Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rätt för förrättare av vigslar/registrering av partnerskap att viga/registrera i hela landet.
I äktenskapsbalken (1987:230) 4 kap. 3 § kan utläsas att "den som länsstyrelsen har förordnat till vigselförrättare" får förrätta vigsel. Hur borgerlig vigsel går till tydliggörs i förordning (1987:1019) med närmare föreskrifter om vigsel som förrättas av domare eller särskilt förordnad vigselförrättare. Motsvarande bestämmelse för partnerskap återfinns i förordning (1994:1341) om registrering av partnerskap med en snarlik formulering.
De som utses av länsstyrelsen har inte rätt att viga eller registrera par utanför sin hemkommun. Länsstyrelsen kan utvidga upptagningsområdet, men de flesta länsstyrelser gör det i princip inte.
För dem som vill vigas/registreras på en mindre ort kan detta medföra bekymmer då det ofta inte finns mer än en eller två förrättare att tillfråga. Då det dels gäller att det finns tid och möjlighet, dels en tillit till den som skall viga/registrera kan det vara bekymmersamt att få en borgerlig ceremoni till stånd.
I vissa kommuner saknas alltjämt förrättare av partnerskap. I stället för att påtvinga de som vill registrera partnerskap en förrättare som motsätter sig uppgiften vore det naturligt att se hela Sverige som en enhet vad gäller förrättande av vigslar/registrering av partnerskap.
Rent praktiskt görs detta redan på många håll genom att själva ceremonin de facto tar plats påönskad ort med önskad förrättare, men det i de rättsligt bindande dokumenten anges en annan plats.
Det finns dock ingen anledning till varför lagen ska behöva kringgås när den likaväl kan justeras till att fungera i dagens samhälle. Borgerliga förrättare bör ges generellt tillstånd att förrätta vigslar/registrering av partnerskap i hela riket.
|
Stockholm den 28 september 2004 |
|
|
Margareta Pålsson (m) |