säljare betydligt enklare och till väsentligt lägre kostnad, givet att konkurrensen mellan mäklare fungerar och kraven på effektiviseringar på myndigheterna förstärks, kan genomföra fastighetsöverlåtelsen.
I mars 1998 beslutade riksdagen enligt lagutskottets betänkande 1997/98:LU15 om att begära förslag från regeringen om ändringar i fastighetsmäklarlagen så att det blir möjligt att mäkla företagsförsäljningar utan att anlita flera mäklare. Enligt nu gällande lag tvingas en försäljare av ett företag att anlita såväl en företagsmäklare för försäljningen av ett bolags s.k. inkråm som en fastighetsmäklare för försäljningen av en fastighet, om den ingår i bolaget. Utskottet anförde att det inte kan anses vara en rimlig ordning att den som står i begrepp att överlåta ett företag, där en fastighet ingår i överlåtelsen, och som vill ha hjälp med förmedlingen, i vissa fall ska vara tvingad att utöver en företagsmäklare även anlita en fastighetsmäklare för förmedlingsuppdraget. Till det kommer, anförde utskottet, att det in i det sista kan vara en öppen fråga huruvida företaget slutligen kommer att överlåtas genom att ett bolag byter ägare eller överlåtelsen sker genom försäljning av bolagets s.k. inkråm.
Den nuvarande fastighetsmäklarlagen har en bestämmelse om förbud mot förtroenderubbande sidoverksamhet. Ett exempel på vad som är förbjudet finns i propositionen (prop. 1994/95:14 s. 80) till fastighetsmäklarlagen där det anges att mäklaren inte får förmedla husbyggnadssatser. Praktiskt torde detta t.ex. innebära att mäklaren vid försäljning av nyproduktion endast får förmedla tomtmarken och i övrigt hänvisa köparen till en hussäljare som inte får vara mäklare.
Förbudet mot förtroenderubbande sidoverksamhet har resulterat i att fastighetsmäklarna hindras från att ge den typ av stöd och service som många kunder ibland förväntar sig. Många konsumenter efterfrågar en ökad service från en mäklare de känner och litar på. För många konsumenter upplevs reglerna oklara, och avvisad förfrågan om hjälp ses ofta som en bristande service från mäklarens sida.
Förbudet mot förtroenderubbande sidoverksamheter så som det tillämpas i dag riskerar att påverka konkurrensen och bidrar till att skapa olika förutsättningar för enskilda fastighetsmäklares verksamheter.
Utvecklingen i branschen går mot att fler och fler fastighetsmäklare samverkar i kedjor och att franchising blir en allt vanligare företeelse. Det har blivit allt vanligare att utländska franchisingkedjor försöker etablera sig i Sverige. I de utländska kedjornas koncept för verksamheten i andra länder ingår att tillhandahålla såväl försäkringsprodukter som diverse finansiella tjänster, både vad gäller krediter och investering. Enligt den europeiska kommissionen kan regler om begränsningar för flertaliga verksamheter medföra en kraftigt inskränkande effekt för den fria rörligheten av tjänster genom att de hindrar export av kompetens till en medlemsstat med sådana begränsningar.
Vissa tjänsteverksam heter omfattas av regler i syfte att säkra oberoende och självständighet mellan olika verksamheter genom att förhindra att de utövas tillsammans. Skillnader i fråga om nationella regler på detta område kan ge en kraftigt inskränkande effekt genom att de hindrar export till en medlemsstat av en kompetens som just består i att behandla de olika behoven i en kundförfrågan på ett flersidigt, nyskapande och billigare sätt.
Under flera år har en diskussion förts kring fastighetsmäklarlagen och lagens behov av uppdatering. Även Fastighetsmäklarnämnden har i en skrivelse till Justitiedepartementet (dnr 9-379-03) kritiserat fastighetsmäklarlagen på grund av att den inte är anpassad till de förhållanden som råder på marknaden. Den ökande internationaliseringen, användningen av IT och kundernas efterfrågan av service kräver, enligt fastighetsmäklarnämnden, en förändrad lagstiftning. Trots att en översyn av fastighetsmäklarlagen diskuterats under flera år har direktiv ännu inte beslutats. I lagutskottets betänkande 2002/03:LU13 anfördes följande: Som redovisats ovan har det nu gått mer än fem år sedan riksdagens tillkännagivande angående en ändring i fastighetsmäklarlagen. Utskottet beklagar att något lagstiftningsarbete ännu inte inletts, särskilt mot bakgrund av vad justitieministern uppgav i det tidigare redovisade frågesvaret hösten 2000. Enligt utskottets mening är det nu hög tid att regeringen utan dröjsmål beslutar om direktiv till den aviserade utredningen.
Med hänvisning till lagutskottets ställningstagande, kommissionens rapport och Fastighetsmäklarnämndens skrivelse bör en översyn av fastighetsmäklarlagen skyndsamt inledas.
|
Stockholm den 28 september 2004 |
|
|
Ragnwi Marcelind (kd) |