Motion till riksdagen
2004/05:Kr392
av Louise Malmström och Jan Björkman (s)

Folkbildningens framtid


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att slå vakt om folkbildningens framtid, villkor och utvecklingsmöjligheter.

Motivering

Varje år betalar stat, kommuner och landsting tillsammans ungefär fyra miljarder kronor till folkbildningen. Det görs för att stärka demokratin, det vill säga för att stat, kommuner och landsting själva ska bli granskade och ifrågasatta. Bara det måste vara unikt.

Sedan folkbildningens framväxt har det många gånger visat sig att det som betalats ut har varit väl investerade pengar. Vi har i vårt land en tradition av förhållandevis högt valdeltagande, starka och välutbildade fackliga och politiska organisationer och förtroendevalda med vitt skilda bakgrunder, många olika opinionsyttrare, nätverk, grupper och intresseföreningar som deltar i samhällsdebatten.

För att få en fungerande demokrati krävs bildade och aktiva medborgare. Vet man inte hur man ska göra för att påverka, vare sig det gäller stora politiska beslut eller små beslut som fattas i vardagen på dagis, arbetsplatsen eller skolan, är man oundvikligen utanför. Där har folkbildningen med sin mångfald av metoder spelat - och spelar fortfarande - en stor roll.

Samhället förändras ständigt. Utbildningsnivån höjs för varje generation. Det är inte längre framför allt den klassiska arbetaren som är genomsnittsdeltagaren i en studiecirkel eller på en folkhögskola. Det betyder inte att folkbildningen förlorat sitt uppdrag. Oavsett hur samhället utvecklas kommer det alltid att finnas tydliga målgrupper för folkbildningen.

De senaste åren har folkbildningens särart ifrågasatts trots att studier visar att folkbildningens deltagare är mer nöjda och känner sig friare än deltagare hos andra utbildningsanordnare. Kommuner och landsting skär ned på sina anslag till folkbildningen, och vissa kommuner betalar inte längre något alls. Därför finns det anledning att känna oro över folkbildningens framtid.

Om vi inte vill att en väletablerad och välutbildad elit ska fåän större makt i framtiden måste vi fortsätta sprida kunskaper och stimulera till demokratiskt engagemang i de breda folklagren. Folkbildningen har gjort det framgångsrikt i hundra år, och det är av yttersta vikt att det får fortsätta och utvecklas för att angripa morgondagens orättvisor och snedfördelning av kunskap - utan att behöva göra avkall på sitt oberoende.

Med anledning av ovanstående bör det på alla vis slås vakt om den unika folkbildningens framtid, dess goda villkor och utvecklingsmöjligheter.

Stockholm den 5 oktober 2004

Louise Malmström (s)

Jan Björkman (s)