Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om restriktivitet och transparens för sponsring av program i public service-TV.
Det är sedan några år tillbaka möjligt för SVT att i viss utsträckning ta in sponsring som delfinansiering till köp av vissa större sändningsrättigheter, såsom större idrottsevenemang, eller till egen större programproduktion där företaget självt är arrangör, som exempelvis schlagerfestivalen. Frågan om sponsring av program är dock som regeringen skriver i sin proposition 2000/01:94 "ingalunda oproblematisk". "Företaget får inte göra sig så beroende av sponsring att den programmässiga integriteten påverkas. Och lämpar sig inte för program där kraven på redaktionellt oberoende och trovärdighet är extra höga." Med andra ord är kriterierna för sponsring stränga och därtill högst diskutabla då den merintäkt som SVT redovisar från dessa sponsringsaktiviteter pendlar mellan blygsamma 20 till 35 miljoner kronor per år. Det är att jämföra med de drygt 3 300 miljoner kronor som företaget erhåller i licensmedel per år. Alltså, mindre än en procent av intäktsbudgeten. Det är ytterligare ett skäl till att ifrågasätta att SVT som det dominerande TV-företaget och med public service-status över huvud taget skall behöva ägna sig åt denna verksamhet som är naturlig för kommersiella kanaler. Men så länge omfattningen är relativt blygsam och i huvudsak kretsar kring idrottsevenemang kanske den kan fortleva. Dock måste villkoret vara att denna verksamhet utsätts för ingående kontroll och granskning där alla papper finns på bordet för den granskande instansen. Annars bör verksamheten upphöra.
Vid sidan av denna tveksamma sponsringsform förekommer ett annat slags omvänd och mer osynlig sponsring som är av allvarligare art. Det är när utomstående produktionsbolag gör program kring en vara, företeelse eller person med det bakomliggande och outtalade syftet att skapa kommersiell uppmärksamhet och där SVT som köpare av programmet inte behöver betala fullt vad produktionen verkligen kostat eftersom ett bakomliggande företag med kommersiella intressen av programmets budskap har betalat återstoden. Man vet att TV:s genomslagskraft är stor och att ett dokumentärt eller underhållande program som når många tittare har större kommersiellt genomslag än köpt reklam. Så påstås det ha varit med dokumentärintervjun av Agnetha Fältskog. Många andra program under årens lopp har också följts av sådana rykten. Ett annat vanligt rykte säger att det inte är ovanligt att inköpare av program säger åt programmakare och idéskapare att bara de ordnar finansiering till den eller annan nivå så kan företaget betala si och så för en produktion.
Allt det här skadar trovärdigheten för public service! Därför är det viktigt att de granskande instanserna som Granskningsnämnden och revisorer får tillgång till de avtal, kalkyler och de dokumenterade överväganden som ligger bakom olika slags programproduktioner.
Public service skall stå oberoende mot alla slags maktägande grupperingar i samhället och "skyddas från kommersiella påtryckningar" som det heter i den förste BBC-chefen John Reiths stolta deklaration om vad public service skulle vara.
|
Stockholm den 30 september 2004 |
|
|
Kenth Högström (s) |