Riksdagen avslår förslag till lag om ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel.
Riksdagen avslår förslag till lag om ändring i lotterilagen 37 § (1994:1000) och begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett nytt förslag där möjlighet till undantag från förbudet mot kredit endast omfattar näringsidkare.
Riksdagen avslår förslag till lag om ändring i lotterilagen 22 § (1994:1000).
I juli 2000 överlämnade Lotterilagsutredningen sitt slutbetänkande (SOU 2000:50). Den största förändring regeringen föreslår är att Lotteriinspektionen ska ta över den uppgift som tillstånds- och tillsynsmyndighet som idag, enligt lagen om visst automatspel (1982:636), åligger socialnämnderna. Automatspelslagen tillämpas på sådana automater som inte ger vinst eller endast ger vinst i form av frispel. Den tillämpas också på tillsyn av automater av detta slag i lokaler eller på platser till vilka allmänheten har tillträde. Automatspelslagen är en social skyddslagstiftning.
Vi vet idag att de mekanismer som framkallar beroende är desamma för alkohol och droger som för spel. Vi vet också att spel på förströelseautomater, som flipperspel osv., ofta är en inkörsport till spel om pengar och dessutom att det förekommer att även förströelseautomater missbrukas till spel om pengar. Det finns därför skäl att tillämpa samma krav och villkor när det gäller spel som när det gäller alkohol och droger, dvs. tillsyn, regelverk för tillgänglighet och ålder, regler för marknadsföring samt tillstånd för spel.
Regeringens motiv för förslaget är att många socialnämnder saknar erforderlig kompetens, bl.a. för att frekvensen av ärenden kan vara låg i vissa delar av landet. Man pekar sedan på att Lotteriinspektionen har hög kompetens inom området. Dessutom föreslår man att berörd kommun ges tillfälle att yttra sig för att på så vis eliminera risken för brist på socialt hänsynstagande vid tillståndsgivning. Vi menar att det är socialnämnderna som har den lokala kunskapen och som också ska kunna agera på individnivå och i förebyggande syfte när problem kring spelandet uppstår eller hotar att uppstå. De brister som idag finns vad gäller tillsyn och tillståndsgivning bör, istället för att man för över ansvaret från socialnämnderna till Lotteriinspektionen, åtgärdas genom utbildning och riktlinjer för hur tillståndsgivning och tillsyn ska utföras. Den avgift som det föreslås att Lotteriinspektionen ska få ta ut bör istället kommunerna kunna ta ut. Riksdagen bör avslå regeringens förslag till ändring i lagen (1982:636) om anordnande av visst automatspel.
Det är idag inte tillåtet, enligt 37 § lotterilagen, att lämna kredit för insatser i ett lotteri. Sedan 2002 gäller lagen även för den som är ombud för den som anordnar lotteriet. Regeringen föreslår nu att Lotteriinspektionen ska ges möjlighet att vid synnerliga skäl medge undantag från förbud att lämna kredit för deltagande i lotteri. Skälen för detta skulle vara att lagen kom till i en tid innan ombud och möjlighet till fakturering via servicebolag m.m. tillämpades. Regeringen anför, mot de remissinstanser som varnat för risken att undantag kan öka spelberoendet, att man eliminerat risken för missbruk av undantaget genom att Lotteriinspektionen ska besluta i ärendena samt att vissa av de lotterier som kan komma ifråga sätter en gräns för köp om lotterna inte betalas.
Vänsterpartiet menar att detta är ett olyckligt förslag som kan bidra till att spelare köper fler lotter än vad ekonomin tillåter. Det är för sent om lotterianordnaren sätter en gräns för köp när betalning inte erhållits. Spelaren är ändå satt i skuld. Vi förstår att det kan finnas behov för spelombud att köpa lotter på kredit men vi föreslår då att den föreslagna möjligheten till undantag endast ska gälla näringsidkare. Riksdagen bör avslå förslag till ändring i lotterilagen 37 § (1994:1000) och regeringen bör återkomma till riksdagen med ett nytt förslag där undantag från förbud mot kredit endast omfattar näringsidkare.
Enligt regeringens förslag ska även den avkastning som spelet på värdeautomater kan antas komma att ge beaktas vid prövning av tillstånd att anordna bingospel. Den ska också beaktas vid bedömning av om bingospelet kan komma att ge skälig avkastning. Vänsterpartiet vill i likhet med remissinstansen Spelberoendes Riksförbund avstyrka förslaget. Förbundet menar att en sådan ordning, som den föreslagna, skulle innebära att man riskerar en ökning av en, ur spelberoendehänseende, mycket negativ spelform. Vänsterpartiet har förståelse för regeringens avsikt att ge ideella föreningar en möjlighet att anordna bingospel för att finansiera sin verksamhet och att därför, när bingospelet nu drar in mindre pengar, underlätta för dem att fylla ut med annat spel för att uppfylla kravet på skälig avkastning. Med en gräns innebärande att avkastningen från värdeautomater inte får överstiga den från bingospelet, menar sig regeringen kunna bemöta Spelberoendes Riksförbund farhågor. Vänsterpartiet anser dock att risken är överhängande att regeringens förslag leder till ökat spelande på värdeautomaterna, vilket som bekant är en spelform som är kraftigt beroendeframkallande. Vi har länge hävdat att stödet till ungdomsverksamheter måste frikopplas från beroendeframkallande spelverksamhet, särskilt som sådant spel genomsnittligt innebär en överföring av pengar från fattiga till mindre fattiga. Riksdagen bör avslå förslag till ändring i lotterilagen 22 § (1994:1000).
|
Stockholm den 1 oktober 2004 |
|
|
Siv Holma (v) |
|
|
Rossana Dinamarca (v) |
Mats Einarsson (v) |
|
Rolf Olsson (v) |
Peter Pedersen (v) |
|
Per Rosengren (v) |
Tasso Stafilidis (v) |
|
Alice Åström (v) |