Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arvsrätt för kusiner.
När Allmänna arvsfonden tillkom var motivet att nyttja de arv som saknade arvingar till behjärtansvärda ändamål. Samtidigt försvann arvsrätten för farfar, morfar samt deras barn. Senare försvann också arvsrätten för kusiner.
De personer som för närvarande har arvsrätt efter en ogift arvlåtare är i första hand den avlidnes bröstarvingar (barn, barnbarn o s v). Om det inte finns några bröstarvingar går arvet till den avlidnes far- och morföräldrar och senare deras barn (d v s fastrar, mostrar och morbröder).
Om någon gift person avlider, såär också den kvarvarande maken berättigad till arv. Om det inte finns någon efterlevande med ett släktskap som är så nära som ovan, så tillfaller arvet Allmänna arvsfonden.
Den avlidnes kusiner har alltså ingen rätt till den avlidnes kvarlåtenskap, inte ens om de är dennes enda släktingar i livet. Kvarlåtenskapen går i stället till Allmänna arvsfonden.
Vi menar att arvsrätten återigen skall utvidgas så att kusiner blir arvsberättigade. Många vuxna personer saknar nuförtiden en egen familj, de lever i singelhushåll, och värdet av släkten har med all sannolikhet ökat. Dessutom är det många människor som lever i tron att kusiner är arvsberättigade och därför inte upprättar något testamente. De avlider i tron att deras kvarlåtenskap går till den släkt man har och känner samband och tillhörighet med.
Vår uppfattning är att det är oriktigt att staten skall träda in som "arvinge" om det faktiskt finns så nära släktingar som kusiner i livet. Något vi ocksåär övertygade är i överensstämmande med det allmänna rättsmedvetandet och den tro de flesta människor lever i. Arvsrätten bör därför utvidgas så att kusiner åter blir arvsberättigade.
|
Stockholm den 22 september 2004 |
|
|
Magdalena Andersson (m) |
Anita Sidén (m) |