Riksdagen avslår proposition 2004/05:57.
I propositionen föreslås att lönegarantilagen (1992:497) ändras. Det föreslås att statlig lönegaranti införs vid företagsrekonstruktion. Lönegaranti vid företagsrekonstruktion utformas så att den motsvarar vad som gäller vid konkurs - syftet är att åstadkomma neutralitet mellan de båda förfarandena konkurs och företagsrekonstruktion.
Argumentationen kring finansiering följer samma grunder som argumenteringen kring den nya förmånsrättslagen. Effekterna av förmånsrättslagen är föremål för utvärdering och har av många ifrågasatts i såväl ekonomi som förutsättningar för att driva företag. Det fanns en majoritet i riksdagen vad gäller motioner mot genomförandet av förmånsrättslagen utan att en riktig utvärdering av konsekvenserna av lagen genomförs.
Att genomföra denna förändring är logiskt som en fortsättning på förmånsrättslagen men är fel då grundargumentationen är densamma vad gäller konkursboens ekonomiska ställning, intresset för rekonstruktioner, statens ekonomiska utfall och förbiseendet av vilka effekter som lagen får på kreditförsörjningen till små och medelstora företag.
Nya förmånsrättslagen har enligt de signaler som framkommer i bankernas rapportering medfört förändrat beteende bland kreditgivarna och därmed förändrad sammansättning av företagens tillgångar som ska utgöra underlag för rekonstruktioner. Kundfordringar överförs till bankerna via factoring, och maskiner överförs till leasingbolag via leasingförfarande. Därmed finns i många företag inte den traditionella tillgångsmassa som behövs vid rekonstruktioner kvar i bolagen. Den finns därmed i många fall heller inte kvar när fördelning ska ske i konkursbon och staten ska få sina tänkta inkomster för lönegarantifordran.
Om de större kreditgivarna säkerställer sina intressen på nya sätt innebär det också att i många fall finns inga större intressenter kvar till företagen som vill genomföra en rekonstruktion och det kan med de förändrade beteendena ifrågasättas om rekonstruktionerna verkligen kommer att öka.
Statens intäkter och kostnadsminskningar kan ifrågasättas. Genom ändrat beteende på marknaden för kreditgivning och hantering av tillgångar faller de kalkyler som redovisats i förslagen till nya förmånsrättslagen, och risken är mycket stor att statens kalkyl kraftigt försämras.
Med hänvisning till lämnad redovisning anser Miljöpartiet de gröna att det är fel att bygga vidare på en grund som är under utredning och kan ifrågasättas. De ekonomiska ramar för staten som kalkyleras kan visa sig vara helt andra när effekterna av lagen framkommer. Situationen till följd av den nya förmånsrättslagen kan visa sig kräva mycket långtgående insatser i företagens kapitalförsörjning från statens sida.
Miljöpartiet de gröna anser därför att denna proposition ska avvisas av riksdagen till dess en utvärdering av den nya förmånsrättslagen är genomförd och statens totala ekonomiska utfall säkerställts kring konkurser, rekonstruktioner och erforderliga insatser för kapitalförsörjning till små och medelstora företag.