Riksdagen begär att regeringen utreder och redovisar förslag som möjliggör inrättande av lokala sockenfonder.
Allmänna arvsfonden kom till genom beslut i riksdagen 1928 i samband med att arvsrätten begränsades. Kvarlåtenskap som inte övergick till en arvsberättigad släkting skulle i stället tillfalla en särskild fond, Allmänna arvsfonden. Nittio procent av de medel som tillfaller fonden under ett år samt direktavkastningen delas ut efter ansökan till olika projekt. Det rör sig om behjärtans-värda områden såsom ungdomsaktiviteter, verksamhet för funktionshindrade och till projekt för barn.
Ett flertal personer runt om i Dalarna och i Västernorrland har framfört till oss att det vore värdefullt att finna ett alternativ, för dem som såönskar, till Allmänna arvsfonden. De önskar att kvarlåtenskapen ska garanterat stanna i den egna hembygden. Lokala sockenfonder ska ha lokala styrelser och vara juridiskt förankrade och stå under tillsyn. Fonderna ska vara "kända", målsättningen är att de ska bli ett begrepp lika som arvsfonden, och ge dess företrädare laglig status.
Det finns flera juridiska vägar att gå för att uppnå syftet. Man kan helt enkelt låta legitimt bildade sockenfonder gå före Allmänna arvsfonden i ärvdabalken eller ocksåändra i lagen om Allmänna arvsfonden och ge direktiv om att Allmänna arvsfonden skall tilldela sockenfonderna medel om särskilda villkor är uppfyllda. Vi anser att riksdagen bör låta regeringen utreda och redovisa förslag som möjliggör inrättande av lokala sockenfonder, som ett frivilligt alternativ till Allmänna arvsfonden. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 14 september 2004 |
|
|
Kenneth Johansson (c) |
Birgitta Sellén (c) |