Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att reglerna i 3 kap. ärvdabalken bör ändras så att efterlevande makes arvsrätt endast omfattar den avlidna makens giftorättsgods.
Genom 1987 års lagändringar stärktes efterlevande makes arvsrätt avsevärt. Denne har i viss utsträckning numera företräde framför den avlidne makens bröstarvingar. Enligt 3 kap. lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap har ett registrerat partnerskap i princip samma rättsverkningar som ett äktenskap. Ärvdabalkens regler om makar gäller således för registrerade partner.
Efterlevande makes arvsrätt kan vara inskränkt genom testamente eller på grund av att mål om äktenskapsskillnad pågår, men omfattar även enskild egendom. Det råder alltså diskrepans mellan denna situation och vad som gäller vid bodelning efter äktenskapsskillnad eller upplösning av registrerat partnerskap där den enskilda egendomen inte ingår i bodelning. Detta förhållande väcker betänkligheter eftersom syftet med att förordna om enskild egendom kan vara att skydda den enskilda egendomen mot den andre makens anspråk. Detta syfte kan äga aktualitet såväl vid bodelning efter skilsmässa som vid bodelning till följd av ena makens död. Man kanske exempelvis vill undvika att en släktgård som har gått i arv under flera generationer plötsligen disponeras av den efterlevande maken, som kan avyttra den och förbruka köpeskillingen.
Mot bakgrund av ovanstående föreslår vi att reglerna i 3 kap. ärvdabalken ändras så att efterlevande makes arvsrätt endast omfattar den avlidne makens giftorättsgods. Naturligtvis skall det stå var och en fritt att i testamente förordna att även den avlidnes enskilda egendom ska ingå i arvet. Denna förändring är också i linje med den förändring som vi föreslår av reglerna i äktenskapsbalken rörande vad som skall vara enskild egendom.
|
Stockholm den 24 september 2004 |
|
|
Inger René (m) |
|
|
Bertil Kjellberg (m) |
Henrik von Sydow (m) |
|
Hillevi Engström (m) |
Nils Fredrik Aurelius (m) |
|
Ewa Thalén Finné (m) |