Riksdagen begär att regeringen ser över konkurslagstiftningen i enlighet med vad i motionen anförs.
Många företag drivs i formen av enskild firma. Detta gäller bland annat lantbrukare där en svag och osäker lönsamhet oförskyllt kan försätta näringsidkaren i en konkurssituation. Dagens konkurslagstiftning är utformad så att en enskild näringsidkare, som försatts i konkurs, kan få alla sina tillgångar försålda exekutivt. Om den konkurssatte näringsidkaren inte kan försörja sig kan denne som konkursgäldenär på nytt bli utsatt för granskning av ny förvaltare och kronofogde. Detta innebär att gäldenären påförs ytterligare kostnader för juridiska ombud, konkursförvaltare och utsökningsavgifter.
Efter konkursen kan gäldenären dessutom få svårt att skaffa sig bostad, elabonnemang och telefon på grund av betalningsanmärkningar.Den enskilde näringsidkaren med familj kan därmed hamna i en inhuman situation.
I flera anglosaxiska länder finns en regel, discharge, som syftar till att förhindra orimlig utsökning.
Konkurslagstiftningen måste ses över så att fordringsägare, som inte erhållit utdelning vid konkursen av näringsverksamhet där tillgångarna skingrats, förhindras att på nytt utsätta konkursgäldenären för ytterligare utsökning från pension och livränta.
|
Stockholm den 24 september 2004 |
|
|
Lars Gustafsson (kd) |